[dels av sv. dial. näppe, näpp i uttr. med nöd och näppe, med nöd och näpp, med näpp och nöd, dels (o. väsentligen) av d. næppe i uttr. med nød og næppe; substantivisk anv. av NÄPPE, adv., resp. NÄPP, adj.]
(vard.) i uttr. med nöd och näppe, äv. med näppe och nöd, ngn gg äv. med näppe, äv. (numera knappast br.) med näpp och nöd l. med nöd och näpp, (endast) med (stor l. yttersta) svårighet, bl. med uppbjudande av alla krafter l. all förmåga; med knapp nöd; nätt o. jämnt; äv.: i sista stunden; äv. närmande sig bet.: med svårighet o. gm stor tur o. d. Kaptenen räddade sig med nöd och näppe från det sjunkande fartyget. Han undgick med nöd och näppe att bli nedstucken. OPSturzen-Becker(1858) i Sturzen-Becker 2: 67. (Henrik Ibsen) sökte och erhöll med näpp och nöd af staten ett resestipendium. GHT 1898, nr 65 A, s. 2.Väring Vint. 221(1927: med näppe). Med nöd och näppe stod allt klart till den stora julrusningen. SvD(A) 1936, nr 17, s. 8.Form 1939, s. 152 (: med näppe och nöd).
