publicerad: 1962
RÖRA rö3ra2 l. rœ3ra2, v.2 rör, äv. (numera l. ngt arkaiserande) rörer, -de, -t, -d (pr. ind. sg. rör Palmchron SundhSp. 380 (1642) osv.; rörer SvTr. 4: 66 (1523), Östergren (1937; angivet ss. ålderdomligt); pass. röres OPetri 2: 101 (1528) osv.; rörs Lucidor (SVS) 145 (1671) osv. — Anm. Det är ovisst, huruvida den i Visb. 2: 66 (c. 1600) förekommande formen rödhes (i bet. I 1 d l. möjl. IV 1 c) utgör en felaktig skrivform för ipf. pass. rördhes l. en dialektal form motsv. pr. sg. pass. röres [jfr sv. dial. (Dalarna) röda, röra]). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (företrädesvis o. numera bl. ss. senare led i ssgr; Grotenfelt Mejerih. 212 (1881: röringen)), -NING (numera bl. i I 2, III 3 b), RÖRSEL (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. röra, röras; jfr dan. o. nor. røre, isl. hrǿra, fsax. hrōrian, mlt. rȫren (rōren, rūren), holl. roeren, fht. (h)ruoren, t. rühren, feng. hrēran; avledn. av ett germ. adj. motsv. feng. hrōr, rörlig, kraftig, l. av ett därmed samhörigt sbst., som föreligger i fsax. hrōra, rörelse, mlt. rōr(e), rūre o. fht. hruora, rörelse, diarré m. m. (jfr RÖR, sbst.2, RÖRA, sbst.3), t. ruhr, diarré m. m., o. i senare ssgsleden av UPPROR. — Jfr BERÖRA, RÖR, sbst.5, RÖRA, sbst.2, 3, RÖRANDE, p. adj., RÖRIG, RÖRLIG, RÖR MIG INTET, RÖROM]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr. A. sätta i rörelse l. aktivitet o. d. 1) sätta i fysisk rörelse o. d.; särsk. med avs. på kropp(sdel) (a), redskap l. vapen (b), musikinstrument (c), i bet.: skaka l. rucka på (g), lossa (h), förflytta (i). 2) röra i (ngt), röra om (ngt). 3) fysiskt påvärka (ngt). 4) fysiskt l. fysiologiskt påvärka (ngn). 5) psykiskt påvärka. 6) i vissa oeg. l. bildl. anv. av 1. a) sätta (vara, pängar) i omlopp. b) böja (ord). c) rubba (ngns ståndaktighet). d) försätta (ngra) i aktivitet. e) sätta igång med l. driva (ngt), företa sig (ngt). B. vidröra, beröra o. d. 7) fysiskt vidröra. 8) träffa, drabba; särsk. om blixt (a), om sjukdom (c). 9) gm beröring o. d. företa sig ngt med (ngn l. ngt). a) med avs. på levande varelse; särsk. α) bära hand på (ngn). β) ha sexuellt umgänge med (ngn). b) med avs. på sak; särsk.: taga något av (ngt) (β). 10) i utvidgad anv. av 9. a) icke låta (ngt) vara i fred. b) angripa l. skada l. kränka (ngn l. ngt). c) behandla i tal l. skrift, (om)nämna; särsk. i uttr. röra ngt om ngt (δ). 11) ss. beteckning för ett inre samband med ngt. a) angå, gälla. b) inblanda l. dra in (ngn l. ngt i ngt). c) vidlåda. d) betecknande personlig relation.
II. refl. 1) sätta sig l. befinna sig i rörelse; särsk. om kroppsdel (b), om redskap l. instrument (c), i bet.: förflytta sig (f). 2) oeg. l. bildl., om värksamhet l. tillstånd l. skeende; särsk. i uttr. som beteckna att ngn har l. saknar rörelsefrihet (c), om upprorisk aktivitet o. d. hos ett kollektiv av personer (d), om aktivitet hos person l. samhälle (e), i bet.: uppträda så l. så (f), om aktivitet l. utveckling l. förändring av ngt sakligt (h), betecknande att ngn uppehåller sig l. lever l. att ngt försiggår l. inträffar i en viss miljö l. sfär l. under vissa förhållanden (i). 3) i vissa prep.-förb.; i förb. röra sig kring l. omkring (ngt) (a), om (ngt) (b), i (ngt) (c), med (ngt) (d), vid (ngt) (e).
III. intr., i vissa prep.-förb. o. i motsv. abs. anv. 1) röra på (ngt). 2) röra på sig. 3) röra i (ngt) o. i motsv. abs. anv. 4) röra vid (ngt). 5) röra om (ngt). 6) röra av (ngt). 7) i förb. RÖRA IHOP II.
IV. dep. 1) = II 1. 2) = II 2.
V. i p. pr. o. ss. vbalsbst. i vissa anv. 1) i p. pr. a) om tunga. b) i uttr. det först rörande. 2) ss. vbalsbst. -ande, rörelse. 3) ss. vbalsbst. -ning, oro i buken.
I. tr.; med person- o. saksubj.
A. sätta i rörelse l. (fysisk l. andlig) aktivitet o. d.
1) komma (ngn l. ngt) att utföra en handling resp. undergå ett skeende som innebär någon form av (total l. partiell) lägesförändring (t. ex. förflyttning, svängande, rotation, vridning, skakning), komma (ngn l. ngt) att röra sig (i bet. II 1), sätta l. hålla (ngn l. ngt) i rörelse (se d. o. 1), sätta l. hålla (ngt) i gång o. d.; äv. med saksubj.; äv. abs.; äv. i oeg. l. bildl. anv. med jämförelsevis nära anslutning till grundbet.; utom i a, c o. h numera bl. mera tillf., i vitter stil, företrädesvis i pass. med saklig agent. Stenen som offta röres, wexer icke gräsz vppå. SvOrds. C 2 a (1604); jfr g, h. Thet som rörer (bör) kraftighare wara än thet som rördt warder. Forsius Phys. 35 (1611). Then store Gudh, hwars röst och Budh / Kan hela jorden röra / Haar sigh låtit (osv.). Ps. 1695, 154: 3; jfr Ps. 1937, 98: 3; jfr g. Än gnisslade en osmord dörr som vädret rörde. JGOxenstierna Dagb. 108 (1770). (”Religionsfantasten”) stiftar .. hemliga Orden och slutne Sällskap, där han .. i hemlighet rör hufvudhjulen. Kellgren (SVS) 5: 198 (1789). Tårögd satt hon och rörde den gungande vaggan med foten. Runeberg (SVS) 3: 238 (1841). (Prinsessan) lärer vara en liten söt marionett, som fadren och hofdamen kunna röra med en tråd, som de vilja. Cederschiöld Riehl 2: 39 (1878). Ett prasslande löf, som röres af vinden. 3Mos. 26: 36 (öv. 1893). Bergroth FinlSv. 222 (1917). — jfr LÄTT-, O-, STORM-RÖRD. — särsk.
a) med avs. på en levande varelses kropp l. kroppsdel l. kroppsorgan; numera bl. (fullt br.) i fråga om rörelse som ngn gör med sin egen kropp l. egen kroppsdel osv.; ofta med särskild tanke på den specifika handling som utföres med resp. kroppsdel l. den värksamhet som därigm utövas, t. ex. röra benen l. fötterna, vard. äv. pinnarna l. påkarna, sätta fart på benen, gå l. springa, skynda sig o. d.; jfr III 1 a α α'; röra stjärten, vippa med stjärten; röra vingarna, flyga; röra öronen, vifta med öronen; röra munnen l. läpparna, stundom: säga ngt; röra lemmarna, stundom ss. beteckning för att ngn lever; se vidare under resp. sbst. Qwickstiert, sädes ärla, en foghel som altijd rörer stierten. VarRerV 54 (1538). Så länge wij wår lemmar röre. Columbus Ordesk. 5 (1678). Skynda dig Lotta och väggarna fäja, / Rör föttren din gamla Galeja. Bellman (BellmS) 1: 245 (c. 1771, 1790). Örnen rörde vingarna sakta .. och kom fram till en stor stad. Lagerlöf Holg. 2: 294 (1907). Människan behöver öva och röra sina muskler. Bolin VFöda 155 (1933). Hon rörde läpparna i en ljudlös viskning. Spong Sjövinkel 17 (1949). Klara .. kan röra påkarna när det behövs. Ahlin Markn. 113 (1957). — särsk.
