[jfr eng. obscure; ytterst av lat. obscurare, förmörka, till obscurus (se OBSKYR)]
(†) eg.: förmörka.
1) göra (ngt) svårbegripligt l. oklart o. d. (gm framställningssätt l. ordval o. d.); göra att (ngt) blir svårt att överblicka; skriva om (ngt) på ett oklart o. oredigt sätt. Uthi hwilken Book .. (Joh. Messenius) obscurerer, confunderer och sammanblandar the ädle Slächter. ÄSvBiogr. 1—6: 75(1617). (Det händer att skrivare) igenom en främmande .. Ordeform, icke blyes at obscurera .. the Saker, som eliest vthi sigh sielfwe äre klare nogh. Schroderus Os. 2: 10(1635).
2) i uttr. bli obskurerad, bli nedsmutsad. (En bok som innehåller sådana åsikter) att t. o. m. Rec. fruktat att bli obscurerad på sjelfva fingrarna af bladen. SvLittFT 1834, sp. 684(ordlekande; jfr OBSKURANTISM).
