SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄRING 3riŋ2 l. 3-, sbst.3, l. NÄRDING 3rdiŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(när- 1832 osv. närd- 1857 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne, Hall.) näring, närding, fiskegarn, d. næring, finmaskigt (fiske)garn; av ovisst urspr.]
(vid Sv:s sydvästra kust) fisknät, (sill)garn. HSillfBohusl. 58 (1832; vid Skånes västkust). (Käppar) som skulle utmärka stället, där ”näringarna” nedsänkts. Bååth-Holmberg Spillr. 239 (1894). GHT 1895, nr 238 A, s. 3 (fr. Hall.). SFS 1933, s. 489. — jfr SILL-NÄRING.
Spoiler title
Spoiler content