α) (†) i uttr. röra kroppen, utföra kroppsrörelser, motionera o. d.; jfr i. Röra och bemöda kroppen. KStobæus (1725) hos Fürst Stobæus 63.
β) i negerade uttr. som beteckna att ngn förhåller sig alldeles stilla, t. ex. icke röra en lem l. (vanl. oeg., om person, vard.) en fena (jfr δ β') o. d. Han rörde icke en muskel. Meurman 1: 254 (1846). Sergeanten såg honom styft i ansigtet och rörde icke en fena. Topelius Vint. I. 1: 29 (1863, 1880). Han rörde icke en lem. Ahlman (1872). (Fisken) var alldeles stilla som död, rörde inte en fena. Forsslund Djur 217 (1900). särsk. oeg., i uttr. icke röra en min, icke ändra en min. Hedberg VKind. 89 (1954).
γ) i uttr. som beteckna att ngn har l. (vanl., med negering) saknar rörelseförmåga (över huvud l. med avs. på viss lem). Huru honom alle lemmar så gruffueliga förlamade woro, at han .. hwarken kunde röra hender eller fötter. PErici Musæus 2: 292 a (1582). Så länge jag kan röra en lem, så snyter du inte så mycket som en plogfåra. Wester Reymont Bönd. 1: 48 (1920).
δ) i vissa uttr. som beteckna värksamhet.
α') (†) i uttr. röra hand och fot, företaga sig ngt, vara värksam. Röör hand och foot så hielper tigh Gudh. SvOrds. C 1 a (1604).
β') i negerade uttr. som beteckna att ngn i en viss situation förhåller sig passiv (icke gör ngt för att ingripa, särsk. för att hjälpa ngn o. d.), t. ex. icke röra ett finger l. (oeg., vard.) en fena (jfr β). Ingen toorde (dvs. vågade) röra sijn tungo för Israels barn. Jos. 10: 21 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Då han själf ej rör en fena för att bidraga till att arbeta på framsteg. GNordensvan (1905) hos Lundgren Res. 7. (Fariséerna) binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem. Mat. 23: 4 (Bib. 1917).
γ') (numera föga br.) i uttr. knappt kunna röra sin tunga, knappt kunna få fram ett ord l. dyl. Häpen att dig se och höra, / Kan jag knappt min tunga röra. Dahlgren Calderon 10 (1858).
ε) (†) om rörelse förorsakad av annan person l. av sak.
α') i uttr. röra ngns tunga o. d., om Gud o. d.: ge ngn talförmåga; komma ngn att tala o. d. Den .. som måhlen gaf och allmans tunga rörer (dvs. Gud). Lillienstedt Vitt. 255 (c. 1680). Det är Guds egen Ande, som rörer dessa späda tungor, at vitna om mig (dvs. Jesus). Bælter JesuH 5: 738 (1759).
β') med saksubj. o. med obj. betecknande kroppsdel l. inre organ; äv. närmande sig bet.: sätta i värksamhet (jfr 6 e). Acrel Sår 20 (1745). Then nya första Mjölcken (efter förlossningen) är ett födande Medicament, thet Naturen, til then Ändan, genererar, at thet måtteligen må nära, samt helt sakta och lindrigt, efter Barnets Svaghet, Tarmarna röra. Aken Reseap. 213 (1746).
b) med avs. på redskap, vapen o. d., med särskild tanke på redskapets osv. specifika användning l. vad man utför därmed. Visb. 3: 97 (c. 1590). Wi (dvs. leksandsborna) skole .. komma i morgon ut till eder (dvs. Sigismunds sändebud), med så mången man, som wärjor röra kan. RA I. 4: 819 (1598). (Ambassadören) höllt för rådeligit, att Hans Kongl. Maij:tt ville .. röra vapnen och vijsa något alffvar (mot ryssarna). RARP 9: 343 (1664). När åran han rör, / På toft han med prydlig hållning sig för. Bååth GrStig. 11 (1889). — särsk. (†) i uttr. röra pännan o. d., föra pännan l. skriva (dels med tanke på det rent manuella skrivarbetet, dels på författandet av ngt). AOxenstierna 1: 482 (1633). Eskell Kåckapä blef .. förhört om de 8 punchter han åt de krakeelske finske bårgere på .. Biscopen skrifuit hafuer. Sadhe han sigh .. oskylldigh wara, icke meera än pennan röört. BtÅboH I. 6: 218 (1633). Den sielf, som denne Pennan rörer / Och blandar Bläcket med mång Tår. Brobergen 176 (1698, 1708). Ännu på gamla dagar, när hans penna sällan rördes. BSchöldström (1889) hos Wetterhoff DiktBild. 23; jfr 9 b α.
c) [numera ofta uppfattat ss. bildl. anv. av 7 (jfr 9 b α)] (utom i δ o. ε numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) med avs. på vissa instrument för frambringande av ljud (särsk. musikinstrument, t. ex. stränginstrument, l. sträng o. d.), betecknande att man frambringar ljud gm att vissa rörliga delar av instrumentet sättas i rörelse (se d. o. 1) l. bringas att vibrera o. d.; jfr KNÄPPA, v.1 II 5, SLÅ, v.; oftast liktydigt med: låta (ngt) ljuda l. klinga o. d., spela på (ngt); äv. i bildl. uttr. som beteckna diktande; i pass. (utan agent) stundom närmande sig deponentiell anv. (jfr IV); se för övr. under resp. instrumentbetecknande sbst. Lucidor (SVS) 419 (c. 1670). När Musicantren nu konstliufligt Strengnen röra. Därs. 221 (1672). Förr än .. / Din lyra, Skaldmö! du med glada känslor rör. Lidner (SVS) 2: 366 (1784). Den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Bland de harpor, som de (dvs. änglarna) röra, / Skall man ock min lofsång höra. Ps. 1819, 485: 3; jfr Ps. 1937, 566: 3. Snoilsky 2: 265 (1881). — särsk.
α) (†) spela på l. spela (orgel). VDAkt. 1697, nr 496. Vid hvarie Ståndz inträde i kyrckian röras orglerne. 2RARP 6: 569 (1731). Posten 1768, s. 130.
β) (numera knappast br.) ringa i l. med (klocka). (Den gamla) sedwänia, att man alla dagar i wekone .. rörer klockan och klämptar pro pace .. skal ock så här effter widh macht hållas. KOF II. 2: 115 (c. 1655). Klockan 11 förmiddagen rördes domklockan. MoB 6: 195 (1793). Den helige Knuts klocka .. röres också .. hvarje gång en broder eller syster (i Knutsgillet) skiljes hädan. Weibull LundLundag. 82 (1882).
γ) (†) dra i (klocksträng) o. därigm få dörrklocka att ringa. De bringa barnet om nattetid till (barn-)husets port, röra klåcksträngen och gå så sin väg. Eneman Resa 1: 111 (1712).
δ) (i vitter stil, fullt br.) med avs. på trumma l. puka o. d.; särsk. i uttr. röra trumman l. trummorna o. d., slå på trumman l. trummorna, låta trummorna gå, trumma; äv. med särskild tanke på trummandets användning i olika sammanhang, särsk. ss. militär signal l. under truppmarscher o. dyl., l. (numera knappast br.) oeg. l. bildl., ss. beteckning för företeelser som beledsagas av l. kungöras gm trummande, t. ex. inledande av en krigsoperation l. krigsutbrott; se för övr. TRUMMA, sbst.; jfr III 1 a γ α'. Heiducerne hafve och mäst allesammen varit inkallede och elliest begynt röre trummen. RA I. 3: 181 (1593). Wij wore och redan så nära framme och af fienden sedde att han sine alarm skott giordt och trummorne uthi hela sitt läger röra lät. HH XXXIV. 2: 236 (c. 1715). Skrik ni som Armfelt: marsch, framåt, rör trumman! Runeberg 2: 117 (1846). Stadsborgarnes marsch, som höjer sig, behagligt, såsom när sång beledsagas af sakta rörda pukor. Andersson Ratn. 10 (1892). Låt åskorna rulla, när trumman rörs, / där bland hällarna grå vår fana förs! Heidenstam NDikt. 14 (1899, 1915). Thorén Oriml. 172 (1947).
