publicerad: 1950
OLIKA ω3~li2ka, adj. oböjl. o. adv.
Ordformer
(-lick- c. 1585. -liich- 1560. -lik- (-lijk-) 1536 osv. -lyk- 1711. -a 1536 osv. -e 1558—1604)
Etymologi
1) som icke är av (fullständigt) samma art l. beskaffenhet (som ngt annat); som till art l. beskaffenhet avviker från ngt annat; icke likadan; skiljaktig; särsk. i uttr. ngn l. ngt olika l. olika ngn l. ngt, äv. olika mot l. med ngn l. ngt, äv. (mindre br.): olik (se d. o. 1, 2) ngn l. ngt; numera nästan bl. predikativt l. ss. bestämning till sbst. i obest. form (oftast utan föreg. artikel); jfr LIKA, adj. o. adv. I 1. Så födes bij som biörn doch aff olijka kattor. SvOrds. C 2 b (1604; kattor sannol. felaktigt för: bättor (se BETA, sbst.2 b)) [jfr fd. saa fødes byer som biørne, men tag aff vlighe bijd]; jfr 2, ävensom OLIK 1, 4. Jag haar tree fridaste Döttrar: / .. lijk' i Dygd; men af olijka kynde. Stiernhielm Herc. 104 (1658, 1668). Om jord och himmel är hwar annan så olika, / .. Hur (osv.). Spegel ÅPar. 20 (1711); jfr OLIK 2, 4. Et olika begrep. Sahlstedt (1773). De Geer Minn. 1: 17 (1892: med). Kolonnkapitäl af den mest olika form. Hahr ArkitH 45 (1902). Fahlbeck Förf. 104 (1904: mot). Han är så olika systern, som möjligt är. Östergren (1933). — särsk.
a) i pl., med försvagad bet., ofta med tanken riktad företrädesvis på mångfalden: belägna l. förefintliga o. d. på skilda håll; existerande l. förekommande o. d. vid skilda tidpunkter; skilda; äv. mer l. mindre pleonastiskt; jfr OLIK 4. Höijer 4: 365 (1797). Olika tider, olika seder. 2SAH 12: 333 (1827). Det efter olika orters läge skiftande klimatet. Svensén Jord. 67 (1884). Flera olika personer ha sagt mig (osv.). Hammar (1936).
b) (†) substantiverat, i förb. olika .. olika, en sak .. en annan sak. Olika är at hindra borrtgifvandet af et högt ämbete åt en ung man, .. olika at vara mindre välsinnad emot en Konung. JournSvL 1800, Bih. 4, s. 3.
2) som icke är av samma grad, mått, storlek, styrka, tyngd, värde o. d. (som ngt annat), av annan storlek osv., icke lika stor osv.; jfr LIKA, adj. o. adv. I 2. LPetri KO 52 b (1561, 1571). Ej måge Landtmätare med olika löner byta syslor. PH 8: 338 (1766); jfr OLIK 4. Olika fat gör bröders hat. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr OLIK 4. Olika är äfven de särskilda hafvens storlek. Svensén Jord. 6 (1884). — särsk. (†) om par (jfr 4 a): vari de båda enheterna icke äro av samma storlek l. styrka osv.; särsk. om par av dragdjur: som består av icke jämgoda (jämstarka) dragare; jfr 3. Itt olijka par oxar som iemte hwar annan dragha skola. Syr. 26: 7 (öv. 1536). Olijka Öök, giör krokotta fohror. Grubb 611 (1665). Olika par drager icke väl under et ok. Rhodin Ordspr. 104 (1807). Ett olika par. Dalin (1853).
3) icke likadan alltigenom l. under alla förhållanden l. för alla; icke likformig, olikformig; jfr LIKA, adj. o. adv. I 5. Rinman JärnH 189 (1782). Marken är mycket olika. Dalin (1853). En olika moral för överklass och underklass. Laurin 2Minn. 440 (1930).
