publicerad: 1948
NÖJA, f.
Ordformer
(noij- 1661. nögi- 1545—1591. nöj- (nöij-, nöiy-, nöy-, nöyi-) 1524—1709. -a 1614—1674. -e 1524—1709. -o 1525—1665)
Etymologi
[fsv. nöghia, f., vbalsbst. till nöghia (se NÖJA, v.). Formen nöje utgår från (den urspr. oblika) formen nöjo (fsv. nöghio). — Jfr NÖJE]
(†)
1) = NÖJE 1; i uttr. till nöja (äv. hopskrivet), äv. till fulla nöje, tillräckligt; jfr NÖJE 1 b. Annerstedt UUH Bih. 1: 131 (i handl. fr. 1614: tillnöija). Sedan saken ähr .. till nöija debatterat. RP 6: 398 (1636). HH 20: 332 (c. 1640). Af hwilken (dvs. bärgspredikan) man aldrig kan läsa och höra sig til fulla nöje (dvs. läsa o. höra nog ofta). Swedberg Cat. 49 (1709).
a) i uttr. till full l. fulla l. goda l. godo nöjo (nöje), till full belåtenhet; jfr NÖJE 2 a. G1R 1: 218 (1524: tiil goda nøije). VgFmT II. 6—7: 122 (1587: till godo nöijo). Huilka Pening(a)r han bekienner sigh till fulla Nöyo opburet och bekommet hafua. VRP 1628, s. 274. Effter de till full nöyo woro betalte. Därs. 1647, s. 222. Stiernman Com. 3: 954 (1672).
b) i uttr. en god nöja sker ngn med ngt, ngn blir tillfredsställd l. glad gm ngt; jfr NÖJE 2 e. Hwar mädh skieddhe Tå Gudhi och oss sampteligen een godh noijo. VDAkt. 1661, nr 251.
c) i uttr. (ngn) till nöja l. nöjo, (ngn) till behag, till ngns belåtenhet; jfr NÖJE 2 g α. LPetri Kyrkiost. 26 b (1566: til nöyo). Sin hals vnder swärdet böja / Moste han, Kungen til nöja. Prytz G1 D 4 b (1621). Murenius AV 453 (1660).
d) = NÖJE 2 l; i uttr. stå till nöja, stå till tjänst. At alt skal stå til nöija, / Rät som dhet tienar sig. Beronius Reb. D 1 a (1674).
4) = NÖJE 4. (Brud o. brudgum) skola skoda sin Tijd med Hiertans nöya tilsamman. SColumbus Vitt. 113 (1667).
5) = NÖJE 7; i uttr. efter ngns egen (gode l. fullo) nöjo (nöje), enligt ngns egen önskan. ArbogaTb. 4: 58 (1546: godhe). Att hann hade enn aff .. (medarvingarna) widerlaggt medh Jordh och 2 bethalett effther theres äginn nöije, medh rede penninger. UpplDomb. 2: 53 (1579). Därs. 3: 163 (1599).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content