ε) i uttr. röra spelet, (börja) spela; numera bl. (fullt br., dock icke i officiellt spr.) om musik (med ett l. flera instrument) l. trummande som vid ceremoni av något slag utföres av militär enhet, bestående av (avdelning av) militärorkester l. av en l. flera hornblåsare l. trumslagare; se för övr. SPEL. LMil. 4: 1364 (1707). Rör spelet, lät trianglar hvina. Bellman (BellmS) 1: 118 (c. 1775, 1790). Vid Likets Passerande genom Flottan, äro .. vackterne i gevär, som skyldra och röra Spelet. SjöreglÖrlFl. 1785, § 589. Sedan Bataillons-Chefen indelt Bataillon, låter han fanorne blottas, hälsar med Geväret och rörer Spelet. KrigsmSH 1798, s. 19. Regementschefen låter .. (efter talet) allt spel röras. TjReglArm. 1858, 1: 313. Musikkåren går framför teten, och spelet röres under marschen. UFlottUnderbef. 1940, s. 278.
ζ) [äv. (o. numera vanl.) anslutet till 7 l. 9 b] i det bildl. uttr. röra en viss sträng, = III 4 a β α'. AOxenstierna 5: 582 (1630). Varandes bäst at eij för hårdt röra denna strängen. 2RARP 9: 386 (1738; syftande på en viss avlöningsfråga). Sachsiske Fält-Marskalken .. sade, at Gref Stenbock nyss rört en sträng, hvaröfwer det var nödigt at han yttrade sig tydeligare. Loenbom Stenbock 3: 153 (1760). Hos ladyn röres / Mången hemlig sträng. Snoilsky 1: 27 (1869); jfr IV 1.
d) med avs. på vätska l. hav l. sjö l. bölja; särsk. betecknande att en virvlande l. böljande rörelse l. krusning o. d. åstadkommes; jfr 2 b. Herren .., Then som rörer haffuet, at thes bölior fräsa. Jer. 31: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: rör upp). Se böljan rörd af vestan. Valerius 2: 1 (1809). Havet rörs lite grand av en nattlig bris. Hedberg SnällBarn 337 (1958). — jfr UPP-RÖRA.
e) med avs. på luft o. d.; ofta betecknande att en virvlande rörelse l. rörelse hit o. dit o. d. åstadkommes. Dalin Arg. 2: 176 (1734, 1754). När .. / Afton-svalkan luften rör. Lenngren (SVS) 2: 474 (1774).
g) (†) komma (ngt) att skaka l. bäva, försätta (ngt) i skakning, skaka, rista; rucka på (ngt); äv. närmande sig h. Thå flodhen kom, strömadhe hon in vppå hwset och kunde doch intit röra thet. Luk. 6: 48 (NT 1526; Bib. 1917: skaka); jfr h. Iagh skal röra himmel och iord. Hag. 2: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: komma .. att bäva). (Det) vpkom .. en stoor Jordbäffning, som rörde Grundwalen på Fängelset. Schroderus Os. 1: 61 (1635); jfr h. Om man myckit rör ett Hws som lutar fast, / Och thet ey understöör, thet går i Grund medh hast. Palmchron SundhSp. 380 (1642). Observeras, at ankaret bör ej röras vid aftappningen, ty då grumlas (innehållet). Warg 638 (1755).
h) komma (ngt) att lossna från sitt fäste, rubba (ngt) ur stället; företrädesvis (fullt br.) i negerad l. villkorlig l. frågande l. därmed jämförlig sats; jfr g. Stenen var för tung, han kunde icke röra den. Hwad man ey röra kan moste man låta liggia. Gustaf II Adolf 511 (1625); jfr 9 b δ. Widegren 169 (1788). Mitt hela verkar under, / Rör hus från sina grunder. Lenngren (SVS) 2: 424 (c. 1790; i en charad, om domkraft). (Tronen) var fastskruvad i golvet, och de kunde ej röra den! KyrkohÅ 1928, s. 37.
i) (†) med tanke mer l. mindre klart på förflyttning av ngt (i dess helhet) en viss sträcka, övergående i bet.: komma (ngn l. ngt) att förflytta sig från en plats till en annan l. en viss sträcka, flytta l. driva (ngn l. ngt) o. d. Vti trulldom (äro lapparna) så mycket förfarne, att thee ibland andre vnderlige tingh .. kunna komma ett skep vti sin ypperste fart til att stadna, så att thet af intet wäder kan röras. Tempeus Messenius 111 (1612); jfr h. (Timret blir) til then strand lefrerat som skutor kunna tilläggias, ther tå bönderna sielffua hempta oc föruth afbetala än the af rumet röra. Murenius AV 117 (c. 1644). (Orden ”uppstigen till himmelen” innebära) at .. (Jesus) småningom lijka som genom ett steegh effter dhet andra är rörd och vpgången ifrå Jordenne. Emporagrius Cat. I 5 b (1669). SmålHembygdsb. 4: 22 (1749). (Det säkraste sättet att hindra motspelaren att rockera är) att schacka, så att han antingen nödgas röra kungen eller sätta pjes emellan. HbiblSällsk. 2: 185 (1839); jfr 9 b α. — jfr BORT-RÖRA.
j) [jfr i] (†) med avs. på truppförband l. soldat: sätta i rörelse l. på fötterna l. på rörlig fot; förflytta o. d. KKD 5: 100 (1710). Förråds-Cassan är endast ärnad til at thermed kunna vid oförmodeligit Krigsbuller röra Regementerne. Stiernman Riksd. 2616 (1727). (Wallenstein) ville på länge ej röra en enda soldat till Bäjerns räddning. Fryxell Ber. 7: 48 (1838); jfr 9 (b β). Till all lycka behöfde (de 1739 till Finl. överförda) trupperna icke sammandragas eller röras ur sina qvarter. Malmström Hist. 2: 250 (1863).
2) åstadkomma en omflyttning av beståndsdelarna l. enheterna i (en massa l. vätska l. en blandning av vätska o. fasta ämnen l. en hög av föremål o. d.) gm att sticka ned l. tränga ned med ngt (t. ex. handen l. en pinne l. ett särskilt redskap) däri (o. föra det därigenom, särsk. runt l. av o. an o. d.); jfr III 3 b.
a) om bearbetning av en massa l. vätska l. blandning som tillredes för särskilt ändamål (särsk. till maträtt) för att blanda massans osv. delar med varandra l. blanda massan osv. med ngt som lägges l. slås i den l. åstadkomma en viss (smidig, homogen) konsistens l., vid kokning av ngt, förhindra att ngt skär sig l. bränns vid kokkärlet o. d.: röra om (ngt); utröra; gm omrörning bereda l. tillaga (ngt); äv. med obj. betecknande kärl för massan osv., t. ex. gryta (i denna anv. numera vanl. ersatt med: röra i, se III 3 b α). Smöret tvättas och röres. Sparris med rört smör. Du måste röra gröten väl, annars bränns den vid. Rörd saft, sylt. Lägg (i fiskspadet) ett skåhlpund gått färskt Smör, wäl handterat medh Muskot, Kapris, Citron i skifwor, och rör det wäl, att Såppan intet skiär sigh. Rålamb 14: 100 (1690). Röra kypen. Sahlin SkånFärg. 104 (cit. fr. c. 1870). Till hvarje liter genompressad (smultron-)puré tages 1,3 kgr. florsiktadt socker, som sammanblandas i ett passande stenfat och sedan flitigt röres under en eller par timmar .., till dess marmeladen tjocknar. Grafström Kond. 104 (1892). Jästen bör röras flytande. StKokb. 12 (1940). Majskolvar .. serveras med rört smör. SvD(A) 1940, nr 254, s. 5. — jfr AV-, EFTER-, HOP-, I-, KALL-, MJUK-, NED-, OM-, RÅ-, SAMMAN-, TILL-, UT-RÖRA m. fl. — särsk.