4) icke jämställd l. jämlik l. likställd; icke likaberättigad; numera bl. ngn gg (i ålderdomligt spr.) med pluralt huvudord (o. i denna anv. utan bestämd avgränsning från OLIK 5); jfr LIKA, adj. o. adv. I 7. (Prästen) skall icke .. fästa olijka folk, itt vngt och itt gammalt. Stiernman Riksd. Bih. 189 (1560); jfr a, ävensom OLIK 5. Olijka är enn vngh drengh och gammall käring. SynodA 2: 74 (1616; i fråga om giftermål). Olijka fiender(,) olijka strijdh. Grubb 583 (1665); jfr b, ävensom OLIK 5. Brask Pufendorf Hist. 347 (1680). — särsk.
a) (†) om par l. sällskap l. äktenskap o. d.: som består av resp. ingås av sinsemellan icke jämställda personer. SynodA 2: 74 (1616; om giftermål). Saul blandh Propheterna. .. (Dvs.) Olijka sälskap. Grubb 710 (1665). De skäl .., som talade mot en så olika förbindelse. Ullman Frök. 71 (1780). Nordforss (1805).
b) (†) i utvidgad anv., om strid: i vilken den ena parten är (avgjort) underlägsen, ojämn. Olijka fiender(,) olijka strijdh. Grubb 583 (1665). (Cavallin o.) Lysander 2 (1851). I den så olika striden. Flensburg KyrklT 192 (c. 1875); jfr OLIK 5 c.
II. adv.
a) på annat (än ett visst angivet) sätt, på (från ett annat) avvikande sätt; annorlunda; äv. i uttr. olika med ngn l. ngt. Skogekär Bärgbo Wen. 44 (c. 1635). Jag tycker ibland olika med honom i konstfrågor. Laurin 4Minn. 411 (1932). (†) Vid en olika (dvs. på ett annat sätt) ljuflig och mera liflig musik kommer en Dröm, som föreställer Äran. Gustaf III 2: 33 (c. 1785).
b) på från varandra avvikande sätt, på skiljaktiga sätt. Stiernhielm Fateb. C 3 a (1643). Thet synes gå så olika til här i werldenne. Swedberg SabbRo 360 (1690, 1710); jfr 5. ”Det brukas så olika” — sa' pojken, när presten helsade på honom. Holmström Sa' han 20 (1876).
2) i skiljaktig grad; äv. i uttr. olika (e)mot, förr äv. framför ngt; jfr LIKA, adj. o. adv. II 2 a. Huru olika dyre och kostsamme .. (krigen) nu blifvit framför förra tider. Höpken 2: 631 (1760). Leopold 6: 278 (1797: emot). Röstbanden (kunna) förlängas eller förkortas och spännas olika stramt. Lundell Rättstafn. 10 (1886). SvTeolKv. 1936, s. 323. — särsk. [jfr motsv. anv. av t. ungleich] (†) framför en komparativ: ojämförligt, vida, betydligt. SvRStBesl. 1604, s. B 3 b. Huus, olika bättre, än Bondebyggningar. Abrahamsson 44 (1726). Wallmark Resa 103 (1819).
3) (numera bl. mera tillf.) i fråga om (för)-delning l. byte o. d.: ojämnt; i delar av olika storlek l. värde; icke i samma proportion; jfr LIKA, adj. o. adv. II 4. Ath skattenn (för större o. för mindre jordegendomar) haffver så oskickeligenn och olijke utgåt (att osv.). G1R 28: 137 (1558). Han vthskiffter .. sina gåffuor .. olijka. Balck Musæus G 7 a (1596).
4) [jfr d. ulige, adj., udda] (†) ett udda antal gånger. Om morgonen gifwer .. (den vidskeplige) acht på om kråkan skrijcker lijka eller olijka. Lemwig Konst 67 (1673).
5) (†) orättvist; obilligt; jfr LIKA, adj. o. adv. II 8. I skolen intet olika handla, j doom, medh alen, med wijgt, medh mååt. 3Mos. 19: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra orätt). När alt för skambligit tilbiudes, eller elliest alt för olijka tilgår; Då plägar man och säya: At Skammen går på torra Landet. Grubb 720 (1665). VDAkt. 1679, nr 169.
Ssgr (Anm. 1:o Vissa här anförda ssgr torde urspr. vara bildade till olik. 2:o Vissa ssgr kunna äv. fattas ss. bildade av o- 1 o. motsv. ssg med lika, adj. o. adv.): A: (I 2) OLIK-ARMAD, p. adj. (i sht i fackspr.) som har sinsemellan olika långa armar (se arm, sbst. III 4). Olikarmad häfstång. Dalin (1853). —
(I 2) -ARMIG. (i fackspr., numera föga br.) olikarmad. En olikarmig våg. JernkA 1829, Bih. s. 230. NF 5: 528 (1882; om hävstång).
