Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-SAKNAD, äv. -SAKNA. [fsv. asaknadher; förleden är möjl. urspr. en talspråklig form av AV med senare anslutning till Å, prep. o. adv.2] (†)
1) om förhållandet l. tillståndet att ngt saknas l. är otillräckligt; äv. konkretare: brist (se brist, sbst.1 II 1); särsk. med gen.- l. prep.-attribut angivande vad som saknas osv.; jfr saknad 1, 5 o. avsaknad 3, 4. Skickelige och lärde personer .. på hvilke h. k. Maij:t sielf nu förnimmer vare stor åsaknedt. RA I. 3: 190 (1593). Aldenstund the Würtembergiske Theologi icke kunde föruthan tijdhsens Förspillande och Sanningenes Åsaknat trädha ifrån förberörde sin eenfaldige och richtige Aart at disputera. Schroderus Os. III. 2: 329 (1635). Menandes sigh ther wthinnan finna nogon åsacknadt i sin ränta. VDAkt. 1652, nr 102. Kraffternes åsachnat och syhnenes swaghet. ConsAcAboP 1: 515 (1652).
2) skada l. olägenhet l. men l. (ekonomiskt) avbräck; särsk. i mer l. mindre tautologiska uttr.; jfr saknad 2 o. avsaknad 2 slutet. G1R 6: 156 (1529). Så all den stundh iag .. (av förlusten av kyrkotionde) hafver hafft stoor åsaknad uti månge åhr .. nödgas jag nu besökia H. K. M:t med mitt supplicas (om vederlag). OxBr. 12: 38 (1620). Iagh afsäger, at tu Konungs Eedzöre brutit hafwer, och thet menighe besta till stoor skadha och åsaknad miszhandlat. Schroderus Liv. 23 (1626). (Kejsaren) war så föör och rask til Kroppen, så at han föruthan åsaknad förmåtte medh sitt blåtta Hufwudh fördraga Solenes häfftiga Heta vthi Egypten. Schroderus Os. 1: 104 (1635). IErici Colerus 2: 104 (c. 1645).
3) om smärta över förlust l. frånvaro av ngn l. ngt, saknad (se d. o. 3); jfr avsaknad 1 a. Så Er K. M. i påland thill bakedragen, aff huilken fråware wor nodigeste Konung Och herre, haffuer Stor Sorg och åsaknad. HSH 7: 26 (1589). Migh til åsacknat belef samma Prästman då straxt skickat under Militien. VDAkt. 1678, nr 322.
SAOB
