SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OLIK ω3~li2k, adj. -are (numera föga br., G1R 25: 88 (1555), Östergren (1933). Anm. Gradförhöjning uttryckes numera vanl. gm förb. med mera, mest). adv. -T.
Ordformer
(olich (-liich, -lijch) 15451630. olick 15611751. olijck 15531635. olik (-liik, -lijk) 1527 osv.)
Etymologi
[fsv. oliker; jfr d. ulig (fd. vligh), nor. ulik, isl. óglíkr, ólíkr, úlíkr; av O- 1 o. LIK, adj. — Jfr OLIKA, adj. o. adv.]
icke lik; i vissa former, särsk. i pl., utan bestämd avgränsning från OLIKA, adj. Helsingius (1587).
1) som icke har samma utseende (l. färg l. form) som ngn annan l. ngt annat varmed han (l. hon osv.) jämföres; vanl. med bestämning angivande den l. det varmed jämförelse äger rum, i uttr. olik ngn l. ngt, äv. ngn l. ngt olik; jfr LIK, adj. 1. Bröderna voro (varandra) mycket olika till utseendet; jfr OLIKA, adj. I 1. Vara l. bli, i sht förr äv. synas sig olik, äv. olik sig (jfr 2 c, 4), vara l. bli förändrad till utseendet, icke vara sig lik (se LIK, adj. 1 d). Schroderus Comenius 199 (1639). Muselort är intet Peparen olijk. Grubb 536 (1665). På det han måtte synas sig olik, hade han låtit sitt skägg växa långt. 2VittAH 10: 197 (1811, 1816). Skåne, som var så olikt allt hvad jag förut sett. De Geer Minn. 1: 44 (1892). Hennes ansigte var så främmande och olikt sig. PT 1903, nr 11, s. 2. — särsk.
a) (†) i uttr. olik med ngn, olik ngn. Sigfridi B 4 a (1619).
b) om bild: som icke återger originalet så att det är lätt att känna igen; icke porträttlik; jfr LIK, adj. 1 e. Genom olicht och ilde skickett affcontrafeit. G1R 17: 626 (1545); jfr 7, 8.
2) som i fråga om (inre) egenskaper l. beskaffenhet l. i handlande l. uppträdande o. d. (helt) avviker från ngn annan l. ngt annat varmed han (l. hon osv.) jämföres; vanl. med bestämning angivande den l. det varmed jämförelse äger rum, i uttr. olik ngn l. ngt, äv. ngn l. ngt olik; äv. i fråga om jämförelse med ngt som är av annan art: som icke kan jämföras med l. liknas vid (ngn l. ngt); jfr LIK, adj. 2. Bröderna voro (varandra) mycket olika till karaktären; jfr OLIKA, adj. I 1. The olijke sella sigh icke gärna tilsamman. Schroderus Comenius 939 (1639); jfr OLIKA, adj. I 1. En part tala så gerna illa om andra. .. Warande intet flugom och korpom olike, som finna sin läkraste spis vti sår och as. Swedberg Cat. 124 (1709); jfr OLIKA, adj. I 1. Du är icke olikare en ficktjuf än den som ger anvisningen är olik den som sätter den i verket. Hagberg Shaksp. 3: 146 (1848). Hallström Händ. 92 (1927). — särsk.
a) (†) i uttr. olik (i)från ngn, olik ngn; jfr FRÅN I 11 c. Du skal ock veta, at våre Förfäders omständigheter voro ganska olika ifrån våra. Dalin Arg. 1: 127 (1733, 1754); jfr OLIKA, adj. I 1. Därs. 272 (1754).
b) (mera tillf.) i uttr. olik (e)mot ngn l. ngt, olik ngn resp. ngt; jfr MOT, prep. o. adv. I (11 b o.) 15 c. Mortimer CoxResa 46 (1798; klandrat i JournSvL 1799, s. 238). Hur olik var hon ej mot den förra Inga och hur lik ändå. Söderhjelm Brytn. 97 (1901). Du stora stad, hur olik mot den forna. Procopé Vers 40 (1909); jfr 1.
c) i uttr. vara l. bli sig (själv) olik (jfr 1, 4), vara resp. bli (fullständigt) annorlunda än man förut varit l. vanligen är; jfr LIK, adj. 2 b. Rosenstein 3: 306 (1788). (Ling) har likväl en gång .. varit sig sjelf ända derhän olik, att han skrifvit en hel lång idyll. Sturzen-Becker 1: 44 (1845, 1861). Far hade blivit sig alldeles olik (efter barnens död). Lagerlöf Holg. 2: 333 (1907).
d) i uttr. lik och olik o. d., se LIK, adj. 2 l.
3) om handling l. uppträdande o. d.: som icke är i överensstämmelse med (ngns) karaktär l. lynne o. d., som icke är sådan som man kan vänta av ngn; jfr LIK, adj. 4. Det är olikt honom (att göra så). VDAkt. 1709, nr 228. Atterbom Walpole Jer. 239 (1924).
