SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1948  
NÄPPAST, adv.
Ordformer
(nep- 1629. nepp- 16071723. näpp- 1558c. 1700. -ast 1609c. 1700. -est 15581723)
Etymologi
[adverbiell superlativform till NÄPP, adj. — Jfr KNAPPAST, NAPPAST]
(†)
1) = KNAPPAST 1. (Träbelätet var) så högt at en stor karl näppast rekte til Taskan hans. JBureus (1609) i 2Saml. 4: 39. Han smyger så, så att jag näppest fick se honum en gång härom dagen. Ekeblad Bref 2: 334 (1662). jfr: Han (skall) medh stor möde och näppest komme till sine uttlagdh summa. OxBr. 5: 291 (1624).
2) = KNAPPAST 2. Gustaf II Adolf 56 (c. 1620). En efftertenckiande S(i)äl, skall neppest finna, bland alla Tijder, någon Tijd Ofruchtsammare aff Dygder (än då dryckenskapen råder). Fernander Theatr. 304 (1695). Isogæus Segersk. 492 (c. 1700).
3) = KNAPPAST 3. G1R 28: 245 (1558). Vthi Sundwaara by hafwe förtijden boodt 15 eller tiugu wälbeholne lappar. Men nu näppest fem, huilke och .. moste draga der ifrå. Norrl. 10: 22 (1615).
4) = KNAPPAST 4. (Sigismund) war neppest kommen på thet Konungzlige Slottet Calmar, förr än som han lät strax påskijna sijn Konunglige nådhe (osv.). Chesnecopherus Skäl Bbb 4 b (1607).
5) i uttr. som näppast, nätt o. jämnt; jfr KNAPPAST 5, NAPPAST 5. (Två kulor skötos) inuti min säng ther jag än låg uthi, och när jag som neppest var af sängen kommen, fölgde den triidie kulan. UrFinlH 238 (1723).
Spoiler title
Spoiler content