SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMITTERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. omittieren, ävensom eng. omit, fr. omettre; av lat. omittere, av ob, mot, (bort)över (jfr OBDUCERA), o. mittere, släppa, skicka (jfr DIMITTERA). — Jfr OMISSION]
(†) underlåta (ngt); uraktlåta l. försumma (ngt); äv.: utelämna (ngt). Schroderus Dict. 262 (c. 1635). Ath icke .. (i eden) något omitteras och vthelyckies, som (osv.). HSH 22: 110 (1650). Således haar (jag) eÿ omitterat min skylldigheet. VDAkt. 1702, nr 76. Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content