SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSCEN obse4n l. op-, l. -ʃe4n, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-scen 1669 osv. -schen 1889. -scoen 1818. -sen 1889)
Etymologi
[jfr t. obszön, eng. obscene, fr. obscène; av lat. obscenus, obscænus, smutsig, anstötlig m. m.]
(grovt) anstötlig l. oanständig, slipprig, skabrös; vanl. om skrift l. bild l. yttrande (äv. ord) o. d., stundom äv. om person. BL 10: 196 (1669). Denna skrift innehöll de mäst obscena anecdoter. HH XXV. 2: 159 (1815). Alla (böckerna voro) obscent illustrerade. Siwertz JoDr. 375 (1928).
Avledn.: OBSCENITET1004 l. 0104, r. l. f. [jfr t. obszönität, eng. obscenity, fr. obscénité, lat. obscenitas] slipprighet, (grov) anstötlighet; äv. konkretare: ngt obscent; (grovt) oanständigt l. slipprigt yttrande; äv. om (grovt) anstötlig bild o. d. Poesiens obscenitet (i Grekland) .. kom af sedeförderfvet. Tegnér (WB) 3: 294 (1820). (W. von Braun) strör omkring sig obsceniteter. Sturzen-Becker 1: 138 (1861). Otympligt ritade obsceniteter. Lundquist Zola Grus 54 (1892). Wigert PsykSj. 1: 136 (1924).
Spoiler title