publicerad: 1948
NÄRVARANDE nä3r~va2rande l. næ3r~, p. adj.
Ordformer
(när- (ner-, nähr-) 1522 osv. nära- 1649. -var- (-uar-) 1522 osv. -ver- 1621—1630. -vär- 1544. -ande 1522 (: nærvarandom) osv. -andes (-is) 1522—1690. -ende 1544—1630. -endes (-is) 1541—1627)
Etymologi
1) om person som befinner sig på platsen för en viss händelse, som är tillstädes (vid ett visst tillfälle, ss. vittne till l. deltagare i ngt); ofta i substantivisk anv. (i sht i pl. best.); motsatt: frånvarande; jfr 2. Vara närvarande vid (förr äv. i) en händelse. Alla de närvarande reste sig, när han kom in. Alla närvarande, anmälde ordningsmannen. G1R 1: 82 (1523). Någre andre quinnor .., the ther närwarandes woro i .. (Gustav Vasas) födelse. Svart G1 2 (1561). Hwadh som .. blifwer Afhandlatt och giordt (på Riddarhuset), binde så frånwahrande som Nährwarende. RARP 1: 8 (1626). Vid rågångens besigtigande emellan Sjösåhs Prestegård och Lidboholms Sätesgård, hafver jag .. närvarande varet. VDAkt. 1782, nr 599. Expeditioner från Utskotten underskrifves af den främste närvarande Ledamoten af hvarje Stånd. RO 1810, § 72. De (från sammanträdet) frånvarande fingo rätta sig efter de närvarandes beslut. Strindberg NRik. 113 (1882). Man kunde chockeras av .. (fru Malmros') infall, i synnerhet om damer voro närvarande. Hellström Malmros 26 (1931). — särsk.
a) (†) i den fristående satsförkortningen ngn l. ngra närvarande(s), närvarande ngn, i ngns l. ngras närvaro. Söndagen effter Epiphanie bleff Konung Götstaff cröndt i Vpsale Domkyrckio .., Alle Rijkzens Stender nerwarandes. Svart G1 136 (1561). Een såldat, som är troolåfwatt med een Pijga närwarande Predikanten. HärnösDP 1663, s. 71. Wallquist EcclSaml. 5—8: 360 (1679).
b) i fråga om deltagande i skolundervisning o. d. De närvarandes antal under sista terminen (har) varit: vid Gymnasierna .. 599. BerRevElLärov. 1843, s. 4.
c) (i religiöst spr.) delvis med anslutning till 2 o. 3, om Gud, i fråga om Guds uppträdande i den timliga världen ss. ett alltid o. överallt tillstädesvarande andligt väsen; särsk. i uttr. allestädes närvarande; jfr NÄRVARO 1 b. Gud är en Ande, til sin Warelse, Ewig, Alzmächtig, Rättfärdig, allestädes närwarande. Swebilius Cat. 2: 32 (1689). Kat. 1878, nr 13. jfr ALL-, ALLT-, ALLESTÄDES-NÄRVARANDE.
d) (†) i utvidgad l. oeg. anv., i sådana uttr. som närvarande efterrättelse, underrättelse från en person som varit närvarande vid ngt; närvarande ögon och undersökningar, besiktning o. undersökning på platsen. OSPT 1687, nr 34, s. 5. Melanderhjelm ÅmVetA 1798, s. 20.
2) (numera bl. tillf.) allmännare, om person: förefintlig på en viss plats l. hos ngn o. d.; särsk. (äv. pregnant) om ngns (särsk. Kristi) jordiska tillvaro; utan bestämd avgränsning från 1. Ther så händer, at bägge Præsidenterne (i hovrätten) anten äro frånwarande, eller så af siukdom beswärade at the ey förmå sig inställa, men dock i Staden stadde och närwarande, skola (osv.). Schmedeman Just. 1221 (1688). Så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Filipp. 2: 12 (Bib. 1917).
3) (numera mindre br.) om sak: befintlig l. förefintlig på en viss plats l. i ngt tillika o. samtidigt med ngt annat; äv. allmännare: som är förhanden l. förefinnes, förefintlig, existerande (äv. i uttr. vara närvarande, förefinnas, förekomma, föreligga, vara för handen). Där mycket Phlogiston är närvarande (i järn), där fordras ock längre tid till dess utdrifvande. Rinman JärnH 205 (1782). Denna attraktion visar .., att i hvarje enskild kropp äfven alla de öfriga äro närvarande. Bygdén Boström 245 (1874). De spår denna väldiga landis lämnat efter sig (i Skandinavien) äro så tydliga och så öfver allt dit isen nått närvarande, att man (osv.). SvRike I. 1: 61 (1899). (†) De i Språket närvarande Stam- eller Slägt-orden. 2SAH 1: 14 (1801). Om diarrhœ är närvarande, kan man intaga .. Dowers pulver. TLäk. 1832, s. 16.
