publicerad: 1922
EMOT emω4t, ss. obetonat i satssammanhanget 10 (emo´t Weste, Dalin), l. (numera bl. starkt vard., i sht bygdemålsfärgat) IMOT imω4t, prep., adv. o. konj.
Ordformer
(imot (ij mot, -mott osv.) GR 16: 554 (1544), Öman Puschkin 38 (1871); imått OxBr. 5: 341 (1625), ij måd BtFinlH 4: 360 (1568). imodhe GR 3: 414 (1526); i måthe GR 6: 86 (1529). — emot (-moot, -mott, -moott osv.) GR 1: 20 (1521) osv.; emod Svart Gensv. G 5 a (1558); emått OxBr. 5: 279 (1624), Därs. 316 (1625). emote (-moote, ee mote osv.) GR 1: 208, 243 (1524), Därs. 7: 515 (1530))
Etymologi
[fsv. i mot(e), emot, motsv. d. imod, isl. í mót(i), av i (se I, prep. o. adv.) o. mot, sbst., ’möte'; jfr MOT, prep. o. adv., samt MÖTE o. MÖTA; med avs. på överg. i- > e- jfr EMELLAN o. EMELLERTID. — I fråga om bet.-utvecklingen jfr äv. t. gegen o. entgegen, holl. tegen, eng. against, fr. contre o. vers, lat. contra o. versus]
Anm. Ss. prep. är emot, utom ss. senare led i förb. med verb, i sht i dagligt tal numera mindre vanligt än MOT. Emot användes emellertid gärna, dels då det fordras av rytmiska skäl l. för att undvika konsonanthopning, dels då prep. är starkt betonad, o. är nästan ensamt brukligt, då prep. föregås av adv. gent, midt, snedt, tvärt. I ssgr användes numera vanligen MOT-.
1) i fråga om rumsförhållanden o. i anv. som närmast utgå därifrån.
a) för att beteckna läge l. belägenhet: så att ngns l. ngts läge l. ställning bildar den symmetriska motsvarigheten till ngn annans l. ngt annats (i förh. till ngt mellanliggande); numera nästan bl. i förb. midt emot, snedt emot, stundom gent emot (förr äv. tvärt emot). Soldaterna voro uppställda i två led midt emot varandra. Han stod (satt) midt (snedt) emot mig. Banken ligger midt (snedt) emot kyrkan. A. och B. dansade emot varandra, dvs. som visavier. Ene tompt, som ligiendes är emot huset. O. Petri (1525) i Sthms tänkeb. 1: 46. På denne sidhan Älfuen tuert emott Bahuuss. A. Oxenstierna 2: 688 (1624).
b) för att beteckna rörelse l. riktning.
α) till mötes, för att möta l. emottaga (ngn l. ngt), i vänskaplig l. fientlig mening; äv. bildl. Vi rodde ut emot (det ankommande) fartyget. Marschera emot fienden. Ioseph .. foor vth emoot Jsrael sin fadher til Gosen. 1 Mos. 46: 29 (Bib. 1541). När h. k. M:t vil hafve skipen emoth sigh. RA 3: 158 (1593). Ther .. ett oförmodeligit upbrott skeer, emot Rijksens Fiender. Kyrkol. 15: 18 (1686). Generalen (fick) bud emot sig, at skynda resan. Nordberg C. XII 1: 556 (1740). Sitt ödes dunkla famn emot, / Tält ifrån tält, Camare sväfvar. Nyberg 3: 19 (1842). Nu gällde det bara gå blindt framåt / Emot en beväpnad verld. Snoilsky 2: 74 (1881). Då hon lämnade tåget var ingen emot henne. Wahlenberg Skymt. ans. 10 (1902). — särsk. (†) i överförd anv., i uttr. bereda sig, glädja sig o. d. emot (ngt tillkommande l. ngn ankommande): i förväntan på, åt, för, på. Hwij skulle wij tå icke .. emoot honom (dvs. den yttersta dagen) .. aff alt hierta gladhe wara? L. Petri 1 Post. B 4 b (1555). The Kostgärder som emoot K. Christiern och hans Krijgzfolck vthgöras skulle. Tegel G. I 1: 14 (1622). Frögda tigh tu Christi brudh, / Emot tin Herra och Gudh. Ps. 1695, 116: 1. Gå och bered dig emot alt. Mörk Ad. 1: 443 (1743).