4) (†) som icke är av (fullständigt) samma art l. beskaffenhet l. av samma storlek l. styrka l. värde o. d. som ngn annan l. ngt annat (varmed han l. hon osv. jämföres); äv.: icke likadan under alla förhållanden l. alltigenom l. för alla; olika (se OLIKA, adj. I 13); äv. i uttr. vara sig olik (jfr 1, 2 c), icke alltid vara likadan, växla l. skifta från den ena gången till den andra; jfr LIK, adj. 6. (Fienderna) slogho .. til hwar annan (dvs. sammandrabbade), ändoch thet en olijk häär war (dvs. den ena hären icke var lika stor som den andra). 2Mack. 10: 28 (Bib. 1541). Hur olikt öde ha vi här! Nordenflycht QT 1748—50, s. 34. Skattläggnings-värket (har) hittils .. varit .. obilligt, vidlöftigt, oredigt och sig olikt. Botin Hem. 1: 95 (1755). Dig rätta, / När de (dvs. uren) gå olikt, efter detta. Franzén Skald. 7: 75 (1840). Han hade ett ansenligt rikt hår, men med olikt färgade lockar. Holmberg Nordb. 631 (1854). Jerusalem är bygdt på kullar tvenne / Af olik höjd. Kullberg Tasso 1: 66 (1860). — särsk.
a) om kärlek, övergående i bet.: obesvarad. Då sade iagh thet war een sött och lustigh plåga / Til thetz at iagh förnam, hwadh olijk Kärleek war. Skogekär Bärgbo Wen. 80 (c. 1635).
b) om par, = OLIKA, adj. I 2 slutet. Ett olijckt paar oxar. DrSimon 5 (1627). Det är ett olikt par. Murberg FörslSAOB (1791).
5) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) icke jämställd l. jämlik l. jämförlig; jfr LIK, adj. 7. Nogre .., huilke fför ålderdom eller andre saker skul ffast olijke synes till gifftermål. Ahnfelt BidrSvKyrkH 2: 37 (i handl. fr. 1552); jfr 7, ävensom OLIKA, adj. I 4. Så olijkt är fulle förr blefwet lijkt. Grubb 781 (1665); jfr: Så olikt är väl förr vordet likt. Wensell Ordspr. 73 (1863). Dy Hwem will Döden swijka? / Som Olijke giör Lijka / En Heerd-Kiäp ok Rijks-Staf. Lucidor (SVS) 405 (c. 1670); jfr OLIKA, adj. I 4. Hög och låg äro i detta samhälle olika inför lagen. Dalin (1853); jfr OLIKA, adj. I 4. — särsk.
a) (†) ss. adv.: ojämförligt. Ett olikt yppare stycke. Palmfelt Ecl. 10 (1740).
b) (†) om äktenskap o. d.: som består av resp. ingås av sinsemellan icke jämställda personer; omaka; jfr LIK, adj. 7 c. Grubb 781 (1665; om giftermål). (Jesus är) rättfärdigheten, och vi synden. Detta är vist et olikt hjone-lag. Borg Luther 2: 585 (1753). Heikel Filol. 48 (1894; om äktenskap).
c) (†) i utvidgad anv., om strid o. d.: i vilken den ena parten är (avgjort) underlägsen, ojämn. Den hårdaste och olikaste strid, som någonsin blifvit förd. MoB 1: 137 (1788); jfr OLIKA, adj. I 4 b. Envallsson TokrolNatt. 24 (1791). (Människan) gifver sig öfverdådigt in i en olik strid der ingen utsigt är till seger. Thomander 1: 209 (1842).
6) (numera bl. med anstrykning av bygdemål) osannolik, otrolig; äv.: som icke har fog för sig, orimlig (jfr 8); jfr LIK, adj. 8. Somblighe gifwa thet så före (thet mich ey synes mykit olijkt) ath (osv.). OPetri Clost. A 2 b (1528). Det är ej olikt att .. (Åreskutan) fordom varit ansenligt högre. VetAH 1814, s. 111. GHT 1948, nr 283, s. 4.
7) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) olämplig; ofördelaktig; dålig; ”illa” (se ILLA I 3 g β); jfr LIK, adj. 9. Oss (synes) edert förslag icke olijcht vare. G1R 24: 71 (1553). Man .. skal (icke) behöffua .. (vissa) Ceremonier bortkasta, och vptaga andra nyia olijkare. LPetri Kyrkiost. 65 a (1566). Slachtningen skedde på en olijk och obeqwemligh ort. Schroderus Liv. 337 (1626). Topelius Planet. 1: 14 (1889).
8) (†) orätt; orättvis; obillig; otillbörlig; oberättigad. OPetri Tb. 179 (1527). Theras olika och åwogha handel (dvs. handlingssätt). PErici Musæus 1: 224 a (1582). ÅbSvUndH 68—69: 488 (1678). Hans Excellence Præsidenten hölt ey olikt, att ju desse poster (näml. för bokinköp m. m.) nu under denna krigstiden kunde besparas. Schück VittA 4: 78 (i handl. fr. 1711); jfr 6.
Ssgr, se OLIKA, adj. o. adv. ssgr A.
Spoiler title
Spoiler content