publicerad: 1950
OMBUDSMAN om3buds~man2 l. -buts-, m.||ig.; best. -mannen; pl. -män.
Ordformer
(om- 1552 osv. um- (vm-) 1662—1729. -bodes- 1662. -bods- (-dz-) 1675—1729. -bots- (-dtz-, -tz-) 1657—1662. -buds- (-dz-) 1662 osv. -buts- (-tz-) 1552)
Etymologi
1) person som fått uppdrag att representera en l. flera andra (fysiska l. juridiska) personer, särsk. vid en angelägenhet l. angelägenheter av juridisk l. ekonomisk natur; ombud, mandatarie, representant, fullmäktig; person anställd i statligt l. kommunalt värk, (större) affärsföretag o. d. för skötande av dess rättsliga angelägenheter; förr äv.: fogde, förvaltare, ämbetsman o. d. Rättens ombudsman, representant för konkursdomaren o. det allmänna i en konkurs. Våre fougter, ombutzmän och alle, som för vår skuld vele och skole göre och låthe. G1R 23: 85 (1552). Dhen gunstigha schriffwelsen bleff min Vmbudzman snöpligen fråntagen. VDAkt. 1662, nr 23. Hoff Marskalckens .. Pehr Bagges Ombudzman ock Fogde uppå des Sätesgård Berga. Därs. 1709, nr 63. Hvad ombudsman efter fullmacht giör och sluter, thet vare så gildt, som hufvudman thet sielf giordt och slutit hade. HB 18: 2 (Lag 1734). Schrevelius CivR 2: 585 (1847). För handläggning inom (järnvägs-)styrelsen av statens järnvägars rättsliga angelägenheter finnas två ombudsmän. SFS 1932, s. 456. jfr BOKHANDELS- OCH BOKTRYCKERI-, BOKTRYCKERI-, FABRIKS-, STADS-OMBUDSMAN m. fl. särsk.
a) om tjänsteman som i egenskap av konungens l. riksdagens representant övervakar lagars o. författningars efterlevnad.
β) i uttr. (Konungens l. Kungl. Majestäts) högsta ombudsman, urspr. om chefen för den av Karl XII inrättade revisionsexpeditionen; numera om justitiekanslern; förr äv. första ombudsman, viss medlem av revisionsexpeditionen. HC12H 3: 146 (1713). Kongl. May:st(s) Högste Ombudzman H. Baron Anders Leyonstedt. VDAkt. 1716, nr 245. Til Justitiä-Cantzler må Konungen nämna en Lagfaren, skicklig och oväldig Man. .. Honom såsom Konungens Högste Ombudsman åligge förnemligast, at (osv.). RF 1809, § 27. Kuylenstierna Statsmaskin. 22 (1926).
b) (förr) viss tjänsteman vid tullvärket. Öfver Inspect. och Ombudsman Hr. Nils Sondel. Henel 1735 110 (1736). Sahlstedt CritSaml. 103 (1759).
2) (mindre br.) allmännare l. bildl.: (icke utsedd l. vald) representant, talesman. Att äska råd, icke från vindskiftande dagsopinioners .. ombudsmän, utan från tolkarne af en moget genomtänkt .. sanning. Atterbom Minnest. 2: 404 (1826). Rydberg Dikt. 2: 37 (1891).
Ssgr (till 1): A: OMBUDSMANNA-ARVODE~020. (-manna- 1888 osv. -mans- 1871 osv.) BtRiksdP 1871, I. 1: nr 17, s. 23. —
-BEFATTNING. (-manna- 1879 osv. -mans- 1857 osv.) AnderssonBrevväxl. 2: 206 (1857). Ombudsmannabefattningen vid Skellefteå Sjömanshus. PT 1915, nr 34 A, s. 4.
B: OMBUDSMANS-ARVODE, -BEFATTNING, se A. —
-EXPEDITION. Delegare, som vid bolagsstämma vill utöfva rösträtt, skall minst två timmar före stämman i föreningens ombudsmans-expedition derom göra anmälan. SFS 1891, Bih. nr 64, s. 9.
Avledn. (till 1): OMBUDSMANNASKAP, äv. OMBUDSMANSKAP, n. (-man- 1791—1915. -manna- 1852 osv.) förhållandet att vara ombudsman; uppdrag l. befattning l. syssla som ombudsman. Murberg FörslSAOB (1791). 2NF 22: 1428 (1915).
Spoiler title
Spoiler content