β) i motsatt riktning till (den som ngt annat har l. i vilken ngt annat rör sig o. d.); vanl. starkt betonat. Stryka (ett tyg) emot ludden. Ro emot strömmen. Ha vinden emot sig. Breffuen (gingo) hwart om annadt och emoott hwardt annadt. Svart G. I 19 (1561). Rijff (hästen) wäl emoot Håret. I. Erici Colerus 2: 302 (c. 1645).
γ) med försvagad bet.: i riktning åt, åt, hänemot, eg. o. bildl.; vettande l. vänd åt; i vissa uttr. (i sht med personbestämning) i mer l. mindre överförd anv., för att beteckna den person (l. den sak osv.) som en handling är riktad på l. som är föremål för de känslor osv. som uttryckas gm handlingen (jfr 7). Vi gingo emot skogen. Styra emot stranden. Lyfta blicken emot himmeln. Stå med ryggen (vänd) emot fönstret. Fasaden vetter emot söder. Gränsen emot Norge. Utveckling emot ett mål. Saken har tagit ett stort steg emot sitt förvärkligande. Blicka (upp) emot ngn l. ngt. Sikta emot huvudet på ngn. Ryta, ropa emot ngn. Le emot ngn. Hålla ngt emot ljuset. Tw .. will lathe opsettie een halff rundeel vdi hörnedt, emot siön på samme muur. HB 2: 173 (1573). Jag .. / Emot okända mål drog i vikinga-färd. Geijer I. 3: 182 (1811). Den unga örnen .. steg emot solen. Tegnér (WB) 3: 143 (1817). Sobilia kom fram emot honom. Hallström Thanatos 43 (1900).
c) i fråga om läge l. rörelse (jfr a o. b): i l. till närheten l. grannskapet av (ngt, särsk. ett ställe o. d.); åt (det l. det) hållet; numera i sht i förb. bort l. fram l. in l. upp l. ut emot o. d.; äv. (i sht vard.) med ett efterföljande till. Han bor ngnstädes bort emot utkanten av staden. Fram emot Å. (till) ligger snön djup. Ut emot obygden. Upp emot polen. The Böndher szom nämmest emott stranden byggie och boo. GR 17: 128 (1545). (Blad) 2. eller 3. Alnar breeda, men alt smalare emoot Ändan. Kiöping Resa 90 (1667). När hon kom ned emot gården. Berg Där kriget rasar 112 (1915).
d) i fråga om (lättare l. starkare) beröring av ett föremål (o. d.) med ett annat: intill, upptill, invid. Gnida, trycka, stöta, kasta ngt l. sig emot ngt. Stödja sig l. ngt emot ngt. Stå lutad emot ngt. Luta sitt huvud emot en kudde, emot ngns bröst l. axel. Trycka sårytorna emot varandra. Sitta l. stå rygg emot rygg, skuldra emot skuldra. Hålla (glödga) en nål emot en gaslåga. Vågorna slå emot stranden. Rägnet smattrar emot rutan. At man .. (grenen o. ympkvisten) Barck emot Barck i hoop fogar. Mollet Lustgård C 2 a (1651). Stålbeklädda brösten / slå tätt emot hvarann. Tegnér (WB) 5: 81 (1825). Spiran .. klämde .. af båda benen för en matros emot storluckan. LD 1910, nr 299 A, s. 3.
2) i tidsbeteckningar.
a) icke långt före, strax före, nära (en angiven tidpunkt); ofta i förb. bort l. fram l. in emot (numera så alltid, då en noga bestämd tidpunkt angives, t. ex. klockslag l. datum). Emot natten, emot hösten, emot jultiden. Han kom inte förrän in emot kl. 3. Bort l. in emot den 15:de. Stormen lade sig bort emot kvällen. Vi få se, hur det blir fram emot slutet av månaden. (Duvan) kom til honom emoot afftonen. 1 Mos. 8: 11 (Bib. 1541). Emot den nästkommende förste Maij. RARP 1: 137 (1630). När klockan war emot 10. Därs. 2: 175 (1635). Fram emot midsommar. Gellerstedt Fr. hult 9 (1906). — särsk.
