publicerad: 1948
NÖJAKTIG nöj3~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(nög- 1525—1663. nöj- (nöy- o. d.) 1615 osv. -afftig(h) 1544—c. 1580. -aktig (-ac-, -ach-, -ack-, -gh) 1563 osv. -actugh 1525)
Etymologi
[liksom d. nøjagtig (fd. nøgheafftig, ä. d. nøg(e)actig, nøyafftig), tillräcklig, av mnt. noch- l. nogeachtich (l. -haftich), tillräcklig m. m., till noge, tillfredsställelse (jfr NÖJE)]
1) tillräcklig (för visst ändamål); äv.: erforderlig; numera bl. i sådana fall som äv. kunna anslutas till 2. (Om de) giffua oss nögactugh forsæchring ath (osv.). G1R 2: 33 (1525). Prästerna skola nöijachtigh tidh hafwa till att handla medh (de livdömda). KOF II. 2: 167 (c. 1655). (Man skall laga) at then, som wid prästeskifftet till geldet kommer, kan sigh nöijachtigt uthsäde köpa. Därs. 342. (Danska flottan) fann sig försvag at giöra nöjacktig resistence. Nordberg C12 1: 107 (1740). (I visst fall) kan icke nöjaktig myckenhet förbränningsluft inkomma (i eldstaden). 2NF 7: 172 (1907).
2) som man kan vara nöjd med; tillfredsställande; tillfyllestgörande; godtagbar; numera bl. om sak. G1R 16: 375 (1544; om skuldförbindelse). Effter som (amiralitets-)Collegium intet ähr medh godhe och nöijachtige karlar .. försörgt. RP 6: 140 (1636). När Franckrikets yttrande nöjacktigt utfaller. Höpken 2: 300 (1757). Sändebuden .. ärhöllo nöjaktiga svar. Hallenberg Hist. 1: 97 (1790). Ordet zigenare — ett hittills ännu icke nöjaktigt förklaradt namn. (Cavallin o.) Lysander 249 (1875). 3SAH LII. 2: 674 (1941). — särsk.
a) [förr möjl. anslutet till 1] om kunskap, flit l. uppförande; särsk. (numera bl. i Finl.) ss. betyg l. vitsord, motsv. beteckningen B. Nöijachtigh kunskap om Christendomen. KOF II. 2: 42 (c. 1655). Försvarlig flit och nöjaktigt uppförande. Tavaststjerna Kvinn. 21 (1894; i betyg). Hufvudstadsbl(A) 1946, nr 101, s. 14. jfr Bergroth FinlSv. 196 (1917).
b) (†) övergående i bet.: tillförlitlig, säker. At Clemet scriffuere .. skulle anames wdij en nöghafftig bestriickningh (dvs. fångenskap). BtFinlH 3: 201 (1547). At .. (husbönderna i pesttider) förwahra (dvs. skydda) sigh granneligha medh nöghachtighe Preserwatijff. L. Paulinus Gothus Pest. 102 b (1623).
3) [gm anslutning till NÖJA, v.] (†) som (lätt) låter sig nöja, förnöjsam; om person l. ngns sinne o. d. Hans Kongl. Maij:tt .. war så nöjachtig och måttelig som een undersåte. Spegel Dagb. 41 (1680). Nöjachtigt sinne har altid fult op. Kolmodin Dufv. 184 (1734). Murberg FörslSAOB (1793).
4) [gm anslutning till NÖJE 5] (†) som skänker glädje, nöjsam; angenäm. Att hwar skall hafwa här till (dvs. till min ämbetsutövning) ett nöijachtigt behagh. RARP 2: 4 (1633); jfr 2. Jfrån Eder kiärkomne hand finner jag en nöijachtig skrifwel[se] som fägnar mit sinne. GdeBesche (1705) hos Levertin 10: 30. Gladt och nöjaktigt sällskap. Westerdahl Häls. 10 (1764). GFGyllenborg Vitt. 1: 172 (1786, 1795).
5) [jfr motsv. anv. i d.] (†) noggrann. G1R 29: 64 (1559). Hwilkitt ärandhe wij toghe vdi ett nögactightt betenckendhe och öffwerwägandhe. HH XIII. 1: 99 (1563). RARP 1: 142 (1631).
Avledn.: NÖJAKTIGHET, r. l. f.
2) till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara tillfredsställande; godtagbarhet. Spegel SalPräd. 125 (c. 1710). Svarets nöjaktighet. Murberg FörslSAOB (1793).
3) [jfr nöje 2, 4] (†) till 2 o. 4: tillfredsställelse, belåtenhet; hugnad, glädje. Schroderus Albert. 2: 116 (1638). Ingen beständig glädie beroor i något annat vnder Solen, än i Mig (dvs. lycksaligheten), som är Siälenes Nöyachtigheet allena. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Dahlstierna (SVS) 396 (c. 1696). särsk.
b) i uttr. nå l. vinna sin nöjaktighet, om sak: vinna tillbörligt beaktande; möjl. äv.: bli tillämpad. Att ödmiukeligen anhålla dett Kongl. brefvet på Giötterydh vunno sin nöijacktigheet, så att Jag både ordinerat .. och sedan der på investerat blifva kunne. VDAkt. 1661, nr 350. Stiernman Riksd. 1495 (1664).
c) i uttr. till nöjaktighet, tillfredsställande, nöjaktigt; jfr nöje 2 g α. Widekindi KrijgH 451 (i handl. fr. 1612).
4) [jfr nöje 8] (†) till 3: förnöjsamhet. Schroderus Comenius s. 213 (1639). Murberg FörslSAOB (1793).
5) [jfr nöje 3] (†) konkret: (tillräcklig l. godtagbar) ersättning l. gottgörelse Widekindi KrijgH 552 (1671). Åhtskillige Creditorer finnes som fodre sijn nöjaktigheet aff Sterbhuset effter Sahl: Måns Pedherson. HSH 39: 347 (1677). Brask Pufendorf Hist. 195 (1680).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content