OBDUCERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr OBDUKTION.
Etymologi
[jfr d. obducere; av t. obduzieren, lånat (med oklar betydelseutveckling) av lat. obducere, draga fram, hölja, sluta till, äv.: såra, skada, av ob, mot, framför, över (av ett ieur. opi, i avljudsförh. till gr. ἐπί, se EPI-), o. ducere, leda (jfr EDUCERA)]
(i fackspr., i sht med.) utföra obduktion på (död kropp av människa l. av djur). VetHLäk. IV. 1: 51(1796). Kropp efter häst, som dödats på grund av rots .. skall obduceras. SFS 1935,s. 243. —