α) (†) med tidsbestämningen uttryckt gm annat ord än eg. tidsord (jfr β): vid tiden (närmast) före (den l. den händelsen osv.). Hedningarnas tijdh begyntes emoot Jerusalems förstöring. Baazius Upp. 137 a (1629). Adlerbeth Hor. Od. 18 (1817).
β) i fråga om väder o. d.: när (det l. det vädret) skall inträffa; stundom: ss. förebud till l. i förkänning av (det l. det vädret). RP 7: 534 (1639). Man hafwer .. (av benbrottet) en starck och swår kenning, helst emot elakt wäder. Swedberg Cat. 770 (1709). Det känner jag, vid Zeus, emot alla väderskiften. Rydberg Ath. 246 (1859).
γ) (†) för att beteckna tidrymd före (ngn angiven dag o. d.): under tiden omedelbart l. närmast före (den l. den dagen osv.). (Åbo borgare förmanas att) hafue återhold medh sådan ochristeligit drickande och swermande emot sådan höghtijdh, som nu tilstundar. BtÅboH I. 4: 172 (1632). Bælter Cerem. 277 (1760).
b) († utom i Finl.) i uttr. natten emot (en angiven dag): natten till. Natten Emot söndagen. Ångerm. domb. 27/11 1640, fol. 160. Natten emot i går. Calonius Bref t. Porthan 123 (1795).
c) om tidsförlopp, i uttr. lida emot: närma sig (en angiven tidpunkt o. d.). Det lider emot årets slut, emot jul. Förhandlingarna ledo emot sitt slut. Det lider emot qvällen. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). Det led emot slutet af mitt förordnande. De Geer Minnen 1: 131 (1892).
3) i fråga om måttbestämning: närmande sig en storlek l. ett antal l. en ålder osv. av (så o. så mycket), nära, inemot, omkring (men ej fullt); numera bl. i förb. bort l. in l. upp emot. Ormen var bort l. in emot fyra meter lång. Kärlet rymmer upp emot femtio liter. För bort l. in emot en timme sedan. De hålländare hafva .. mist till emot en 50 skepp. Ekeblad Bref 1: 272 (1653). Arméen fodrar månadteligen emot 200,000 riksdaler. Höpken 2: 555 (1759). Han är nu emot 80 år gammal. Björnståhl Resa 2: 100 (1773).
4) för att beteckna motstånd o. d.
a) i fråga om motstånd, hinder o. d. i allm., eg. o. bildl.; ofta starkt betonat. Sätta en damm emot strömmen. Ställa sig hindrande emot ngt. Utfärda förbud emot ngt. Det var stor majoritet emot förslaget. Hoo är then oss starcka göör, emoot synder alla? O. Petri Handb. F 4 a (1529). Månge äre döfwe och förhärdade emoot mijn Röst. Preutz Kempis 205 (1675). Hafva vi några emot oss, så ha vi dock några med oss. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Emot blygheten morskt jag förstockade mig. Fröding N. dikt. 14 (1894). — särsk. i uttr. ha (ngt) emot sig: ha (ngt) som hindrar (ens l. ngts) utveckling l. framgång o. d., som talar till (ens l. ngts) nackdel, som är ofördelaktigt för (en l. ngt). Han har allt emot sig l. det emot sig att (osv.). B:s syster .. har utseendet emot sig. Elof Tegnér (1801) hos Wrangel TegnKärlekss. 171. Vi ha för mycket både lokal och årstid emot oss för att kunna åstadkomma någon effekt. Tegnér 5: 290 (1822).
b) i fråga om strid l. i allm. uppträdande ss. fiende l. motståndare till l. bekämpare av (ngn l. ngt) l. handling till (ngns l. ngts) nackdel l. skada o. d.; eg. o. bildl. Strida, väpna sig emot ngn l. ngt. Draga värjan emot ngn. De fäktade man emot man. Taga parti för ngn l. försvara ngn emot ngn (annan). Resa sig emot ngn. Spinna ränker, göra anslag emot ngn (l. ett land osv.). Sätta hårdt emot hårdt. Skriva, tala emot ngn l. ngt. Göra invändningar emot ngn l. ngt. Anföra skäl för eller emot ngt. Vittna emot ngn. Fälla utslag emot ngn. Om swenske men .. sig icke hade vpsat emoot honom (dvs. konung Kristiern). GR 1: 36 (1522). Baruch .. äggiar tigh emoot oss. Jer. 43: 3 (Bib. 1541). Thenna lilla Predikan emoot the falske Propheter. O. Martini Pred. A 1 b (1606). De skulle sambla Folck emot Keysaren. Reenhielm OlofTr. 50 (1691). (De) vågade ej höja sin röst emot honom. Almqvist Tre fruar 1: 20 (1842). Ingen bevisning är möjlig vare sig för eller emot den skadade. Forssell Stud. 2: 18 (1884, 1888). — i numera föga br. l. obr. förb. En sto(t)lich victorie som vi hadhe emått denne stadhen. OxBr. 5: 316 (1625). Hennes man ähr emot Ricksens fiender antingen fången ell(e)r dööd. VDAkt. 1676, nr 99. Gustaf Adolfs segrar emot Polen. Franzén Minnest. 1: 106 (1813).
