SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFÖRÄNDERLIG ω3~förän2derlig l. ~fœr- (oförä´nderlig Weste), förr äv. OFÖRANDERLIG, adj. ((†) superl. -ligst SvBrIt. 2: 20 (1690)). adv. -A (†, Serenius Mmm 3 a (1734)), -EN (Emporagrius Cat. D 5 a (1669) osv.), -T (Dähnert (1784) osv.).
Ordformer
(-ande- 1719. -ander- 1615—1734. -ände- 1701—1790. -änder- 1660 osv. -ligit (-et), n. sg. 1703—1731)
Etymologi
[jfr d. uforanderlig, t. unveränderlich; till FÖRÄNDRA]
I. adj.
1) (†) som icke kan l. får ändras, bestämd att (för alltid l. viss tid) bibehållas i oförändrat skick; definitivt bestämd l. fastställd, oåterkallelig. H. K. M:ts Academien sidst giffne oföranderlige Donation. BraheBrevväxl. II. 1: 60 (1652). Alldenstund sådant icke hafwer wärcka kunnat emot then oföranderlige resolution H.s M.tt tagit hade, ty hafwer RijkzRådh (osv.). Emporagrius Oxenstierna 125 (1655). Hantverkare .. yrkade .. oföränderliga rättigheter. Ambrosiani SvSkråämb. 184 (i handl. fr. 1794). Utskotten väljas oföränderliga för hela Riksdagens lopp. Svedelius StatsrAnsv. 307 (1856). särsk.
a) om hinder: som det icke går att göra ngt åt, absolut. AOxenstierna 2: 229 (1615).
b) om ord: oböjlig. Interjectio är ett litet oförändeliget ord. Cellarius LatGr. 75 (1703). Heldmann TySpr. 30 (1726: oförönderliga; felaktigt för: oföränderliga).
c) om person: orubblig (i sitt beslut). Celsius G1 1: 316 (1746). Meurman (1847).
2) som icke förändras l. förändrar sig, som alltid förblir densamma l. likadan l. lika stor l. i samma skick o. d.; icke fluktuerande, konstant; äv. med mer l. mindre framträdande bibet. av: varaktig, ständig (jfr b). Linc. Nn 2 b (1640). Menniskohiertat och des böjelser äro (i alla tider) oföränderlige. Schönberg Bref 1: 43 (1772). Alla väsenden hafva sin gifna och oföränderliga natur. AdP 1800, s. 296. Maskinen kan .. arbeta så länge man vill utan afbrott och med oföränderlig styrka. EkonS 1: 228 (1891). En storhet, som tänkes bibehålla samma värde, kallas en oföränderlig eller konstant storhet. Hedström o. Rendahl Alg. 40 (1915). Ärftligheten är den faktor, som håller arten och rasen oföränderlig. Backman MännRas. 263 (1935). — särsk.
a) (†) med avs. på den fysiska beskaffenheten hos ngt. Grunden och ställningen .. (till maskinen skall) hälst (vara) af oföränderligt material. Åkerman Stångj. 22 (1839).
b) med tanke väsentligen på att ngt alltid förefinnes l. är (evigt) bestående l. (numera bl., tillf.) att ett visst tillstånd o. d. icke skiftar med tillstånd av annat (motsatt) slag, övergående i bet.: fast, oavlåtlig; varaktig, bestående, evig, (be)ständig. Gudz ewiga oföranderliga warelse at han alltijdh ähr. Emporagrius Cat. D 4 a (1669). Jag trängtar närvarande blott efter försäkran uppå hennes oföränderliga kärlek. Humbla Landcr. 93 (1740). Erik och Gustaf Brahe .. (äro) oföränderlige i Sigismunds parti. Gustaf III 2: 161 (1788). Hvar nämdes någonsin (bland Guds löften) en oföränderlig lycka? Lehnberg Pred. 3: 79 (c. 1800). Oföränderlig trohet. WoH (1904).
II. adv.
1) (†) slutgiltigt, definitivt. Men då hennes öde engång blir oföränderligen bestämdt, vet jag att allt blir bra. Bremer TecknHvard. 2: 110 (1830).
2) på ett sätt l. i ett skick o. d. som icke innebär ngn förändring, utan att ngt ändras l. ändrar sig; vanl. övergående i bet.: ständigt, alltid. (Till Gud:) så wille tu och oföranderligen wara wår Gudh. Emporagrius Cat. D 5 a (1669). Hållen Handelsreglorna oföranderligen vid macht. Ehrenadler Tel. 107 (1723). Matsedeln var oföränderligen densamma. De Geer Minn. 1: 147 (1892). Resultatet blef oföränderligen, att (osv.). Adlerz Fjär. 44 (1905). Himlens oföränderligt blå kupa. Funch Resk. 123 (1928).
Avledn.: OFÖRÄNDERLIGHET, r. l. f. [jfr d. uforanderlighed, t. unveränderlichkeit]
1) (†) till I 1: egenskapen l. förhållandet att vara en gång för alla fastställd i ett visst skick l. oåterkallelig. Björkegren 2: 1596 (1786). Deportationen verkar orättvist genom sin oföränderlighet. Oscar I Straff 18 (1840).
2) till I 2: egenskapen l. förhållandet att vara oföränderlig l. konstant. Serenius Mmm 3 a (1734). Principen om de levande krafternas oföränderlighet. 19Årh. V. 1: 104 (1922). Stjärnorna befinna sig ständigt i jämnvikt — det sluta vi av oföränderligheten i det ljus, som de utsända. Strömgren AstrMin. 2: 132 (1927). särsk. (numera knappast br.) till I 2 b, övergående i bet.: förhållandet att ständigt förefinnas (i oförändrat skick). Oföränderligheten af dygden i Eders Maj:ts hjerta. AdP 1800, s. 59.
Spoiler title
Spoiler content