(I 1, 3) -ART. (i skriftspr., föga br.) egenskapen l. förhållandet att vara av olika art; inbördes olikhet; heterogenitet. Fröding Stänk 5 (1896). Olikarten av deras stil röjer sig tydligt nog. NordText. 1: 176 (1934). —
-ARTAD, p. adj.
1) till I 1, II 1: som är av olika art l. slag (i jämförelse med ngt annat l. med varandra); av olika l. annan art; äv. i uttr. olikartad med l. mot ngn l. ngt, av annan art än ngn l. ngt. Wikforss 2: 823 (1804); jfr 2. Almqvist Monogr. 190 (1816, 1845). En organisk kropp består af olikartade delar. Agardh Bot. 1: 27 (1830). Samtiden 1874, s. 325 (: med). Heckscher EoH 28 (1922: mot).
2) till I 3, II 1: som icke alltigenom är av samma art l. slag; vars delar sinsemellan äro olika, heterogen. Almqvist Monogr. 190 (1816, 1845). Särdeles mångsidig var Fahlcrantz' verksamhet, och mera än mångsidig, rent af olikartad. Svedelius SmSkr. II. 2: 79 (1866, 1888).
Avledn.: olikartadhet, r. l. f. [efter d. uligartethed] (†) till -artad 1: egenskapen att vara olikartad. Sturzen-Becker Nordlj. 40 (1847). —
(I 1 (o. 3)) -ARTIG. [jfr t. ungleichartig] (†) = -artad 1 (o. 2); äv. i uttr. olikartig med ngt, olika ngt. Weise 1: 211 (1769). Trendelenburg GrSpr. Anm. 12 (1801: med). Berzelius Kemi 3: 347 (1818).
Avledn.: olikartighet, r. l. f. [jfr t. ungleichartigkeit] (†) Möller 2: 1184 (1785). VetAH 1820, s. 319. —
(I 1) -BLADIG. bot. om blomhylle (blomkrona l. blomfoder): som består av blad av olika form l. storlek; äv. om växt: som har blad av olika form. Hartman Fl. XCVI (1832; om växt). Lindman FanerogFl. 9 (1918; om hylle).
(I 1) -DANING. (i skriftspr., mera tillf.) gestaltning l. förändring varigm ngt göres olika ngt annat; olika gestaltning l. form l. utformning. NF 3: 1265 (1880; om dissimilation). —
-FORMIG, se d. o. —
(I 1, 3, II 1) -FÄRGAD, p. adj. (olik- 1772 osv. olika- 1933) som har annan färg (än ngt annat) l. (med pluralt huvudord) som ha sinsemellan olika färger; som icke alltigenom l. överallt har likadan färg. Retzius Djurr. 147 (1772). Olikfärgade .. stenar. Hahr ArkitH 205 (1902). —
(II 2) -LÅNG. (i sht i fackspr.) olika lång. Marklin Illiger 60 (1818). Rig 1933, s. 93 (om skidor). —
(jfr anm. 2:o sp. 584) -MÄSSIG. [jfr t. ungleichmässig] (i skriftspr., mindre br.) icke likadan (överallt l. i alla delar); icke likmässig. Steffen EnglVärldsm. 84 (1898). Sömnadsb. 15 (1915). —
(jfr anm. 2:o sp. 584) -MÄTELIGEN, adv. (†) partiskt, orättvist; jfr -mätig 3. Schroderus Liv. 713 (1626). —
(jfr anm. 2:o sp. 584) -MÄTIG. (†)
2) icke överensstämmande med (ngt), som icke är i enlighet l. överensstämmelse med (ngt); stridande mot l. i strid med (ngt); äv. i uttr. olikmätig med ngt; jfr likmätig 6. OMartini Bew. A 3 b (1604). FrÅdalsb. 1929, s. 13 (c. 1675: med). Serenius Nnn 1 b (1734).
