publicerad: 1949
O- ssgr (forts.):
ODELAD, äv. ODELT, förr äv. ODELD, p. adj. [fsv. odeladher (SthmJordeB 2: 135 (1489))] icke delad l. fördelad o. d. Linc. (1640; under indivisus). särsk.
1) icke delad i delar l. avdelningar l. stycken o. d.; hel; sammanhängande; äv. mer l. mindre bildl.; jfr dela, v.1 1. Hon (dvs. vår själ), som är odelad och en, Hur kan hon då trifvas / J ostadiga, ändliga ting, som städse fördrifvas. Nordenflycht QT 1744, s. 62; jfr 6. Bergklint Vitt. 143 (1761). De breda odelade ytorna (hos vissa möbler). MeddSlöjdF 1900, 2: 63. särsk.
a) (förr) om filosofie kandidat- l. licentiatexamen: vid vilken examinanden undergick alla erforderliga prov under en o. samma examensperiod. SFS 1891, nr 13, s. 5.
b) (förr) kam. i uttr. odelad grundränta, om sådan grundränta (se d. o. 2) som icke kunde åtskiljas i jordeboks- o. mantalsränta. Linde Kam. 179 (1867).
2) om egendom, förmån, kostnad, utgift, onus, skuld o. d.: icke uppdelad i delar (som tillfalla olika ägare resp. betalas l. bäras l. fullgöras av olika personer osv.); jfr dela, v.1 4. Odelat l. (i sht jur.) odelt bo, om kvarlåtenskap som icke delats mellan de olika bodelägarna, utan besittes av dem gemensamt. Wänners godz bör wara odeelt. Grubb 880 (1665). Ligger skog och mark odeelt flere byar emellan, den må hwar by oskifft nyttia. FörarbSvLag 4: 336 (1694). SFS 1905, nr 34, s. 3.
3) som ngn icke delar (med sig) med ngn annan; som ngn ensam innehar; äv. mer l. mindre bildl.; jfr dela, v.1 7 (b). Schönberg Bref 1: 46 (1772). Den odelade makten .. sätter ofelbart friheten på spel. StatsvT 1901, s. 239. Han ville rå om henne odelad, tålde ej ens ett husdjur som rival. Östergren (1933).
4) (†) icke utdelad l. utportionerad; icke medtagen vid beräkning av hur ngt skall utportioneras; jfr dela, v.1 8. En Huushållare bör alltijdh hafwa till det minsta een tridie Dehl af sitt Höö odehlt, lijka som till Hielp. Rålamb 13: 101 (1690). PH 5: 3142 (1751); jfr TjReglArm. 1867, 4: 20.
5) (†) icke avskild l. åtskild (från ngn). Gudz Son .. är Fadhrens sanna macht och Beläte .. och består vthi Fadhren odeelt. Schroderus Os. 1: 293 (1635).
6) om känsla, intresse, bifall o. d.: icke splittrad, osplittrad, hel; enhällig; oreserverad; ss. adv. äv.: uteslutande, helt o. hållet; jfr dela, v.1 (5 b o.) 20. (Allmänheten) kan äfven lemna sit odelade bifall åt et skönt skaldestycke utan rim. Höijer 4: 489 (1798). (Detta meddelande) skall helsas med odelad glädje och tillfredsställelse. VL 1894, nr 265, s. 3. (Han) är odeladt löjlig och vidrig, utan något försonande drag. Schück Shaksp. 2: 145 (1916).
7) (mera tillf.) som (ännu) icke förgrenat sig, oförgrenad; jfr dela, v.1 21. IllSv. 306 (1873; om älv). särsk. naturv. om djur- l. växtdel: icke kluven; enkel; hel. Linné MusReg. 68 (1754; om vissa fiskars stjärtfena). Forssell InlBot. 139 (1888; om blad).
8) (†) i uttr. ha ngt odelat med ngn, ha ngt otalt med ngn, ”ha en gås oplockad med ngn”; jfr dela, v.1 22 a. VDAkt. 1712, nr 72 (1711). Högberg Jim 85 (1909). —
ODELAKTIG. [fsv. odelaktogher] (†) som icke har del i l. får sin andel (av ngt), som icke kommer i åtnjutande (av ngt); i uttr. odelaktig (ut)av l. i ngt. G1R 21: 163 (1550: i). Blifvande Hustrun odehlacktig utaf alt hvad som Mannen sig förvärfvar. VDAkt. 1724, nr 221. Geijer I. 6: 88 (1839: af). —
ODELBAR3~02, äv. ~20, adj.1 (adj.2 se odla avledn.). (i sht i fackspr.) som icke kan delas, icke delbar. Wallerius Tank. 13 (1776).
Avledn. (i sht i fackspr.): odelbarhet, r. l. f. Murberg FörslSAOB (1791). odelbarlig, adj. [jfr odelelig] (†) odelbar. Wallerius Tank. 72 (1776). Thomander 2: 610 (1828). —
Avledn. (†): odelelighet, r. l. f. odelbarhet. Murberg FörslSAOB (1791). Sturzen-Becker SkandFråg. 46 (1857).
Spoiler title
Spoiler content