α) i uttr. röra ngt med ngt, under omrörning blanda i ngt, röra ut ngt med ngt. Kallstenius HbOljem. 47 (1915). Den kvarvarande vätskan med däri uppslammade ämnen borthälles, varefter massan (som utgör bottensatsen) åter röres med vatten. Bolin OrgKem. 152 (1925).
β) boktr. i p. pf. i adjektivisk anv., om mönster på bokband o. d.: åstadkommen därigm att färger med ungefär samma spridningsförmåga idroppas i viss ordning o. därefter utdragas till det önskade mönstret gm omrörning med pinne. Rört boksnitt. Rörd marmor. GrafUppslB 517 (1951).
b) (†) i fråga om omrörning av vattnet i en vattensamling; äv. med tanke på att vattnet blir grumlat l. uppblandat med slam o. d.; jfr 1 d. Ängelen steegh nidh j (den helbrägdagörande) becken vppå en wiss tijdh, och rördhe watneth. Joh. 5: 4 (NT 1526). Källan rörd och grumlad var. Nordenflycht (SVS) 2: 419 (c. 1750). — jfr UPP-RÖRA.
c) (†) om omrörning av l. petande l. rotande i avföring l. annan orenlighet: röra i (ngt); särsk. i bildl. anv.; jfr III 3 b γ. KOF 1: 371 (c. 1618). Röra hemligt skarn, at thet får luchta vida. Kolmodin QvSp. 1: 404 (1732).
d) (†) gm skyffling o. d. röra om (säd o. d.) för att vädra o. torka den o. hindra den att gro l. brinna samman, kasta (se KASTA, v. I 1 e β). G1R 17: 89 (1545). Nhär hon om aftonen Rörde maltet på kiölnan. VRP 1656, s. 1023.
e) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Norrl.); möjl. delvis anslutet till 9 b] (†) om jordens bearbetning med plog l. spade; äv. allmännare, om bearbetning av jord l. landområde för odling. Ändamålet af alt jordens rörande och vändande med plog eller trädestock, är intet annat än at göra henne al igenom skickelig til emot-tagande af himmelens och luftens värkan. Serenius EngÅkerm. 82 (1727). Folket .. ville hellre gräfva efter guld och silfver i ett främmande land, än med spade och plog röra en mager jord hemma. Chydenius 13 (1765). Rör icke din jord, förstelnad af Boreas ilar (dvs. när den är frusen)! Adlerbeth Buc. 81 (1807).
f) gm omrörning blanda samman (olika föremål) så att de komma att ligga om varandra i en hög o. d.; äv. bildl.
α) (†) i uttr. röra i en hop. Werlden och all Element, / Och alt hwad ther vthi begriipes / The måste kull, och röras i en hoop / Om Mars får längre rasa. Stiernhielm Fred. 10 (1649, 1668).
3) (†) med saksubj.: hos (ngt) framkalla en förändring av dess fysiska tillstånd l. egenskaper; fysiskt påvärka l. angripa (ngt). Lackmus eller Tornisol är syrans aldraskarpaste förrådare, men röres något mindre af alcalibus (dvs. alkaliska ämnen). Hiärne Förb. 35 (1706). Denna Juleboaleran röres icke af Syror. PhysSH 77 (1776?).
4) († utom i c) med saksubj.: utöva en fysisk l. fysiologisk påvärkan på (ngn l. ngns sinnen l. ngns tillstånd o. d.) o. därigm framkalla en reaktion l. en förändring (av annat slag än lägesförändring). Om patienten är lindrig, och lätt at röras, gifwes (ett visst slags piller). Hiärne Underr. 17 (1702). — särsk.
a) i fråga om framkallandet av en reaktion av ngns fysiska sinnen (t. ex. ngns hörsel l. känsel). (Psyche, som tjusas av musiken o. prakten, säger:) Hwad är för liuflighet såm mina Sinnen rörer? LejonkDr. 75 (1689). Min värd gaf til et stort skrattlöje, så at det skall i hela huset. Hans hustru, rörd af detta bulret, lopp in at fråga, hvad han log åt? Roman Holbg 35 (1746). Betrakta blott .. / En svärm af unga oinridna fålar, / .. Om deras öra rörs af en musik-ton, / Så skall du se dem alla stadna straxt. Hagberg Shaksp. 12: 384 (1851). — jfr LÄTT-RÖRD.
b) i fråga om menlig invärkan på l. uttröttande av ngns krafter l. dyl. Att ock vid edra sysslors börda, / som rikets väl er lägger på, / ej edra krafter må bli rörda, / men eder drift må jämt bestå. CFMennander (1761) i MoB 3: 21. Jag hoppas att ej i det ändamål jag föresatt mig nånsin kunna röras af mödans tyngd. JGOxenstierna Dagb. 140 (1771).
c) om ämne: märkbart påvärka (ngn), omtöckna, berusa o. d.
α) i fråga om spritpåvärkan; företrädesvis o. numera bl. (fullt br., i sht eufemistiskt) i p. pf. (dels i förb. med agent betecknande spritdryck, särsk. i uttr. rörd av starka drycker, dels pregnant): spritpåvärkad, (lätt) berusad o. d. Liksom somlige ej tåla annat än svaga Liqueurer, så röras ock andre icke utan af de starkaste och högst rectificerade spiritus. VetAH 1753, s. 42. Något rörd af drufvans safter. Rydberg Ath. 324 (1859). Han kom mycket sent hem, så det var svårt att säga om han var rörd, fast nog tyckte Lova att ögonen sågo bra konstiga ut. Virén Skizz. 18 (1890). En av förskingrarna var rörd av starka drycker vid brottets utförande. SocÅb. 1941, s. 85. — jfr DRYCKES-, SPRIT-RÖRD.
β) (mera tillf.) allmännare, i p. pf. Rörd af ångan, som ur djupet steg, hon (dvs. orakelprästinnan) sågs / I darrning bringas. Runeberg 5: 180 (1863).
d) i p. pf., i uttr. rörd till sina sinnen, sinnesrubbad, själsligt rubbad, omtöcknad; jfr 8 c. Dalin Hist. III. 1: 568 (1761). Hytners änka, som en tid varit rörd til sina sinnen, har .. gift sig med en (förmodl. ej heller klok) man. Porthan BrCalonius 145 (1794). Hagberg Shaksp. 1: 393 (1847). Dalin (1854).
5) (numera nästan bl. i b, e o. f) försätta ngns själsförmögenheter i ett tillstånd av aktivitet l. reaktion, göra intryck på l. påvärka ngn i psykiskt avseende, skapa en viss stämning l. inställning hos ngn (för l. mot ngn l. ngt); hos ngn framkalla sinnesrörelse av något slag (t. ex. sorg, glädje, vrede, hat), gripa ngn; hos ngn uppväcka lust l. benägenhet att handla på visst sätt, beveka ngn; med subj. betecknande sak l. person o. med obj. betecknande person l. själsförmögenhet (t. ex. känsla l. vilja) l. ngt som symboliserar viss själsförmögenhet (särsk. ngns själ l. hjärta); i pass. (i sådana uttr. som röras av ngt o. d.) stundom närmande sig deponentionell anv. (jfr IV); i äldre ex. stundom svårt att skilja från 6 d. När tich kräseligheet och cropsens loste rörer. OPetri 1: 90 (1526); jfr 4 a. Konungar och Herrar (må betänka) att gemene man .. röres och böijes mehr aff Ofwerhetens Exempel och seder, än thes befallningar. Rudbeckius KonReg. 256 (1616). Den döda tron skiljes ifrån den lefvande förnämligast deruti, at den döda tron rörer icke viljan eller hjertat. Nohrborg 260 (c. 1765). Man kallar nöje allt, som på ett behagligt sätt rör och sysselsätter oss. Boëthius Sedol. 86 (1782). (G. III) samlade omkring sig nya människjor, förut brukade at röra menigheten och bryta tonen. Wallquist Minn. 1 (1793). Igenom vackra rim, man vackra flickor rör. Bellman Gell. 133 (1793). Våren, som rör alla varelser, synes i Norden mer än annorstädes liksom röra Naturens eget hjerta. Geijer Häfd. 45 (1825). — jfr AN-, UPP-RÖRA, LÄTT-, O-RÖRD. — särsk.