3) orätt- (vis), obillig; orimlig; jfr likmätig 9. Effter saken syntes i sig sielff vara billig, tychte Hertiginnan, att thet inthet var olijkmätigt således med henne procedera. RP 8: 108 (1640). Peringskiöld Hkr. 1: 632 (1697).
Avledn.: olikmätighet, f. (†)
(I 1, II 1) -NÄMND, p. adj. (i skriftspr. o. fackspr.) (försedd) med olika namn. Tre till fyra oliknämde personificationer af ett och samma naturföremål t. ex. Solen. Palmblad Fornk. 1: LII (1843). särsk. fys. om elektricitet l. magnetpol: som är av annat (positivt l. negativt) slag än ngn annan. Moll Fys. 3: 19 (1899). —
(I 1) -NÄMNIG.
1) (i fackspr., mindre br.) som har (sinsemellan ha) olika namn. UpsLäkF 1867—68, s. 164. Hammar (1936). särsk. fys. om elektricitet l. magnetpol: som är av annat (positivt l. negativt) slag än ngn annan. Duræus Naturk. 48 (1759). 2NF 17: 486 (1912). Östergren (1933).
(II 1) -RIKTAD, p. adj. (i sht i fackspr.) riktad åt annat l. olika håll; vanl. (med pluralt huvudord): riktade åt sinsemellan olika håll. Marklin Illiger 62 (1818). Växlande luftlagers olikriktade strömningar. 2NF 16: 1288 (1912). Trots att vår verksamhet var i grund och botten olikriktad, kom (osv.). Niska Äv. 96 (1931). —
-SIDIG.
1) (i fackspr.) till I 1: olika på båda (l. alla) sidorna. Retzius Djurr. 214 (1772; om mussla). De ålderdomliga, .. oliksidiga ryorna från Stockholms län. Fatab. 1932, s. 288.
2) (†) hippol. till I 1; om galopp: vid vilken hästen går i höger galopp med frambenen o. i vänster galopp med bakbenen l. tvärtom; jfr kors-galopp. Ehrengranat HästRör. 75 (1818). Dens. Ridsk. I. 1: 62 (1836).
3) i sht mat. till I 2, om föremål, särsk. (geometrisk) figur: som icke har alla sidor lika stora; särsk. om triangel: som har alla sidor olika stora. Mört Weidler 61 (1727; om triangel). Oliksidige Marchasiter. Wallerius Min. 212 (1747).
Avledn.: oliksidighet (oliksi´dighet Weste), r. l. f. (i sht i fackspr.) till -sidig 1, 3. Murberg FörslSAOB (1791).
(I I, II 1) -SINNAD, p. adj. (mindre br.) som är av annat sinnelag l. har annan åsikt (än ngn annan); oliktänkande; äv. (med pluralt huvudord): som sinsemellan äro av olika sinnelag l. ha olika åsikter. Murberg FörslSAOB (1791). Risberg GoetheOrd 60 (1932). —
(I 1) -SKALIG. (numera bl. tillf.) om mussla: vars båda skal äro sinsemellan (mera påtagligt) olika. Retzius Djurr. 214 (1772). —
(1 2) -STAVIG. språkv. om ord: som icke har lika många stavelser som ett annat ord; med pluralt huvudord: som sinsemellan ha olika antal stavelser; i sht förr äv. om deklination: vars ord få olika antal stavelser i olika kasus. Boivie SvSynt. 58 (1826). Almqvist GrSpr. 40 (1837; om deklination).
(II 2) -STOR. (i sht i fackspr.) olika stor. Retzius Djurr. 216 (1772). Risberg HorSat. 15 (1922). —
(jfr anm. 2:o sp. 584) -STÄLLD, p. adj. (mera tillf.) icke jämställd; äv. i uttr. olikställd med ngn l. ngt; jfr lik-ställa 2. Med termen olikställda rim åsyftar jag rimord som fördela sig på olika grammatiska kategorier eller olika platser inom ett böjningsschema. Mjöberg Stilstud. 179 (1911). Östergren (1933: med). —
(jfr anm. 2:o sp. 584) -STÄLLIG. (†)
2) motstridande, inkonsekvent; jfr lik-ställig 2. Gifva olikställiga befallningar. Murberg FörslSAOB (1791). —
1) (i skriftspr.) olikhet; äv.: egenskapen l. förhållandet att icke vara jämställd; jfr lik-ställighet 1, 3. Murberg FörslSAOB (1791). Stor social olikställighet. Steffen BrittStröft. 299 (1895). Wester Aksakov Fam. 114 (1911).