4) om tid(punkt): som nu l. för tillfället föreligger l. är inne, nuvarande, innevarande; jfr 8. I närvarande stund, ögonblick. I, förr äv. på l. för närvarande tid. G1R 2: 38 (1525). På närwarande tijdh. Linc. B 2 b (1640). Alt ifrån Christendomens första begynnelse här i Rijket, in til närwarandes tijdh. Örnhielm Catal. 4 (1680). För närvarande tid. CFMennander (1776) i MoB 3: 212. Vi känna ett stort intresse för .. (den politiska pöbeln), emedan dess fysiognomi i närvarande ögonblick företer de mest karakteristiska drag. BEMalmström 7: 405 (1845). Den närv(aran)de stundens .. allvar bjuder (osv.). AdP 1865—66, 1: 186. (Detta triviala faktum) är .. förlagt just till den här platsen .. i närvarande tidsålder. Hallström Händ. 292 (1927). — särsk.
a) (†) ss. bestämning till ord betecknande år, månad, dag o. d.: innevarande. I thetta närwarendis åår Anno etc 1541. G1R 13: 214 (1541). Dhen 19 Septemb. närwarande åhr. VRP 1645, s. 101. Uti närwarande Månad. Schmedeman Just. 1508 (1698). särsk. i uttr. närvarande dag, ”vår tid”. Närwarande daghs Påfweske Biskopar. Schroderus Os. 1: 472 (1635).
b) i uttr. för närvarande (förkortat f. n.), äv. (numera bl. i Finl.) för det närvarande, förr äv. för l. vid närvarande(s) tid l. vid närvarande l. nu närvarande l. (ensamt i adverbiell anv.) närvarande(s), på nuvarande tidpunkt, för tillfället l. ögonblicket, i detta nu, nu; ofta övergående i bet.: under nuvarande förhållanden; jfr 8. PErici Musæus 5: 164 b (1582: närwarandes). Widh närwarandes tijd. RARP 2: 214 (1636). Jag kan tänckia, dedt E. Excell. för närvarande tidh intett ähr vidh hoffvet stadd. OxBr. 8: 444 (1645). Jag trängtar närvarande blott efter försäkran uppå hennes oföränderliga kärlek. Humbla Landcr. 93 (1740). Nu närvarande. PH 6: 3928 (1756). (Det) Torde vara vid närvarande oumgängeligen nödigt, att lämna .. Landshöfdingen .. Baron Carl Rappe del af Ekes Jnlägg. VDAkt. 1777, nr 314. Prof. .. Rask, hvilken för det närvarande befinner sig i Petersburg. SvLitTidn. 1819, sp. 594. En .. ganska rik handskrifven literatur (av akademiska lärares föreläsningar) finnes .. för närvarande i Tyskland. Agardh ThSkr. 1: 32 (1842, 1855). Danell SvSpr. 20 (1927).
c) språkv. i fråga om den tid till vilken ett verbs handling förlägges: nuvarande; förr äv. i uttr. närvarande tid l. sak, om tempus presens. Tempora. 1. Præsens närvarande tid, huar uti någen nu gör, äller någet sker. Tiällmann Gr. 202 (1696). När then närvarande tiden .. går frammanföre, så följer ock Præsens Conjunctivi efter. Giese Sprachm. 1—3: 422 (1730). Beckman SvSpr. 95 (1904).
5) som förekommer l. lever i l. tillhör nutiden o. d.; jfr 8.
a) (†) om person, folk o. d. (jfr 6 b): nu l. i vår tid levande; ss. bestämning till ord betecknande persontitel o. d. äv.: som för närvarande innehar befattningen l. ställningen ss. l. är (ngt), nuvarande; äv. i substantivisk anv. Jagh Göstaff Ericson .. gör allom aandeligom oc verdzliigom vitterligt med thetta mijth opne breff saa epterkommandom som nærvarandom at (osv.). G1R 1: 33 (1522). Ty hafwer Kongl. M:tt pålagdt närwarandes Biblioteckarium att och vara Historiographus Regius. Schück VittA 2: 110 (i handl. fr. 1668). (Schellings) förra hustru .. dog för några år sedan ... Hans närvarande maka heter Pauline Gotter. Atterbom Minn. 147 (1818). 3SAH XXXVII. 2: 47 (1841).