c) i fråga om avvärjande av l. skydd l. medel l. råd l. hjälp o. d. att undgå l. motstå l. avvärja l. tröst till att bära (ngt ondt l. skadligt o. d.). Bära pansar emot hugg- och stickvapen. Kläda sig varmt (till skydd) emot kölden. Brännvin är bra (l. hjälper) emot ormbett. Trygghet emot övervåld l. godtycke från en enväldig kungamakt. Läkiedom emoot förgifft eller annan siwkdom. VarR 17 (1538). (Herren) är .. een skygd emoot hetan, itt skiwl emoot then heta middagh, een bewarning emoot staplande. Syr. 34: 19 (Bib. 1541). Anstalter emot skackrande. Dalin Arg. 1: nr 48, s. 5 (1733). Meddela .. (de sjuka) en välgrundad tröst emot döden. Handb. 1811, s. 106.
5) för att beteckna motsättning l. motsatsförh.: motsatt, ss. motsats till, olika; i fråga om uttalande o. d.: motsägande; vanl. starkt betonat; med förbleknad bet. (o. utan tonvikt) efter verb som i o. för sig beteckna motsats. Förslaget föll med nio röster emot fyra. Detta strider emot all erfarenhet. Färgerna svära emot varandra. Alt thet som war författat vthi then Helga Skrifft, war (enl. anabaptisterna) owist, twifwelachtigt och emot hwart annat. Schroderus Os. III. 1: 78 (1635). Man sätter borgerligt tillstånd och naturtillstånd emot hvarannan. Boëthius Nat. 45 (1799). Den nye ministern, Louvois, ställde nu Mignard fram emot Lebrun. NF 9: 942 (1885). — särsk.
a) pregnant: i strid med, brytande mot, avvikande från, i olikhet med, tvärtemot, i trots av (ngt); ofta i förb. tvärt emot. Göra ngt emot sin l. ngns vilja, emot ngns befallning. Tala (tvärt) emot sin övertygelse. Handla emot bättre vetande. Emot all rätt och rättvisa. Emot vana l. sedvänja. Emot vanligheten. (Tvärt) emot förmodan. Emot sitt egit Löffte. GR 1: 20 (1521). Szamme ondha sidwennia szom ær emoth laghen. Därs. 3: 363 (1526). Hann haffver emoott Storfurstens förbudh hollit krögerij. OxBr. 5: 10 (1612). All träldom är emot naturlig Rätt. Boëthius Nat. 83 (1799). Att en främmadartad rytm väckes på orätt ställe, d. v. s. emot schemat. Wulff Värsbildn. 2 (1896). — (†) med personbestämning: emot ngns vilja l. befallning o. d., trots ngn. GR 13: 157 (1540). (Nunnorna) bliffwe .. (i klostret) vdi ett slijkt babiloniske fängilsze, emot Gudt och theris szamwet inneluchte. Därs. 16: 640 (1544).
b) (numera föga br.) i uttr. motsats(en) emot: motsats(en) till. Motsatsen emot Tvång. Thorild 3: 306 (1794). Almqvist Baron J. K* 41 (1835).
