publicerad: 1950
OMBUD om3~bɯ2d, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(om- 1669 osv. um- (vm-) 1563—1665. -bodh 1665—1669. -bud (-dh) 1563 osv.)
Etymologi
[fsv. umbuþ, herravälde, myndighet, uppdrag, bemyndigande, fullmäktig, till umbiuþa (jfr OMBJUDA 1); jfr d. ombud, isl. umboð]
1) (†) uppdrag, bemyndigande; förhållandet att vara ombud (i bet. 2). VDAkt. 1669, nr 161. Vare .. then, som fullmacht gaf, saklös i alt, hvad sysloman, utom hans ombud eller vilja, af annan lånt, eller med någon slutit hafver. HB 18: 3 (Lag 1734). Hvarföre jag fåt ombud hos Välborne Herr Lagmannen saken anmähla. ÅgerupArk. Brev 26/8 1752. Möller (1790, 1807).
2) person som erhållit i uppdrag att för annans räkning företaga en rättshandling l. rättshandlingar l., i allm., att representera ngn l. en grupp personer; fullmäktig, mandatarie, kommissionär, representant, delegat. BtFinlH 4: 170 (1563). Kungiöre (domaren i stämningen) .., at om .. (den stämde) ej kommer sielf, eller thes laga ombud, skal saken äntå företagas och afgiöras. RB 11: 1 (Lag 1734). Til följe af Regerings-Formens 96. §. skola Riksens Ständer vid hvarje Riksdag förordna en för Lag-kunskap och utmärkt redlighet känd man, at, såsom deras Ombud, hafva tilsyn öfver Lagarnes efterlefnad af Domare och Embetsmän. RO 1810, § 63; jfr SFS 1941, s. 176. Styrelsen ege förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och svara, så ock eljest bolagets talan föra. SFS 1895, nr 65, s. 14. Minst hvart tredje år skola ombud för de stater, som anslutit sig till fördraget, sammanträda till konferens. Därs. 1908, nr 38, s. 39. jfr AFFÄRS-, ARBETAR-, BANKO-, BÖRS-, DISTRIKTS-, FOLK-, FREDS-, HANDELS-, KOMMUNAL-, KONSISTORIE-, KONTROLL-, KRONO-, KÄRANDE-, LEKMANNA-, ORTS-, PROVINS-, RESE-, RÄTTEGÅNGS-OMBUD m. fl. särsk. allmännare l. bildl.: representant, ställföreträdare; jfr OMBUDSMAN 2. Hwar dhen Onde icke är sielff, dher haar han sitt vmbodh. .. (Dvs.) Dhet hin håle sielff synligen icke beställer, dhet vthrättar han genom sin wärcktyg .. (näml.) Onda Menniskior. Grubb 353 (1665). Många yra sällar, som skymfligt brände de ovärderligaste urkunder, voro ganska dåliga ombud för den nya upplysningen. 3SAH 25: 76 (1912).
-FÖRORDNANDE, n. förordnande att vara ombud för ngn (t. ex. vid syneförrättning). Upsala(B) 1919, nr 69, s. 2. —
-MAN, se d. o. —
-MÖTE. ArvikaT 1894, nr 48, s. 3. Det stora ombudsmöte som anordnats av representanter för landets samtliga landsting. SvD(A) 1920, nr 69, s. 9. —
-RÅD. (förr) titel som bars av cheferna för de gm Karl XII:s kansliordning 1713 inrättade fem statsexpeditionerna. HC12H 3: 103 (1713). 2NF (1914).
Spoiler title
Spoiler content