a) i uttr. röra ngn l. ngns håg l. hjärta o. d. till ngt l. att göra ngt, hos ngn l. i ngns håg osv. framkalla l. väcka ngt (t. ex. sorg, oro) l. driva l. beveka l. locka ngn osv. till ngt resp. att göra ngt; äv. med utelämnat obj.; jfr f α. (Vid sjukbädden) skal .. (prästen) påminna the rätta bättringz stycken, thet är, röra genom lagsens ord hiertat till then sorgh, som är effter Gudz sinne. KOF II. 2: 161 (c. 1655); jfr e. Otuchtige och horiske Wijsor, som röra och äggia Hiertat til Lättfärdigheet. Ekman Siönödzl. 160 (1680). Slätt intet kan min hog mer till förundran röra, / Än när (osv.). Runius (SVS) 1: 169 (1705). Mins! när du hör mitt (dvs. kyrkklockans) dön och stumma Malmens liud, / At då ditt hiärta rörs at gi'e en suck till Gud. Frese AndelD 77 (1726). Låt hvarje bröst / Af nådens röst / I dag till bättring röras. Ps. 1819, 327: 3; jfr Ps. 1937, 211: 2; jfr e. Blotta namnet (George Scott) rörer till ilska och bitterhet. KyrkohÅ 1927, s. 239 (1842).
b) (fullt br.) i vissa uttr. som beteckna att ngt är mycket ömmande l. hjärtskärande l. himmelsskriande l. har stor förmåga att väcka sinnesrörelse l. att beveka, t. ex. ngt rör l. kan röra himmeln, ngt rör l. kan röra en sten; numera nästan bl. i anv. med anslutning till f. Så snart han (dvs. Pilatus) honom (dvs. Jesus) ut för folket låtit föra, / I sådan skepelse, som kunde stenen röra. Brenner Pijn. 93 (1727). Hennes tårar skimra / Så skönt, att himlen röres. Wulff Petrarcab. 83 (1905). Det var ett brev som kunnat röra en sten, tyckte han. Siwertz Tråd. 161 (1957).
c) (†) i sådana uttr. som rörd av svartsjuka l. förundran l. en viss känsla, gripen av svartsjuka l. förundran osv.; rörd av sitt samvete, slagen av sitt samvete, vilkens samvete väckts l. dyl.; ngn röres av ett ont samvete, ngn har dåligt samvete l. dyl.; ngt rör hjärtat av hugnad och fröjd, ngt kommer ngn att känna hugnad o. fröjd; se vidare under resp. sbst. En Dag som Hierta rörer / Af hugnad, och stor frögd. Stiernhielm Fägn. 14 (1643, 1668). Rörd af sitt samwete. Wallquist EcclSaml. 1—4: 123 (1651). Jag kiänner mig rörd af en stygg svartsiuka. Missförståndet 39 (1740). Rörd af förundran. Roman Holbg 16 (1746). Han .. (dvs. Gustav Trolle) rördes väl något af et ondt samvete, men (osv.). Celsius G1 1: 68 (1746). (Vi) nedföllo .. begge, rörde af en samhällig känsla, och uppsände varma tacksägelser till höjden. Palmblad Nov. 2: 258 (1819, 1841).
d) (†) göra (ngn) upprörd l. uppskakad l. förskräckt l. indignerad, uppröra (ngn, ngns sinne o. d.); illa beröra (ngn); företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv.: upprörd, uppskakad, indignerad, förtretad o. d. Om min hustru nu theröfwer (dvs. över att man ville driva bort henne från hennes gamla plats i kyrkan) blef något rördt, är inthet högeligen till at förwndra wppå. VDAkt. 1664, nr 65. Betäm ditt rörda Sinnes agg. Frese AndelD 63 (1726). (S. Klingenstierna) var from til sinnes, kunde litet blifva rörd i förstone, då någon gjorde honom förnär; men det gick straxt öfver. Strömer ÅmVetA 1768, s. 63. Hon kom ihåg med förtviflan at genom .. sin obetänksamhet hade hon blifvet .. frälst från förnedring genom en mans blotta ädelmod. .. Hvad för en skam! Hon var ännu så rörd, som under sielfva faran. Chenon Heywood 2: 50 (1773). Ångsten (hos en gosse som gömt sig i kyrkan o. där blivit innelåst) ned till lifvets rot sig sträcker. / Redan väckas i det rörda bröstet / Stränga röster. Tvenne starka andar / Orden blanda. Fahlcrantz 1: 21 (1835, 1863). — jfr LÄTT-RÖRD.
e) (i religiöst spr., fullt br.) i fråga om känslomässig, religiös påvärkan, särsk. framkallandet av den religiösa stämning som utgör ett av stadierna i människans omvändelse l. ngns andliga väckelse; särsk. med subj. betecknande Gud l. den helige Ande. 1Sam. 10: 26 (Bib. 1541). Gudz Ande röre hiertat. Swedberg Dödst. 223 (1711). Jag märkte, at ock mina cousiner .. voro rörda (av min predikan). SRosén (1733) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 36. The menniskior, som innom Christenheten icke äro trogne, kunna indelas i try slag: Säkre syndare, .. Rörde och Upväkte, .. Botfärdige. Bælter Christen 286 (1743, 1748). Hos de fleste som blifvit rörde, var det första tecknet at de voro på vägen at bättra sig, at deras samvete tvang dem at bedia alla menniskior om förlåtelse. FinKyrkohSP 5: 128 (c. 1778). Vad ingen tanke anar, / När Anden hjärtat rör, / Ur djupen uppenbaras. Ps. 1937, 139: 3.
f) (fullt br.) om framkallandet av (veka, innerliga) känslor som äro kännetecknade av sympati för den l. det som framkallar dem (t. ex. medlidande, sorg, saknad, ömhet, tacksamhet) l. äro av allmänt sentimental natur: gripa (ngn) o. d. Röras av, stundom över ngt. Hennes tårar rörde honom djupt. Nordenflycht Turt. A 2 b (1743). Hvilken äger känsla och röres icke, när den gamle afskedade soldaten förgäter sin ålder och sina krämpor, för at än en gång upoffra sina sista blodsdroppar för Fäderneslandet. Schönberg Bref 3: 327 (1778). Dina rader skrifna nyss efter min afresa, hafva innerligt rört mig. Geijer Brev 135 (1812). Vi älska .. / .. allt, hvad här som syn, som sång / Vårt hjerta rört engång. Runeberg 2: 4 (1846). De Geer Minn. 1: 98 (1847, 1892: öfver). Varsamt meddelad .., rörde tidningen (dvs. nyheten om K. XIV J:s död) honom (dvs. biskop Faxe) djupt. Reuterdahl Mem. 200 (1859). Siwertz Pagoden 62 (1954). — jfr HJÄRTE-RÖRANDE. — särsk.
α) i uttr. röra ngn till medlidande l. tårar o. d.; jfr a. Serenius Nn 1 b (1734). Det mäst rörande var en strophe i Gyllenborgs tal .., hvarvid Kungen sjelf med hela samlingen blefvo rörde till tårar. Kellgren (SVS) 6: 155 (1786). Skulle du .. lida brist på det nödvändiga, så skola säkert ömma hjertan röras till medlidande öfver din belägenhet. Hagberg Pred. 6: 24 (1820).