6) för att beteckna motsvarighet o. d.
a) motsvarande, utgörande motsvarighet till l. motvikt mot; särsk.: motsvarande i värde, likvärdig med, lika med. Emot en som vinner äro tio som förlora. Hålla tio emot ett. Bilda en motvikt emot l. väga jämnt emot (ngt). Hans senaste bok går icke upp emot de föregående. Haffde och han syn deel i huset emot barnen. O. Petri (1524) i Sthms tänkeb. 1: 23. När the räkne två mark ort(uge)r emott en mark lubeske. RA 1: 585 (1549). I utvärtes anseendet kom han ej up emot honom. Ågren Gellert 45 (1757). (Man) kan .. med trygghet sätta Cicero emot Demosthenes (ss. vältalare). Tegnér 6: 453 (1830).
b) i jämförelse med, i förhållande till. Du är en dvärg emot honom. Vinsten är ringa emot den stora risken. Ett ringa straff emot brottet. Han fick dubbelt emot mig, dubbelt emot vad han begärt. Jag aktar allt annat ringa (l. för intet) emot hälsan. Förhållandena äro nu helt olika emot då. Alt thet gagn the giordt haffua är jntit när räknandes emoot en aff the skadhar som the haffwa giordt. O. Petri Clost. E 2 a (1528). (Det riket) skal war litet emoot annor Rijke. Hes. 29: 15 (Bib. 1541). Ängiarna .. gifa ganska litet hö imot sin vidd. Wettersten Forssa 112 (c. 1750). Felen och misstagen äro .. försvinnande emot arbetets förtjenster. Wisén i 3 SAH 4: 296 (1889). — särsk. (†) efter ord som utmärka jämförelse, förhållande, jämgodhet o. d.: med, som. Rom. 8: 18 (Bib. 1541). Retten dömer det lika högt emot Wåldtächt. VRP 1626, s. 210. Vefven .. förhåller sig emot sit lilla Dref-hiul som 4 til 1. Triewald Förel. 1: 248 (1728, 1735). Denna myckenhet jämföres emot inbyggarnes antal. Berch Hush. 189 (1747). (Inhemska ord) jämgoda emot de främmande. Sahlstedt Crit. saml. 103 (1759). Vi (kunna) ju ej nämnas i jämförelse emot de Gamle. Lanærus Försök 47 (1788).
c) i utbyte l. ss. ersättning l. betalning l. vedergällning osv. för, för; mot presterande av, på villkor av l. under förutsättning av (den l. den prestationen). Utbyta ngt emot ngt. De ryska fångarna utväxlades emot de svenska. (Erhålla ngt osv.) emot reda pänningar. Lån emot borgen, emot pant, emot (säkerhet av) inteckning. Avlämna ngt emot kvitto. Han fick det emot löfte att (osv.). Varur emoth varur förytre. GR 21: 43 (1550). Emoot sådana Kongl. Privilegier hafwe Apothekarna sigh obligerat (att osv.). Kempe Graanen 108 (1675). 1723 blef Uddevalla bevilljadt at nyttia stapelstadsrätten, emot det de påtogo sig 16 öre smt af hvart skeppund järn. 2 RARP 5: 373 (1727). Ej må man arfvejord å landet emot hus och jord i staden skifta. JB 3: 1 (Lag 1734). Jord skulle utdelas .. åt nybyggare emot skyldighet att uppställa soldat. De Geer Minnen 1: 181 (1892).
7) med försvagad bet., för att beteckna förhållande l. relation i allm. till ngn l. ngt; särsk. i en mängd förb. med verb, adjektiv l. adjektivabstr., i fråga om vänligt l. ovänligt (fientligt) uppträdande l. sinnelag o. d.; i vissa fall närmande sig o. svårt att skilja från 4. Bete sig, uppträda (väl l. illa, vänligt l. ovänligt osv.) emot ngn. Förgå sig emot ngn l. ngt. Ett brott emot ngn. Förräderi emot fäderneslandet. Förgripa sig emot ngn l. emot lagen. Artig, vänlig (l. ovänlig), god, mild, barmhärtig, nådig, hård, elak, grym, falsk, tacksam (l. otacksam), trogen, rättvis, uppstudsig emot ngn. Visa välvilja, vänskap emot ngn. Hysa vrede l. ovilja emot ngn l. ngt. Ingå en förpliktelse, ha en skyldighet emot ngn. Latha oss gunstugh finnas emoth them. GR 2: 33 (1525). Tu gör orett emoot migh. 1 Mos. 16: 5 (Bib. 1541). Joen Kroch i Kätilhult (är) en tyrann emot sin hustru. ÄARäfst 5 (1596). Hörsamheet emoot Lagen. O. Martini Pred. D 1 b (1606). Otack och misströstan emot Försynen. Lehnberg Pred. 1: 136 (c. 1800). Bete Din nåd emot Ditt folk. Handb. 1811, s. 63. — särsk. (†)
a) efter uttr. som beteckna ett yttrande (förklaring, beklagande, bekännelse, ursäkt m. m.): inför, gentemot. (Hans Majestät har) schrifteligen emoth them förklaret sin meningh. RA 3: 174 (1593). Efter som Kurlas sig och emott mig med tårar beklagedhe. A. Oxenstierna 2: 281 (1616). Emot migh haffver han bekendt, att (osv.). RP 6: 467 (1636). Brinkman (1826) hos Wrangel Brinkman o. Tegnér 183.
