SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1948  
NÄRVARLIG, adj.; adv. -EN.
Etymologi
(†)
1) närvarande; ss. adv.: i ngns (resp. sin) närvaro. Svart Ähr. 74 (1560). (E. XIV) lät .. sielff närwarligen sträckia och plåga en Hertigh Johans Tienare. Girs E14 26 (c. 1630). särsk. i utvidgad anv., i uttr. ngns närvarliga samtal, samtal vid personligt sammanträffande med ngn. Schroderus Liv. 667 (1626).
2) för stunden l. tillfället gällande, tillfällig. Schroderus Liv. 904 (1626).
Spoiler title
Spoiler content