β) (stundom med komp. -are (SvLitTidn. 1819, sp. 24, Hultenberg Duhamel LivLek. 71 (1926))) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: gripen o. d.; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. utgör ett uttryck för l. kännetecknas av rörelse hos ngn. Rörd av l. över, förr äv. åt ngt. Han var djupt rörd. Ehrenadler Tel. 49 (1723). Jag är så rörd deråt, at jag (osv.). Höpken 2: 3 (1750). (Cora vill offra sig för sin älskade) Öfverste-Prästen vänder sig rörd bort. Eurén Kotzebue Cora 109 (1794; scenanvisning). Med djupt rörd stämma och tårar i ögonen (yttrade han, osv.). Hwasser VSkr. 1: 38 (1852). Prosten blev rörd över den bön, som han läste i djurets ögon. Lagerlöf Holg. 2: 279 (1907). Geijers rörda svar vid uppvaktningen för honom. Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 20 (1943). Jag var så rörd att jag hade tårar i ögonen. Johnson DrömRosEld 125 (1949). jfr HJÄRTE-, LÄTT-, O-RÖRD.
g) i uttr. röra ngns hjärta, väcka ngns kärlek l. dyl. Sey mig om icke der är en visser Herre, som har hafft den lyckan at röra ert hierta? Lindahl Tanckef. 8 (1740). Hummel Flick. 3 (1797).
h) (†) i uttr. rörd utur sitt stånd, bragt ur fattningen l. överväldigad av sina känslor l. dyl. Isogæus Segersk. 971 (c. 1700).
i) (†) inspirera l. driva (ngn) o. d. Ingen prophecia är fram kommen aff menniskio berådh, vtan helgha menniskior haffua talat rörde aff them helgha anda. 2Petr. 1: 21 (NT 1526; Bib. 1917: drivna). At uti Svenska Språket få en .. öfversättning af den Heliga Skrift, .. aldeles lika och öfverens-stämmande med det, som de af Guds Anda rörde Män verkeligen hafva talat och skrifvit. Wallquist EcclSaml. 5—8: 30 (1773). (Det är) som om .. (den bedjande munken) rycktes / Bort till Jerusalem, till första Pingsten, / Ibland de helga tolf af andan rörda. Fahlcrantz 1: 54 (1835, 1863).
6) (†) i vissa allmännare, oeg. l. bildl. anv. av 1.
a) sätta (handelsvara, pängar) i omlopp; jfr RÖRELSE 4. Runeberg PVetA 1760, s. 42. En större handelsrörelse har alltid mera pengar i följe med sig. Ju mera pengar röras, ju mera går deraf öfver gränsen, riket till märklig skada. Chydenius 87 (1765). En köpman, som eger fri handel, sträcker vidt ut sin omtanke; han sysselsättes hvarje stund att med fördel röra sina varor. Dens. 129.
b) med avs. på ord: böja (se BÖJA, v. I 4); jfr RÖRELSE 9. Att uppställa eller uppläsa ett Artnamn så, att dess Kön, alla Fall igenom, stå jemte hvarandra, kallas: Röra detsamma. Lyth SvSpr. 16 (1848).
c) [jfr 1 g] med avs. på ngns ståndaktighet: bringa att vackla, rubba l. dyl. Den hjeltemodiga Ståndaktighet, som motgången icke förmått röra. Posten 1769, s. 634.
d) [sannol. delvis anslutet till 5 (d)] försätta (ett kollektiv av personer o. d.) i viss aktivitet.
α) skapa oro l. jäsning hos (ett kollektiv), uppägga, uppvigla l. dyl. En Rabbi .., hvilken år 1666 begynte gifva sig ut för Messias, och brakte sig så vida, att han rörde och satte opp öronen på hela Judiska värden. Eneman Resa 1: 48 (1711).
β) i uttr. röra himmel och jord mot ngn, röra upp himmel o. jord mot ngn. Om icke W. lägger sig mellan är P. färdig att röra himmel och jord mot N. KyrkohÅ 1927, s. 199 (1840).
e) sätta i gång med l. driva l. bedriva l. utföra (ngt); väcka l. framkalla (ngt); äv. närmande sig bet.: syssla med l. företa sig (ngt), bestyra l. sköta (ngt). Tyrannen .. som alt ondt rörde. Prytz G1 A 2 b (1621). (Jag råder er) at I een godh trouppe formera i stifftet (Bremen) qvare, som kan vara erchiebiscopen till hielp och see ther nogot röres the Danske på händerne. AOxenstierna 7: 124 (1632). At röra och drijfwa onödige Frågor och Trättor. Preutz Kempis 14 (1675). Villen I hålla er lustig och glade, / at dricka, och dantsen at röra. PolitVis. 87 (1784). Biskop Serenius .. hade driftig hug för stora ting, samt gåfva at röra likt och olikt för deras bedrifvande. Wallquist EcclSaml. 1—4: 137 (1788). Vältalarne rörde andakten i helgedomen. 2VittAH 15: 149 (1830, 1839). Den mycket kan göra, får mycket att röra. Wensell Ordspr. 15 (1863). — särsk. med obj. betecknande sång l. dikt; äv. med bibet. av l. närmande sig bet.: inspirera, liva, besjäla; jfr 5 i. Om Änglar medh sin stemma, / Wille röra min dicht, / Kunde the ey vthnämna / Then Konungz högh bedrifft. PolitVis. 282 (1647). En Flugas död — min luta väcker, / En ringa Mygga rör min sång. Bellman Gell. 93 (1793).
B. i bet. ’vidröra' o. i bet. som utvecklats ur l. närmast anslutas till denna bet.
7) om sak l. person: komma (ngt) så nära l. vara så nära (ngt) resp. (om person) med kroppen l. ngn lem (t. ex. hand l. finger) l. ngt föremål (t. ex. käpp) o. d. komma (ngt) så nära osv. att det däremellan icke finns något mellanrum (o. att direkt kontakt uppnås, i allm. under utövande av ett visst tryck), ta på (ngt), beröra, vidröra, röra vid (se III 4 a); stundom: snudda vid l. stryka över (ngt). Schroderus Os. 1: 427 (1635). Sedan gör man som en ring rundt om Dyngian, hwar uti Rötter nederläggas eller stickas rundt om, doch så at de ey röra hwar andra. Bromelius Lup. 22 (1687). Magneten är en sten, som drar åt sig järn: som ställer sig själf i en viss ställning, och som meddelar denne egenskap åt järn och stål, då de därmed röras eller strykas. De Rogier Euler 3: 66 (1787). Konung Ring sig reste i sina lockar grå, / han rörde galtens panna och gjorde löftet så. Tegnér (WB) 5: 122 (1820). (Han) Skulle velat röra henne med handen. Johnson Se 268 (1936). Visitationen slapp de ifrån, tullaren ville inte ens röra dem med en tång. Så såg de ut. Nilsson FlBibelspr. 163 (1959). — jfr AN-, PÅ-, VID-RÖRA, O-RÖRD. — särsk.
a) i talesättet se (och höra) men inte röra o. d.; äv. oeg. l. bildl., för att beteckna att ngn får nöja sig med att vara passiv åskådare l. dyl. Se men inte röra, det ska alla l. snälla småbarn göra. Nog se, men inte röra. Granlund Ordspr. (c. 1880). Se men inte röra! Strindberg Bjälb. 112 (1909). Östergren (1937).
c) (†) om land(område): gränsa till (ngt). RA I. 3: 376 (1594). Wårt K. Fäderneslandh, som rörer och stöter så månge åthskillige fremmande nationer. RARP 4: 365 (1650).
d) (numera knappast br.) geom. tangera. Rålamb 1: 25 (1690). Strömer Eucl. I. 2: 23 (1744). — jfr AN-RÖRA.
e) mer l. mindre bildl.; jfr a, 8—11. (Kristinas) lijke mijne (dvs. Apollons) Stråler / Än aldrig hafwa rördt. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Då man (vid den epidemiska sjukdomen ”kalla svetten”) kände sig röras, likasom af et sakta kallt väder, skulle man straxt kasta sig under varma bålstrar. Celsius G1 2: 44 (1753). Slägtet skall styrkas med konjak och vatten, / Men sanningen röras blott varsamt med tång. Hedenstierna Kaleid. 10 (1884). — särsk.
α) i vissa bildl. uttr., med syftning på beröringen av en öm l. ömtålig l. känslig kroppsdel o. d.
α') (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. röra ngns (l. ngts) ögonsten, förr äv. röra ngn vid ögonstenen, röra vid ngns ögonsten (se III 4 a β β') l. vid vad som är kärast l. dyrbarast för ngn (l. ngt) o. d.; se vidare under ÖGON-STEN. Then idher rörer, han rörer min ögnasteen. Sak. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: vid hans ögonsten). (Man ville beröva påven all världslig makt) Hwad war thet annat än röra Påfwen widh Ögnestenen? Schroderus Os. 2: 652 (1635). De, som röra de eenfaldige och stilla i landet, röra Herrans ögnesten. 2RARP 8: 578 (1734). Detta (dvs. att kritisera Birgitta o. birgittinerklostren) var at röra dessa tre (nordiska) Rikens ögnesten. Lagerbring 1Hist. 4: 319 (1783).