(II 1) -SVÄVANDE, p. adj. [jfr t. ungleichschwebend] (förr) mus. om (system för) temperatur vid stämning av klaviaturinstrument: som utmärkes av olikformig fördelning inom oktaven av avvikelserna från den matematiskt riktiga tonhöjden; motsatt: liksvävande. Fock 1Fys. 253 (1853). 3NF 19: 102 (1933). —
(I 1) -TIDA, adj. oböjl. [sannol. bildat efter mönster av samtida] (†) = -tidig. Arosenius PVetA 1828, s. 5. —
(I 1) -TIDIG. (i sht i fackspr.) som inträffar l. förefinnes vid l. härstammar från skilda tider; icke samtidig. Nordforss (1805). Oliktidiga (geologiska) bildningar. Hisinger Ant. 4: 151 (1828). En oliktidig kontraktion af bägge hjärthalfvorna. Petersson FysUnders. 245 (1908). särsk. om växter l. växtdelar: som utvecklas l. mogna vid sinsemellan olika tider. Fries Växtr. 100 (1884). MeddStatMeteorHydrA II. 1: 25 (1923).
Avledn.: oliktidighet (olikti´dighet Weste), r. l. f. (i sht i fackspr.) Weste (1807). särsk. till -tidig slutet. UtsädT 1899, s. 28. —
(II 1) -TYDIG. (numera bl. tillf.) språkv. om ord l. uttryck: som icke har samma betydelse som ngt annat, icke synonym; äv. (med pluralt huvudord): som sinsemellan icke ha samma betydelse. Nordforss (1805). De (likalydande) oliktydiga ordens olika vokalisering. Tullberg SvRättskr. 87 (1862).
Avledn.: oliktydighet (olikty´dighet Weste), r. l. f. (numera bl. tillf.) språkv. Nordforss (1805). —
(II 1) -TÄNKANDE, p. adj. (olik- 1848 osv. olika- 1919—1933) (i sht i skriftspr.) som tänker (o. tycker) annorlunda l. som har andra åsikter än man själv l. ngn annan; äv. i uttr. oliktänkande med ngn; jfr -sinnad. Frey 1848, s. 556. Laurin 2Minn. 459 (1930: med). —
(I 2) -VINKLIG. (i fackspr.) som icke har alla vinklar lika stora l. som har alla vinklar olika stora; äv.: som icke har alla vinklarna lika stora med motsv. vinklar hos ngt varmed jämförelse äger rum. Marklin Illiger 22 (1818). Hammar (1936). —
(II 1) -VÄRDIG. [jfr t. ungleichwertig]
1) (i sht i fackspr.) som har olika värde; nästan bl. med pluralt huvudord: som sinsemellan icke äro likvärdiga (se lik-värdig 1). Fahlbeck Ad. 1: 115 (1898). Då .. (gods-)vagnarna i fråga om bärighet äro i hög grad olikvärdiga. SvD(A) 1915, nr 44, s. 4.
2) (numera knappast br.) kem. icke ekvivalent, icke likvärdig (se d. o. 2); anträffat bl. i avledningen olikvärdighet.
Avledn.: olikvärdighet, r. l. f.
(I 2, II 1, 3) -ÅLDRIG. [jfr t. ungleichalterig] (i sht i fackspr.) dels med pluralt huvudord: som sinsemellan äro av olika ålder; dels med kollektivt huvudord: som består av sinsemellan icke lika gamla individer; särsk. (skogsv.) om trädbestånd. Kinman Guttenberg 36 (1890; om skogsbestånd). Lagerserien genomsättes .. av ett antal olikåldriga eruptiv. Andersson Austr. 52 (1915). En rätt stor, icke alltför olikåldrig syskonskara. Fronten 1932, nr 4, s. 6.
Avledn. (i sht i fackspr.): olikåldrighet, r. l. f. Olikåldrighet i trädbeståndet. Almquist UpplVeg. 311 (1929).
B (föga br.): OLIKA-FÄRGAD, -TÄNKANDE, se A.
Spoiler title
Spoiler content