b) i förb. (visa osv.) kärlek, affektion o. d. emot (ngn l. ngt): till, för. Then Kärleek som wår nation altidh haffue lathedt påskina emot Fäderneslanded. RARP 2: 145 (1634). Om Her Wulffs affection eemoot vår staat vill man intett tviffla. RP 8: 21 (1640). Ps. 1819, 425: 4.
1) motsv. I 1.
a) motsv. I 1 a; bl. i förb. midt, gent, snedt emot. Han satt vid fönstret midt emot. Han bor snedt (l. midt l. gent) emot på andra sidan gatan. Snedt emot sågs en gammal humlegård. Fischerström Mälaren 42 (1785). Heidenstam Vallf. 23 (1888).
b) motsv. I 1 b, särsk. I 1 b β. Ha vinden rätt l. rakt emot. Wädhret war emoot. Mat. 14: 24 (NT 1526). Bländande snöstorm var rådande rakt emot. Hedin Pol 2: 536 (1911).
2) (†) motsv. I 3: ungefär. Hwar måna emot. Barckhusen Cotossichin 161 (1669). Hwar siette tima emot. Swedenborg Reb. nat. 1: 18 (1719).
3) motsv. I 4.
a) motsv. I 4 a o. b. Det gives skäl både för och emot. Preutz Kempis 548 (1675). Vore ej årstiden emot, så skulle väl gubben snarare vederfås. C. C. Gjörwell (1792) i MoB 2: 83. Så vexla åsigterna, än för och än emot. Modin Pascal 310 (1890).
b) (†) motsv. I 4 c. Hoppes oss .. Nw saa got .. raadt, emot fynne. GR 1: 160 (1523). Därs. 208 (1524).
4) motsv. I 5: däremot; numera (jfr dock slutet) bl. i förb. tvärt emot: tvärtom, omvändt. Svart G. I 3 (1561: tuert emoett). Det Turkiska Fruntimbret wed Bender är aldeles osynligit. .. Fäldtherren Mazepa har emodt en temblig hoop fruntimber med sig. HC12H 1: 193 (1709). Luzia. Leken skrämmer mig. Isotta. Tvärt emot. Mig lockar den en smula. Hallström Venez. kom. 34 (1901). — särsk. [elliptiskt för: det är inte mig emot o. d., se VARA EMOT] (fullt br., i sht vard.) motsv. I 5 a, i uttr. inte mig emot! gärna för mig! Kristin. .. hon har flyttat hemifrån. .. Blomén. Jaså. Nå inte mej emot. Andersson Plautus 69 (1901).
5) (†) motsv. I 6 c. Att hempte the utlenske varur och emot ighen före ther hedhänn vore varur. GR 21: 40 (1550). RA 2: 5 (1561).
III. [jfr I 2 a] (†) konj.; ensamt l. i förb. emot det: när den tid närmar (l. närmade osv.) sig då, inemot den tid då, strax innan, just innan, innan. B. Olavi 9 a (1578). Rätt emot det vi skolle resa, så blef han åter svag. Ekeblad Bref 2: 193 (1660). Emoot stunden komb, på hwilken frossan plägade grijpa mig an. KKD 5: 43 (1709). Widegren (1788).