β') (†) i sådana uttr. som röra ngns ömmaste l. ngn på det ömma l. på det ömmaste stället o. d., röra vid en öm l. känslig punkt l. ngns ömmaste l. känsligaste punkt o. d.; se vidare under ÖM. Gud bör haa Ehran Städtz i alt, hwad som han giör, / Fast än han Eder på det ömste stället rör. Brobergen 221 (1708). Styrbjörn. Kära min Hustru, du rörer mig på det öma. Dalin Vitt. II. 5: 65 (1738). Detta (dvs. att han beskylldes för att frukta Sören Norby) rörde Gustafs ömaste. Dens. Hist. III. 1: 99 (1761). Widegren (1788).
β) [jfr fr. les extrêmes se touchent] (†) i uttr. ytterligheterna röra varandra, ytterligheterna beröra varandra. Posten 1769, s. 1046.
γ) (†) om fartyg: angöra (hamn). Man vet, at uti återresan desse skeppen (som tillhöra Ostindiska kompaniet) aldrig röra någon Europæisk hambn. 2RARP 11: 440 (1739).
8) († utom i a, b o. c) beröra l. träffa (ngn l. ngt) på ett mer l. mindre våldsamt sätt (med l. ss. ett slag o. d.) l. med olycklig invärkan ss. följd, drabba (ngn l. ngt); vid nedfall träffa (ngn l. ngt); äv. med subj. betecknande slag o. d. (Gud) sloogh .. Alcimum, .. slaghet rörde honom, så at han intet tala kunde. 1Mack. 9: 55 (Bib. 1541); jfr c. Må then (som den kastade) käppen rör blij min .. tolck. Runius (SVS) 1: 235 (1712). Hon .. fällde armarne såsom hade de blifvit rörda af ett elektriskt slag. Almqvist TreFr. 1: 73 (1842). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om åska l. blixt: vid nedslag träffa (ngn l. ngt). ÖB 129 (c. 1712; i bild). Et så faseligt oväder .., at åskan tvenne gånger rörde Malaspinas fartyg. Dalin Hist. III. 2: 313 (1762). Thorild (Hans.) 1: 133 (1786). Östergren (1937).
b) (numera bl. ngn gg i religiöst språk l. vitter stil) om Guds finger (se FINGER 1 e α) l. hand, med tanke på Gud ss. straffare, l. om dödens hand, med tanke på ngns död. Såssom af gudz tuchtande hand, jag arme krympling så hårdt rörd är, at jag eij förmår Eders Högwördigheet i egen person opwachta. VDAkt. 1697, nr 90. Kanske, förr'n det (dvs. året) sitt omlopp gjort, / Skall dödens hand mig röra. Ps. 1819, 415: 3; jfr Ps. 1937, 468: 3. Hon var ju ”slagrörd och slö”, men jag tänkte på gamla tider, då man sade: ”Hon var rörd av Guds finger”. LOljelund i HågkLivsintr. 11: 198 (1930).
c) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om sjukdomen ”slag” l. slaganfall, förr äv. annan sjukdom, särsk. förlamningssjukdom: drabba (ngn, viss kroppsdel); särsk. i p. pf., dels i uttr. rörd av slag(et), dels pregnant: slagrörd, förr äv. allmännare: förlamad; jfr 4 d. Vthi Euangelio idagh höre wij, huruledes wår Herre Jesus botadhe en kranckan man, som war rörd, then wij kalle Borttagnan (dvs. förlamad). LPetri 2Post. 270 b (1555). (Av brevet får jag veta) huruledes hertigen af Pommern ähr af slagedt rördh och hans lijf icke uthan perikel (dvs. fara). AOxenstierna 8: 605 (1633). Jngen älendigare fins wyd hospitalet än som hon, som är rörd till hender och fötter. VDAkt. 1681, nr 398. (Hos renar) som störtat .. (av rensjukan), finnas halsen, tarmarna, lefver och andra inälfvor svarta, rörda af kallbrand. VetAH 1759, s. 297. D. 10 .. (maj) blef Hans Maj:t (konung Pedro III av Portugal) rörd af slag, och hade förnyadt anfall deraf i går. GT 1786, nr 44, s. 2. Efter en dag / Af larmande fröjd / Han dog om natten, rörd af slag. Sander Dikt. 154 (1870). Midfastosöndagen rördes Z. under högmässan av slag. Olsson Herdam. 2: 279 (1947). — jfr HALV-, HEL-, SLAG-RÖRD. — särsk.
α) (†) ss. vbalsbst. -ning, om sjukdomen. Balsamus succini. Är godh för Slaget, rörning, fallande Siukan, och andre Hufwudz beswärligheter. Chesnecopherus RegIter D 4 b (1613).
β) (†) i uttr. ngt ont rör ngn, ngn lider av ngt ont l. en sjukdom. Ni frågar .. hvad ondt er hustru rör? Bellman Gell. 79 (1793).
d) om olycka l. motgång l. sorg o. d.: drabba. E(ders) K(ärlighet) .. som och med af sorgen rördh warder. Gustaf II Adolf 556 (1622). Siälen wår / Et äwigt Lijfw i glädie förer, / Huar ingen Olycksfall osz rörer. Lucidor (SVS) 346 (1673). Knöppel Reg. 10 (1741).
9) gm beröring l. annan handling som innehåller ett moment av l. jämställes med beröring företaga sig ngt med (ngn l. ngt); företrädesvis i negerad l. villkorlig sats, särsk. för att beteckna att man icke gör l. får göra det minsta med ngn l. ngt l. att det endast behövs att man gör det minsta med ngn l. ngt för att ngt skall inträffa o. d.; med subj. betecknande levande varelse l. (mera tillf.) redskap o. d. — jfr O-RÖRD.
a) (ngt vard.) med avs. på levande varelse. Albert böjde sig ner och klappade (hunden). .. Akta sig för den där, sa Blomgren. Det är bara herrskapet som törs röra honom annars. Gustaf-Janson Gubb. 18 (1934). — särsk.
α) bära hand på (ngn), utöva fysiskt våld mot l. förgripa sig på l. slå l. anfalla l. ofreda (ngn); stundom svårt att skilja från 10 b; nästan bl. i negerad l. villkorlig sats; jfr III 4 b. Han vågade inte röra honom. Vad skriker du för, jag har ju inte rört dig! Then idher rörer, han rörer min ögnasteen. Sak. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: rör vid eder); jfr 7 e α α'. Huilken parten th[e]n andra rörer ell[e]r slår, skall haffue förbrutiid liiff och godz. 2SthmTb. 1: 303 (1548). Christi bortgång (gjorde) så mykit .., at ingen rörde Apostlarna, eller them tilfogade något wold, emädan Han ifrå them war. Swedberg SabbRo 1483 (1687, 1712). Huru ond .. (hunden) än må vara, så rör han aldrig en menniska, som sofver eller låtsar sofva. Berlin Lsb. 56 (1852). Du rör mej inte, förstår du, för då smäller de! Östergren (1937). — särsk.
α') (numera knappast br.) i sådana uttr. som röra ngn med handen o. d., slå ngn med handen, bära hand på ngn o. d.; röra ngn till livet, beröva ngn livet. Hoo som hälst them (dvs. adelsmännen) medh handom rörde, eller med Munnom skämde, han skulle (enligt Alexander den stores stadgande) wara til Lif och Ägor saker. Tempeus Messenius 144 (1612). (De) begärte nåd, de wille giöra alt hwad han behagade allena de till lyfwet ey rörde blefwo. Lagerberg Dagb. 70 (1711).
β') (tillf.) om kula från skjutvapen (i mer l. mindre personifierad anv.). Ingen kula rörde / Den gamle, der han satt. Runeberg 2: 34 (1848).
