SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
ODYGH, se odygd.
ODYNAD, p. adj. [till dun, sbst.1] (†) om fågel: som (ännu) icke har (fått) dun. Serenius Aaaa 2 b (1734, 1757).
ODYNGAD, starkt bygdemålsfärgat äv. ODYNGD, p. adj. (odyngiat, f. sg. 1681. odyngt, n. sg. 1943) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ogödslad. Verelius 184 (1681). Levander DalBondek. 1: 361 (1943).
ODYR. (†) icke dyr, billig; värdelös. Verelius 185 (1681). Odyre Läke-Medel. Roberg Beynon Föret. 1 (1697). Wettersten Forssa 30 (c. 1750).
Spoiler title