SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OLYCKSFALL ω3lyks~fal2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(olyck- 1785—1814. olycko- 1620. olycks- c. 1670 osv.)
Etymologi
[fsv. olykkis fal; jfr t. unglücksfall; av OLYCKA, sbst., o. FALL. — Jfr OLYCKS-FÄLLE]
1) (†; jfr dock 2) olycklig händelse l. tilldragelse, olycka (se d. o. 2); jfr FALL XII 1. Herren Gudh beware edher alle / Jfrån all sorg och olycko falle. Prytz OS A 2 a (1620); jfr 3. Dy skall iag älska dig alt intill Döden, / Trosz Olycks-Fall, trosz Afwund eller Nöden. Lucidor (SVS) 6 (c. 1670). Alla dessa olycks-fallen (dvs. olyckorna för Polen) trycka mig. Nordberg C12 1: 184 (1740; yttrat av Polens kardinalprimas). Hvilken hjertlöshet! / Du tyckes glädjas åt kamraters olycksfall (dvs. att de drunknat). Runeberg 5: 209 (1863). Spongberg Soph. 25 (1866).
2) [eg. specialfall av 1] olyckshändelse som åstadkommer kroppslig skada av sådan art att den sätter den därav drabbade mer l. mindre ur stånd att röra sig l. arbeta o. som i svårare fall kan medföra döden. Förekomma, förebygga ett olycksfall. Murberg FörslSAOB (1791; trol. i denna bet.). Jernvägsbolagens skyldighet att, vid inträffade olycksfall, utbetala ersättningar. BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 108, s. 6. Arbetsgifvaren måste bära ansvaret för industriens olycksfall. Forssell Stud. 2: 13 (1884, 1888). Jag .. (har) aldrig varit utsatt för något olycksfall, såsom arm- eller benbrott. De Geer Minn. 2: 299 (1892). Lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete. SFS 1901, nr 39, s. 1. Hellström Malmros 313 (1931).
3) (†) tillstånd av olycka, olycka (se d. o. 1); olycksöde; jfr FALL XII 3. Ett frögde-lius / Som i alt olycks-fall / Lysa och lisa skal. Runius (SVS) 1: 77 (c. 1710). Detta slemma, detta dumma sällskap, / Med hvilket du skall dela olycksfallet (dvs. landsflykten). 2SAH 39: 194 (1864).
Ssgr (till 2): A (mindre br.): OLYCKSFALL-FÖRSÄKRA, -FÖRSÄKRING, se B.
B: OLYCKSFALLS-ERSÄTTNING~020. jfr -försäkring. 2NF 23: 364 (1915). —
-FREKVENS. frekvens av olycksfall (inom visst yrke l. under viss tid o. d.). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 23, ProtLagär. s. 24. —
-FÖRSÄKRA. (-fall- 1890. -falls- 1892 osv.) försäkra (se d. o. 2) mot olycksfall; jfr -försäkring; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. En värnepligtig, lif- och olycksfallförsäkrad, skattskyldig, kyrk- och mantalsskrifven medborgare. Hedenstierna FruW 260 (1890). Ett på arbetsgivares skyldighet att olycksfallsförsäkra sina arbetare baserat förslag. SvRiksd. II. 14: 110 (1934). —
-FÖRSÄKRING. (-fall- 1881—1927. -falls- 1882 osv.) försäkring (se d. o. 2) som avser att bereda ersättning vid kroppsskada på grund av olycksfall. FörsäkrT 1881, s. 48. Den obligatoriska olycksfallsförsäkringen av arbetare. HandInd. 862 (1927).
Ssgr: olycksfallsförsäkrings-aktiebolag. Lille Försäkr. 115 (1882).
-bolag. FörsäkrT 1881, s. 48. —
-RISK. SJ 4: 425 (1906). —
-SKADA, r. l. f. med. Vanlig sjukdom och icke olycksfallsskada föreligger, då rubbningen i hälsotillståndet icke förorsakats av en plötslig, skadlig inverkan. LbKir. 1: 616 (1920). —
-STATISTIK. Hedin Tal 1: 339 (1884).
Spoiler title
Spoiler content