OEMOTSAGD ω3~emωtsag2d l. OMOTSAGD ω3~mωtsag2d, p. adj.; n. o. adv. -SAGT. Anm. Vid detta ord, liksom vid de följande där senare leden börjar med emot- resp. mot-, synes den förstnämnda formen numera vara vanligast i normalt skriftspr., under det att den senare ofta förekommer i poesi o. äv. är vanlig i talspr.
Ordformer
(oemot- 1636 osv. omot- 1791 osv.)
som icke blir l. blivit motsagd l. bestridd l. förnekad l. vederlagd; som det icke riktats gensagor l. invändningar emot; ss. adv. äv.: utan att bli motsagd l. bemött, utan gensagor l. invändningar; numera i sht dels om påstående l. bevis l. åsikt l. teori o. d., dels om person (som påstår ngt l. uttalar en åsikt). Talaren fick oemotsagd utveckla sina idéer. Serenius (1734; under uncontroled). Dit intills hade man alldeles oemotsagdt påstått, att (osv.). Rydberg RomD 104 (1874, 1877). Omotsagda vittnesbörd. 3SAH 25: 333 (1913). Denna Herodotus' åsikt synes icke ha förblivit oemotsagd. UpplFmT 44: Bil. 275 (1930). — särsk. (numera mindre br.) om villkor l. makt o. d.: som man icke söker sätta sig emot resp. bekämpa; om rätt o. d.: obestridd; om person: som man helt böjer sig för, som ingen söker l. sökt hindra; ss. adv. äv.: utan att bli hindrad l. klandrad (i resp. för vad man gör), utan hinder l. klander. 2VittAH 27: 86 (1636; om fredsvillkor). NDA 1875, nr 276, s. 2 (om persons rätt). Hon sökte sin ersättning (för väntan på giftermålet) i ett omotsagdt matmorsvälde öfver det rikaste hus i verlden. Topelius Planet. 3: 95 (1889). När .. Gustaf Eriksson .. stod som oemotsagd segrare. Uppl. 1: 253 (1902). Goda slunkar, / af hvilka det togs .. klunkar — / på långt när inte alltid omotsagdt. Gellerstedt Hemtr. 7 (1905). Han .. hade oemotsagd fått plantera vin på sluttningarna. Hallström El. 198 (1906).
