publicerad: 1949
OFÄRDE, n.
(†) ofärd, olycka; äv. i uttr. komma i ofärde, om sak: råka i olag l. ”köra fast” o. d. Saken är kommen i ofärde. Pfeif DeHabitu 287 (1713). Ingen beklagar mit ofärde. Därs. 288.
Spoiler title
Spoiler content