OMIKRON å4mikron l. om4-, l. om1ikron4 l. å1-, n.; best. (tillf.) -et; pl. (tillf.) =.
Etymologi
[av gr. ὂ μικρόν, eg.: litet o, namn på ο, den femtonde bokstaven i det gr. alfabetet; jfr O, sbst.1, MIKRO-]
bokstav för kort å-ljud i grekiskan; förr äv. dels om bokstaven o i svenskan, dels om (kort l. långt) å-ljud i svenskan. Salberg Gr. 11 (1696; om bokstaven o i svenskan). (Bokstaven) o ljuder alltid ganska bestämdt, antingen omega eller omikron. 2SAH 1: 150 (1801). 3NF (1931).