Ssgr: (I 7) EMOT-BRYTA, -else (Lind (1738), Dähnert 178 (1746)). (†) bryta emot, kränka (ngn l. lag l. bud o. d.). Rudbeckius Kon. reg. 164 (1615). Then som .. förlåter sin Nästa, som honom emotbryter. Schroderus Os. 2: 218 (1635). Ei är et enda bud, thet jag icke emot brutit. Kolmodin Rök. 50 (1728). Wallin 1 Pred. 2: 12 (c. 1830). —
(I 6 a) -DUKA. (†) gå upp emot, mäta sig med (ngn); jfr DUKA UPP (emot). Brask Pufendorf Inl. t. hist. 328 (1680). —
1) till I 1 b.
a) gå emot (ngn l. ngt), gå (ngn l. ngt) till mötes. A. Oxenstierna 1: 592 (1644). At jag .. fienden oförskräkt emotgick. Loenbom M. Stenbock 4: 299 (1765). Sitt sista stadium emotgick adeln genom tvänne förändringar. Geijer I. 4: 142 (1822).
b) bildl.: tillmötesgå, uppfylla (ngns hopp l. önskan o. d.). I hafven emotgått mitt faderliga hjertas hopp. Gustaf III 1: 159 (1792).
2) till I 4: gå (ngn) emot. Rådstufvu-Rättens i detta mål honom emotgångne dom. Calonius 3: 339 (1794). —
(I 5 a) -LEVA. (†) handla i strid med, icke efterleva, bryta emot (lag l. förordning o. d.). Stiernman Riksd. 1633 (1668). Swedberg Påminn. § 13 (1712). —
(I 1 b) -SE30~, äv. 03~2 (i vers ∪ — ∪ Runeberg 1: 173 (1836)). (i sht i skriftspr.) se fram emot, tänka framåt på; vänta, invänta; vänta sig, förvänta, hoppas på; stundom: förutse. Emotse ngt med glädje, med längtan, med fruktan, med bekymmer. Regeringen kan ej emotse allt. Atterbom LÖ 2: 300 (1827). Hon emotsåg en lång resa. Almqvist DrJ 382 (1834). Denna operanyhet .. emotses med ett mindre vanligt intresse. AB 1890, nr 11, s. 3. —
(I 4) -SPJÄRNA. (†) spjärna emot. Hamb. (1700). Hvadhelst .. (Gud) en gång har beskärt, / Kan ingen emotspjerna. Ps. 1819, 254: 3; jfr Ps. 1695, 265: 3. —
(I 4) -SPÄNNA. (†) stå emot, sätta sig emot. Sylvius Mornay 209 (1674). Schück Bibliogr. ant. 56 (i handl. fr. 1689). —
(I 4) -SPÄNNIG. (†) motspänstig, uppstudsig. Risingh Kiöph. 99 (1669). Widekindi KrigsH 192 (1671). —
(I 4 b) -STRIDA. (†) strida emot; eg. o. bildl. Baazius Upp. 170 b (1629). Schartau Utk. t. pred. 1: 76 (1795). —
(I 5 a) -STRIDIG. (†) stridande emot (ngt); motstridande, motstridig. A. Oxenstierna 1: 581 (1643). 2 RARP I. 2: 56 (1720). jfr OEMOTSTRID(E)LIG. —
1) till I 4: strida emot, kämpa emot; motstå, resa motstånd l. hinder emot; motsätta sig, arbeta emot, sträva emot. Helsingius H 5 a (1587). Thenna Gudz ordning skolen j icke emootsträffua. Handb. 1614, s. 36 b. Strax lär dig emotsträfva All helvets häär. Österling Lärops. 15 (1724). Murbeck Catech. arb. 2: 205 (c. 1750).
2) till I 5 a: vara stridande l. motstridig emot (ngt), strida emot, motsäga (ngt). Ett Decret, som någhre andre föregångne Decreter emootsträfwer. Schroderus Sleidanus 145 (1610). Brask Pufendorf Inl. t. hist. 159 (1680). —
-STRÄVIG. (†)
1) till I 4: motsträvig, motspänstig. P. J. Gothus Luther Scrifft. sent. Q 5 b (1597). Jag är än emotstrefvig, them jag hörsam vara bör. Kolmodin Rök. 54 (1728). Liljestråle Kempis 72 (1798).
