SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
O- ssgr (forts.):
OLEJD, p. adj. [fsv. olegdher (MP 5: 157 (: olägdho, pl.))] icke lejd; särsk.
1) (†) om gård l. mark o. d.: som man har nyttjanderätt till utan att (behöva) betala arrende l. hyra o. d. OxBr. 12: 332 (1617). VDAkt. 1664, nr 210.
2) (†) om patient på sjukhus: för vilken avgift icke erlägges; jfr leja in. VDAkt. 1722, nr 335.
3) (numera bl. tillf.) om person (jfr 2): icke lejd (se leja, v.2 2); förr äv. dels övergående i bet.: icke betalad l. mutad, dels i utvidgad anv. (om strid): frivillig. (Flickan tillfrågades) om hon war olejgdh otwijngat och olåckat till denna troolofningh. VDAkt. 1671, nr 313. Ett yngre slägte / Drog ut från hus och hem .. till olejd strid. Järta 2: 633 (1823). Valerius 2: 256 (1839).
4) (†) om sak: icke utlånad; icke uthyrd. Huset stodh tompt och olegt. SthmTb. 16/4 1600. Stiernman Com. 2: 590 (1649); jfr AdP 1800, s. 413.
OLEJDAD, p. adj. [fsv. oleidhadher (SthmTb. 1: 14 (: oleydet))] (†) icke försedd med lejd(ebrev), utan lejd; jfr lejda, v.2 G1R 5: 109 (1528). Murberg FörslSAOB (1791).
OLEJDIG, adj. (oledige, pl.) [fsv. oleidhogher, oledugh, olidig; till det ord som föreligger i y. fsv. leidhogher, försedd med lejd, avledn. av lejd, sbst.2] (†) som icke har lejd(ebrev), utan lejd; jfr olejdad. G1R 6: 142 (1529).
OLEKAMLIG3~020 (oleka´mlig Weste), adj. [fsv. olikamliker]
1) (numera bl. tillf.) motsv. lekamlig 1: okroppslig. LPetri DialMess. 45 a (1542). Oregenis Skriffter, som innehölle Gudh wara olekamligh. Schroderus Os. 1: 586 (1635). Rydberg KultFörel. 4: 160 (1887).
2) (†) motsv. lekamlig 3: icke materiell, icke fysisk. Schroderus Os. 1: 200 (1635). Leopold 5: 118 (c. 1820).
Avledn.: olekamlighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) till 1: okroppslighet. Holmberg 1: 1072 (1795). Rydberg Myt. 2: 539 (1889).
Spoiler title