publicerad: 1948
NÄRVARA nä3r~va2ra l. næ3r~, v. (Anm. I vårdat spr. användas numera endast förutom inf. o. p. pr. (se NÄRVARANDE, p. adj.) följande böjningsformer av verbet: pres. pl. -vara (Söderhjelm Kulturförh. 2: 68 (1903) osv.), ipf. pl. -voro (Broman Glys. 2: 35 (c. 1730) osv.), sup. -varit (PErici Musæus 1: 134 b (1582) osv.) samt ngn gg ipf. sg. -var (Tavaststjerna Barnd. 229 (1886), SvD(B) 1946, nr 42, s. 4). I mindre vårdat spr. förekomma därjämte formerna pres. sg. -var (Upsala(A) 1922, nr 62, s. 1, SvD(B) 1933, nr 229, s. 3), -varar (enst., SvD(B) 1932, nr 285, s. 3), ipf. sg. -vor (Lagerbergiana 19 (1905), HågkLivsintr. 15: 358 (1934)). Följande äldre, nu icke använda former äro belagda: ipf. -varade (VDAkt. 1799, nr 307, SvLittFT 1834, sp. 503), ipf. pl. -vore (GullbgDomb. 19/6 1647), -våre (SkrGbgJub. 6: 178 (1590)), sup. -varat (Kullberg Domaren 216 (1842)), -varet (3SthmTb. 1: 280 (1595))). vbalsbst. -ANDE (se NÄRVARANDE, sbst.1), -ELSE (se d. o.); jfr NÄRVAR, sbst., NÄRVARAN, NÄRVARO.
Ordformer
(förr äv. skrivet ne-. Se för övr. NÄR, adv.2 o. adj., o. VARA, v.)
Etymologi
[fsv. närvara; jfr d. nærvære; av NÄR, adv.2 o. adj., o. VARA, v. — Jfr NÄRVAR, adj., NÄRVARENHET, NÄRVARLIG]
1) (†) tr.
a) vara hos (ngn). The karlar som på hans yttersta honom Nerwore, the weta der om beretta. GullbgDomb. 19/6 1647.
b) övervara l. bevista (ngt), vara närvarande vid (ngt). The tw bröllopen huilken Christus .. j eghen person synliga närwarit haffuer. PErici Musæus 1: 134 b (1582). Dylika blod-scener .., hvilka Förf(attaren av reseskildringen) såsom ögonvittne närvarade. SvLittFT 1834, sp. 503.
2) intr.: befinna sig på platsen för en viss händelse o. d., vara tillstädes (vid ett visst tillfälle, ss. vittne till l. deltagare i ngt), vara närvarande; dels abs., dels i uttr. närvara vid ngt. Helsingius (1587). Ther hade ingen närwaret, och seeth på theres slagzmåll, vthan en bonde som kiörde förb:de Sigge skiutzfärd. 3SthmTb. 1: 280 (1595). The Prester som närvoro (då biskopen beströk kyrkklockan med vigvatten), tvättade henne genomväl. Broman Glys. 2: 35 (c. 1730). Vid .. (Runebergs) jordfästning närvoro landets ständer. Finland 279 (1893). Samtliga direktionens ledamöter, som vid besluts fattande närvarit, skola underteckna: utlåtanden, som af direktionen afgifvas (osv.). SFS 1908, nr 61, s. 29. Konungen av Spanien närvor vid en katolsk gudstjänst i Westminsterkatedralen. SvD(B) 1929, nr 183, s. 6.
3) (föga br.) intr., om sak: förefinnas på en plats l. i ngt o. d. (tillika o. samtidigt med ngt annat), övergående i bet.: finnas till, existera. Man (kunde) .. mena, att något annat sätt icke funnes, hvarpå ett föremål helt kunde närvara i hvart och ett af flere andra, än det, att (osv.). Wikner Tidsex. 60 (1888).
Spoiler title
Spoiler content