2) till I 5 a: stridande emot, i strid med, motstridig mot l. motsägande (ngt). L. Paulinus Gothus Pest. 94 b (1623). Kyrkiones Skribenter .. äre som offtast sigh sielfwe emotsträfwige. Schroderus Os. 1: 723 (1635). A. Oxenstierna 1: 581 (1643). —
(I 4) -STÅ30~, äv. 03~2 (emo`tstå Weste, emòtstå Dalin; i vers — ∪ — Stenhammar 151 (1794), ∪ — ∪ Adlerbeth Æn. 266 (1804), Runeberg 1: 46 (1832)). (i sht i skriftspr.) göra motstånd (mot), stå emot, motstå, hålla stånd (emot); sätta sig emot; hindra, motvärka, motarbeta; i sht förr äv. (med mera aktiv innebörd): opponera sig emot, strida emot, bekämpa; numera sällan i rent sinnlig bem. Emotstå en lockelse, sina begär. Emotstå alla försök till övertalning. Jak. 5: 6 (NT 1526). J haffuen icke än nu alt in til blodz emootståndet, kempandes emoot syndenne. Ebr. 12: 4 (Bib. 1541). Man ansåg som en aldeles omöjelig ting at emotstå fienden. Celsius G. I 1: 47 (1746). Hvem kunde dessa tårar emotstå? Stenhammar 151 (1794). Saltets egenskap att emotstå förrutnelse. Ödmann Str. förs. 1: 135 (1799). Franzén Pred. 4: 131 (1844). —
-STÅND.
(I 4) -STÅNDLIG. (föga br.) som kan motstås. Våra minst emotståndliga ungmör. Bäckström Sång. o. ber. 129 (1876). jfr OEMOTSTÅNDLIG. —
(I 6 a) -SVARA. (†) motsvara; i p. pr. ss. adj.: motsvarande. Serenius (1734; under correspond). Flottan (hade) .. emotsvarat, hvad Konungen och Riket hade rätt att af den vänta. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 135 (1840). jfr OEMOTSVARIGHET. —
-SÄGA30~, äv. 03~20. (numera bl. i skriftspr., föga br. utom i p. pf. samt i pass.).
1) till I 4: motsäga, säga emot, göra invändningar l. gensagor emot (ngn l. ngt); bestrida, förneka (ngt); förr äv.: i tal l. skrift kämpa emot, (söka) vederlägga (ngn l. ngt). Emotsagda sanningar äro icke sällan de vissaste. Wälgrundade .. Saker, som ingen kunde emotsäya. Schroderus Os. 2: 214 (1635). (Konungen) hade skäl att häri emotsäga Ständerne. Hallenberg Hist. 4: 599 (1794). jfr OEMOTSAGD, OEMOTSÄGLIG.
2) till I 5 a; med sakl. subj.: strida emot, vara stridande emot l. i strid med, motsäga (ngt). Detta emotsäges av den omständigheten att ... Sådan Dicht och Påfund emotsäger sielfwa Förfarenheten. Schroderus Os. III. 2: 17 (1635). Leopold 6: 152 (1806). —
(I 4) -SÄGELSE. (†) motsägelse, gensaga, bestridande, förnekande, invändning. RARP 1: 157 (1631). Hvad Hr Öfverste Didron behagade säija, .. tohl ingen emotsäijelse. 2 RARP 5: 35 (1727). Schröderheim Opt. 88 (1794). —
-SÄTTA30~, äv. 03~20, -ning.
1) till I 4: göra motstånd emot, bekämpa, hindra, motarbeta (ngn l. ngt); numera bl. (i skriftspr., mindre br.) refl.: motsätta sig, sätta sig emot (ngn l. ngt). Emotsätta sig ngns önskan l. begäran. Petreius Beskr. 6: 17 (1615). Wi .. måste befahra, att .. (katolikerna) sigh widare inn till wåre grentzor lenckia skole, så frampt dhe icke i tidh mechteligen blifwa emot satte. Gustaf II Adolf 627 (1627). Ministerium så väl som Landtrådett haffva sigh honom (dvs. biskopen i Reval) opponerat och eemootsatt. RP 8: 31 (1640). Biberg 3: 312 (c. 1823).
2) (†) till I 5: sätta (ngt) i motsats till (ngt annat); motsätta (ngt ngt). Brask Pufendorf Inl. t. hist. 389 (1680). Här talar .. David .. först om thet onda, som hans tros kunskap emotsättes. Sahlstedt Hofart. 57 (1720). Biberg 2: 57 (c. 1820). —
-TAGA, se d. o. —
(I 4 b) -TALA. (†) tala emot, motsäga, bestrida. Salberg Gram. 11 (1696). Möller (1745; under contredisant). —
Spoiler title
Spoiler content