OLEFIN ol1efi4n l. ωl1- l. å1- l. ω1-, r. l. m. l. n.; best. -en resp. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. olefin, eng. olefine, fr. oléfine; till fr. gaz oléfiant, eg.: oljebildande gas, om kolvätet etylen (som med klor bildar oljeartade produkter), till lat. oleum, olja (se OLEUM)]
kem. kolväte vars molekyler innehålla dubbelt så många atomer väte som kol o. vari cyklisk bindning mellan atomerna icke förekommer; vanl. i pl., om dylika kolväten (kolväten tillhörande etylenserien). Blomstrand OrgKemi 18 (1877; i pl.). AutB 1: 50 (1947; i pl.).
-SERIE(N). [jfr t. olefinreihe, eng. olefine series] olefinernas serie av kolväten. BonnierKL 6: 1039 (1925).