b) om föremål, händelse, tillstånd o. d.: nu l. för närvarande l. i vår tid förekommande l. förefintlig resp. inträffande l. pågående l. rådande, nuvarande; numera bl. mera tillf., särsk. ss. bestämning till vissa ord med allmän, abstr. bet., t. ex.: tillstånd, ställning, belägenhet, skick, förhållande o. d. (jfr slutet). Jag (vill) thenna närwarande rijksens tilstånd någorlunda först .. här för E(der)s k(ärlighe)ter och Eder opräkna. Gustaf II Adolf 139 (1617). Efter sakernes närvarande belägenhet. PH 5: 3203 (1752). (Vår ståndsförfattning) tillfredsställer oss .. icke i sitt närv(aran)de skick. AdP 1865—66, 1: 187. Östergren (1933). — särsk. i numera obr. anv. Tette närwärende gräszelige owäder. G1R 16: 503 (1544). Ther tin .. willia så woro, til närwarande Cuur een godh wälsignelse beskiära. Hiärne Suurbr. N 4 a (1680). Åtskillige Anmärkningar Öfwer närwarande Pestilentias Beskaffenhet .. Uti Östergötland. Block (1711; boktitel). Det närvarande Gottlands-målet. Rydqvist SSL 1: 387 (1852). (Det) bör framhållas, att alla Upplands städer uppstått vid forna eller närvarande trafikabla farleder. Uppl. 1: 433 (1903).
6) (†) som i föreliggande fall förekommer l. är för handen l. är åsyftad, (här, nu) föreliggande, ifrågavarande; äv. övergående i bet.: den här, denne. Arvidi 6 (1651). Detta ämnet til at än vidare betrakta, skal jag .. i denna prädikan af vårt närvarande H. Evangelio taga anledning. Nohrborg 240 (c. 1765). I närvarande fråga. Ihre Föret. XVII (1779). — särsk.
a) om skrift, uppsats, brev o. d.: (här, nu) föreliggande. Rääf Ydre 1: 294 (i handl. fr. 1548). Som iagh och nu medh thetta mytt neruarende öpne breff Såltth och oplethett haffuer .. en öde tom[m]pt. ArbogaTb. 4: 96 (1555). Denna närwarande Boken om Styrelse Konnunga och Höffdinga. Bureus KonStyr. A 2 a (1634). Närvarande uppsatser (ha) tillkommit under Författarens hvilostunder. Fries BotUtfl. 1: Förord (1843). Jungberg (1873). Auerbach (1913). särsk. i utvidgad anv., i uttr. närvarande författare, författaren till föreliggande skrift; jfr b. Beckman SprL 122 (1918).
b) om person (jfr a slutet): i föreliggande fall uppträdande (i visst uppdrag l. viss funktion, ss. ngt visst), (här, nu) uppträdande; den här, denne. På thet vij kunnom bekomma aff H. K. M. en gunstigh förklaringh, haffver iagh aff thetta stifftet afferdighat thenna närvarande godha mannen, her Simon i Onsale. OxBr. 12: 33 (1619). Kan jag få detta bref .., skulle jag önska att det mig öfverstÿrdes med närvarande bodh. VDAkt. 1679, nr 172. Missförståndet 53 (1740). Lindfors (1824).
7) om sak, händelse o. d.: som framträder så klart för ens ”inre syn” (i ens tankar l. minne) som om man såg den framför sig l. upplevde den o. d., som står tydligt för en, aktualiserad i ens medvetande, klar, ”levande”; äv. i uttr. närvarande för ngn, ngn gg ngn närvarande; numera bl. tillf. (i vitter stil), med tydlig anslutning till 1 (l. 2). Man måste (såsom talare) söka at göra all ting lifligt och närvarande. Bergklint MSam. 1: 213 (1781). Det är vigtigt, att för sig göra närvarande Konsternas skick i Stockholm, vid den tid då Hörberg der uppträdde. SvLitTidn. 1817, sp. 582. Denna sanning var alltid närvarande för Herr Silverstolpe. 2SAH 8: 149 (1817). Detta, m(ina) å(hörare), vill jag bedja eder göra riktigt närvarande för eder och icke pruta af på detta. Rudin OrdUngd. 2: 94 (1900). Ibland svepte en vind fram .. så fuktig och sval, att hela hafvet .. blef närvarande för .. (den sömnlöse matrosens) tankar. Lagerlöf Jerus. 1: 198 (1901).
8) i substantivisk anv. av 4 l. 5 (jfr 4 b), i uttr. det närvarande, den nuvarande tiden, de nuvarande tidsförhållandena, nuet; äv. om en persons l. ett lands o. d. förhållanden under den nuvarande tiden. RA I. 1: 380 (1544). Vi .. finna behag i det framfarna och det tilkommande; men äro kalla för det närvarande. Kellgren 3: 225 (1793). Att fördomsfritt lyssna till förflutna tiders .. erfarenhet, samt deraf draga lärdom .., att rätt bedömma och motsvara det närvarandes kraf, .. utgör den rätta kontinuiteten i menniskoslägtets stigande odling. Oscar I Straff 3 (1840). En i det närvarande verksam storhet. Aulén AllmTron 193 (1923). Anm. till 8. En hithörande tillf. substantivering föreligger i följande ex.: Mellan minnets genius och hoppets — närvarandet synes / Såsom en blomstrande krans, flätad och hållen af dem. Ridderstad SDikt. 3: 246 (1862).
Spoiler title
Spoiler content