SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMEGA ome4ga l. å- l. ω-, l. 032, äv. å4mega l. ω4-, n.; best. -at; pl. -an l. =.
Etymologi
[av gr. ὦ μέγα, eg.: stort o, namn på ω den tjugofjärde o. sista bokstaven i det gr. alfabetet; jfr O, sbst.1, MEGA-, MYCKEN]
1) bokstav för långt å-ljud i grekiskan, vilken i vårt land förr äv. utlästs med långt slutet o-ljud; äv. i utvidgad anv., om i vissa svenska fonetiska alfabet använd typ för slutet o-ljud, till utseendet mer l. mindre överensstämmande med den grekiska bokstaven; ngn gg äv. om långt å-ljud i grekiskan l. (numera bl. med tanke på ljudets transkription i fonetiskt alfabet) slutet o-ljud i svenskan. Det slutna o-ljudet (t. ex. i ordet ko) betecknas i uttalsuppgifterna i Sv. Akad:s ordbok med omega (ω). Fig(uren) o ljuder alltid ganska bestämdt, antingen omega eller omikron. 2SAH 1: 150 (1801). 3NF (1931).
2) (tillf.; jfr dock slutet) bildl.: slut. ZTopelius (1839) hos Vasenius Top. 2: 230 (om döden). särsk. (fullt br. i vitter stil) i uttr. alfa och omega, a och o (se A 3 a α); jfr ALFA, sbst.1 2 slutet. Exellenser och pack äro rangordningens Alpha och Omega. Palmær Eldbr. 146 (1838; uppl. 1886). Jahn DjurJägL 11 (1909).
Spoiler title
Spoiler content