SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OKÄRLIG, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av O- 1 o. KÄRLIG]
(†)
1) motsv. KÄRLIG 1: ovänlig, icke älskvärd l. välvillig; kallsinnig, kärlekslös; äv.: hårdhjärtad, obarmhärtig, inhuman; grym. Rom. 1: 31 (NT 1526). The okärlige, som frögda sigh ther öffuer, at theras brödher och systrar döö. PErici Musæus 1: 249 a (1582). Bælter JesuH 4: 55 (1757; om dödsdom). Man bör icke döma om andra så okärligt. Nohrborg 781 (c. 1765). VDAkt. 1795, nr 232 (om bemötande). Lagerlöf Theokr. 132 (1884).
2) närmande sig bet.: otrevlig, olustbetonad, oangenäm. En .. okjerlig process. HSH 33: 421 (1723; bet. oviss). Fries 2Linné 2: 209 (cit. fr. 1751). Schultze Ordb. 2114 (c. 1755).
3) om äktenskap: som präglas av brist på kärlek mellan makarna; jfr KÄRLIG 3. VDAkt. 1681, nr 372.
4) om litterärt värk: som icke behandlar kärlek l. där kärlek icke är ett huvudmotiv; jfr KÄRLIG 3. En okärlig .. tragedi. Hjärne DagDrabbn. 215 (i handl. fr. 1805).
Avledn.: OKÄRLIGHET, r. l. f. (†)
1) till 1. Elimæus POlai A 4 a (1618). Heinrich (1828). särsk.
a) i pl., om ovänliga l. kärlekslösa handlingar l. ord o. d. 2RARP 14: Bil. 45 (1743).
b) i uttr. okärlighet till ngt, avoghet l. fiendskap mot ngt. Okärlighet til lagarne. Fennia XVI. 3: 65 (1761).
2) till 3, om kärlekslöshet mellan makar. Botvidi Brudpr. 7 (1619, 1634).
Ssg (†): okärlighets-stycke. till okärlighet 1, om ovänligt handlande. Sahlstedt Hoffart. 90 (1720).
Spoiler title
Spoiler content