SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMRÖRA om3~2ra l. 2r-, v. -rör, sällan -rörer, -rörde, -rört, -rörd (se för övr. RÖRA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera knappast br., Lind (1749; under anregung), FoF 1933, s. 188), -ING, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(om- 1556 osv. um- 15581706)
Etymologi
[jfr d. omrøre, t. umrühren; till OM, prep. o. adv. (i bet. 1 till III 5, i bet. 2 till I 21)]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 705. — jfr RÖRA OM)
1) röra runt l. hit o. dit i (ngt) samt i närstående anv.
a) i fråga om handling varmed man avser att få ngts beståndsdelar l. enheter att blanda sig väl med varandra l. att ge ngt en annan konsistens l. att förhindra att ngt tager skada: röra runt l. hit o. dit i (ngt), omvispa (ngt). (Silvret skall) strax insättias i Smältugnen at smältas, låtandes Smältaren thet wäl omröra. Stiernman Com. 2: 116 (1638). När det skal anrättas, så omröres saucen så väl, at (osv.). Warg 148 (1755). (Gröten) får under ständig omrörning nu koka en stund. Langlet Husm. 196 (1883). 2NF 30: 487 (1920). Oljan slås ännu varm i något eter, varmed den omröres. Smith OrgSynt. 125 (1935).
b) med eldgaffel o. d. röra i (eld) l. bland (för en eld använda vedträn o. d.) för att bringa det brinnande materialets beståndsdelar resp. vedträna i annat o. bättre läge i förhållande till varandra. På spiseln lågo några halfslocknade bränder, hvilka långsamt omrördes af en gäspande tjenare. Gumælius Bonde 98 (1828). FoF 1933, s. 188 (: omrörelsen).
c) rubba det riktiga lägeförhållandet mellan (ett antal föremål); bringa (ngt) i oordning, kasta (ngt) huller om buller. Den grekiska kosmogonins urgamla lära .. tillskref (Eros) ordnandet och förbindandet af de i kaos vildt omrörda urämnena. Böttiger 4: 280 (1854, 1869). Få allting omrört vid en flyttning. Östergren (1933). särsk. (†) i p. pf., bildl., om person: upprörd; förtörnad. VDP 1671, s. 330. Som de aff egne affecter wore något omrörde. VDAkt. 1704, nr 253. Jag upvacknade .. och blef tämmeligen omrörd och förtörnad, och sade: Hvad skal sådant oväsende til. Därs. 1763, nr 479.
2) (numera bl. ngn gg i kanslistil) behandla l. avhandla l. ingå på l. beröra (ngt l. ngn) i tal l. (i sht) i skrift; omnämna l. omtala (ngt l. ngn); framställa l. meddela (ngt). G1R 26: 730 (1556). Thenne höglofflighe dygd (dvs. anständighet) haffwer fast feelat then Danske Drotning Margreta (thet blygeligit är omröre). Svart Ähr. 68 (1560). Som här framdeles omrördt warder. Dens. G1 19 (1561). Hwad Näsan widkommer, så har jag tilförende omrördt, huru man thes såår och angrep rensa skal. Lindestolpe Frans. 95 (1713). Huru middags-momentet .. kan finnas, skal på sit ställe närmare omröras. Melanderhjelm Astr. 1: 18 (1795). Äfven Olaus Magnus har lagt märke till dessa fornfynd och omrör dem vid historien om Starkodder. Strindberg TrOtr. 4: 128 (1897). Östergren (1933). — särsk.
a) i p. pf. i best. form i attributiv anv., i uttr. med bet.: person l. sak som (nyss) förut avhandlats l. omnämnts i sammanhanget; vanl. med huvudordet saknande bestämd artikel. Emporagrius Cat. A 5 b (1669). Nedan för omrörde fiäll begynnes skogh landett. Landsm. XVII. 1: 64 (1671). På nu omrörde sätt, tillbragte jag på denna ö flera år. DeFoë RobCr. 76 (1752). Omrörda förhållanden. Östergren (1933). jfr FÖR-, FÖRR-OMRÖRD.
b) i utvidgad anv.
α) om skrift: behandla, avhandla, (om)-nämna, angiva o. d. HC11H 10: 16 (1662). De fall 4., 5., 6. och 7. §. §. (i riksdagsordningen) omröra. RO 1810, § 26.
β) (†) om ärende: gälla, röra, angå. Många wichtige ärender, som Rijkzwälfärdh omröre. Stiernman Riksd. 690 (1614). RARP 9: 301 (1664).
Ssgr (till 1 a; i sht tekn.): OMRÖRNINGS- l. OMRÖRINGS-APPARAT. UB 5: 248 (1874).
-MASKIN. Clemensson 1KlippanPprsbr. 250 (i handl. fr. 1834).
-REDSKAP~02 l. ~20. Farten, hvarmed omröringsredskapet kringföres (i ostmassan), bör i början vara mycket ringa. Grotenfelt Mejerih. 160 (1881).
-SPADE. Omrörningsspade vid lerkärls tillverkning. WoL 1011 (1889).
-STICKA, r. l. f. Färgen bör vara så tjock, att en omrörningssticka så bred som en vanlig bordskniv står rak däri. Key HjälpDSjälv 37 (1917).
Avledn. (till 1 a): OMRÖRARE, r. l. m. i sht tekn. omrörningsredskap; omrörningsmaskin. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 107. Beredningen af sockerdricka sker i slutna, emaljerade och med omrörare försedda kärl. 2NF 26: 229 (1917).
Spoiler title
Spoiler content