γ') ordlekande, anspelande på bet. 1 c δ. Rör du mig, så talar jag om det för hela kompanit, sa trumman till trumslagarn. Östergren (1937).
δ') (†) med konstruktionsväxling, i uttr. röra sin hand vid ngn, slå ngn med handen, bära hand på ngn; jfr III 4 b slutet. ConsAcAboP 6: 593 (1690).
β) om man l. (mera tillf.) handjur, eufemistiskt för: ha könsumgänge med (kvinna) resp. para sig med (hona); lägra, hävda; numera nästan bl. (med vard. l. arkaiserande prägel) i negerad l. villkorlig sats. Palmchron SundhSp. 208 (1642). Om ödet mig skull' skicka / En skön och dugtig flicka / .. Den hänne ville röra, / Skull' mig betala bra. Bellman (BellmS) 2: 106 (c. 1775, 1791). Att Maria aldrig blifvit rörd af Joseph. Melin JesuL 1: 181 (1842). Tjuren rör icke kon. Tegnér Niniv. 112 (1875). Är det nu säkert att inte Persson själv är far till .. barnet? — Jag? Nej, för fan! Jag har inte rört människan på åratal. Wassing Dödgr. 398 (1958). — jfr O-RÖRD.
b) med sakobj.; jfr III 4 c.
α) med avs. på enskilt föremål, särsk. redskap l. mekanism l. vapen o. d.: göra ngt med l. vid (ngt) som bl. består däri att man lätt berör l. snuddar vid l. lirkar på det l. tar i det; manipulera med (ngt), befatta sig med l. hantera (ngt); äv. (numera bl. i negerade l. därmed jämförliga uttr.) med särskild tanke på l. ss. beteckning för den specifika handling som utföres med ett föremål vid dess (vanliga) användning, t. ex. icke röra en bok l. bössa l. ett piano, icke läsa en bok resp. skjuta med en bössa (särsk. jaga) l. spela piano; jfr 1 b. Philosophus wys och klook war han (dvs. Aristoteles), / Inthet annat än sina böker rörde. Asteropherus 28 (1609). När han som henne begroff, sågh, at hennes Finger woro ringadhe, gick han bort, och om Nattetijdh groff Quinnan vp, til at affdragha samma Ringar, och sålunda igenom, thet hon wardt rörd och hanterat, fick Lijff igen. Carolstadius Pest. C 4 b (1620). När Hilmer aldrig så litet rörde tygeln, så visste Grollen hvad han mente. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). För några år sedan inträffade .., att en ångpanna, som afsläcktes på lördagen, och sedermera icke var rörd af någon menniska, med förfärlig verkan exploderade på måndagsmorgonen. Frykholm Ångm. 118 (1881). (Gossen) rusar in i pappas rum, där det hänger en hel rad bössor, som han är strängt förbjuden att röra. Ericson Fågelkås. 1: 129 (1906). Hon hade tagit fram sin bibel som icke varit rörd på en tid. Wägner Sval. 319 (1929). Varför företar sig Kjell inte ett dugg? Inte ens rör telefon. Sjögren TaStjärn. 51 (1957). Jag har inte rört ett piano på månader. Gustaf-Janson KärlekDec. 210 (1959).
β) med avs. på vara l. material l. förråd av varor l. förbrukningsartiklar l. kapital l. egendom o. d.: taga något av (ngt) för att använda l. göra av med det, göra av med l. förbruka något av (ngt); äv. (särsk. i uttr. röra ngt av ngt) med obj. betecknande den kvantitet l. del av ngt som ngn tar l. förbrukar l. gör av med. Efter .. E. M:tt haffver förbodedt att någett röra tridie termins koppar. AOxenstierna 2: 264 (1616). (Påven Symmachus förordnade) At Kyrkiones Inkomst skal ingalunda förskingras eller röras, medh mindre någen wichtigh eller gudeligh Saak thet fordrar. Schroderus Os. 2: 9 (1635). Så at han icke uti någon måtto skall omtrengia at röra sitt arff och Capital. BoupptSthm 13/8 1674. (De) rörde aldrig af sin lön / En enda kronans plåt. Snoilsky 3: 31 (1883). Mannen skulle .. ränta icke blott åkern, som han fick nyttja, utan också skogen, som han icke fick röra! Rösiö Revolt 1: 66 (1904). Han ville inte röra kapitalet, utan (osv.). Palm LHönMalin 23 (1923). — särsk. med avs. på mat l. dryck: äta resp. dricka något av (ngt), äta resp. dricka (ngt), smaka på (ngt), smaka (ngt); äv. med obj. betecknande kärl för mat l. dryck, t. ex. bägare (jfr α); jfr dels 1 b, dels III 4 c γ. Han rörde inte en matbit. Auerbach (1913). Hon rörde knappt maten. Siwertz HemBab. 46 (1923). Junker Bruno såg envist ned mot golvet utan att svara och utan att röra bägaren, som adelsmannen artigt fyllde. Thorén Oriml. 349 (1947). (Han) är förbjuden att röra sprit. Edqvist AngelTer. 232 (1953). — jfr O-RÖRD.
γ) vidröra (ngt) l. företaga sig ngt med (ngt) o. därigm åstadkomma att det rubbas l. flyttas l. på annat sätt förändras; jfr 1. Nej, det är klart att jag inte rörde någonting (på mordplatsen). Rönblom DödGryt. 132 (1957). Ingenting får röras, förkunnade den ene (av polismännen, som sysslade med undersökning av mordplatsen). Trenter Spring. 148 (1958).
δ) (ngt vard.) göra ngt med (ngt) l. ta itu med (ngt) för att ändra (t. ex. bygga om) det, vidtaga förändringar med avs. på (ngt), ändra på (ngt). Then Bygning Öster på Slottett, som wetter mott Förborgen wil K. M:tt icke skal blifwe rörd, för än altt annatt är rede. HB 2: 220 (1588). Konungen tog sig härbärge upp uti en loftsal, eller nattstugu .., hwilket stånder än i thenna dag, så at ingen hafwer thet sedan rört, eller förbätrat. Peringskiöld Hkr. 1: 561 (1697).
ε) (ngt vard.) göra ngt vid l. med (ngt) så att det skadas l. fördärvas l. går sönder o. d. När hvarken kyrkiolåss var brutten eller dirkat, eij heller fönster rörde (vid kyrkstölden). VDAkt. 1675, nr 280. Den döda (varg-)kroppen rörde aldrig lejonet. Hallström Than. 35 (1900); jfr β slutet.
ζ) (†) i uttr. icke vilja röra ngt med sitt finger, icke vilja befatta sig med ngt l. dyl. (Fariséerna) binda tunga börd(er) och odrägheligha, och leggia menniskiomen på härdanar, men the wilia ey sielfue röra them medh sit finger. Mat. 23: 4 (NT 1526; Bib. 1917: röra ett finger för att flytta dem).
10) i utvidgad anv. av 9, i fråga om en handling som icke har karaktären av l. varvid man icke tänker på fysisk kontakt med föremålet för handlingen.
a) ge sig på l. ta itu med (ngt) för att ändra om det, icke låta (ngt) vara i fred, fingra på (ngt), ändra på (ngt); nästan bl. i negerad l. villkorlig sats; jfr III 4 e. RARP 7: 156 (1660). Ehuruwäl .. (staten för universitetet) synes på desse åhr mycket draget hafwa, låte wij doch den så stå, effter han icke röras kan, ty han är proportionerat effter intraderne. Annerstedt UUH Bih. 2: 118 (i handl. fr. 1670). Icke heller wille .. (Julius Cæsar) röra hela deras (dvs. romarnas) Kalendarium. Rudbeck Atl. 2: 184 (1689). Denna paragraf må ej röras. Sundén (1888). IllSvOrdb. (1955).
b) (†) göra ngt (särsk. skriva l. yttra ngt) som är till förfång l. skada för l. som på ett icke önskvärt sätt berör (ngn l. ngt), angripa; skada; förorätta; förolämpa, kränka; särsk. dels om angrepp på ngns heder l. anseende, dels om omnämnande l. utpekande av ngn ss. inblandad i ngt brottsligt l. ohederligt o. d.; jfr c, 11 a β, b. RP 7: 148 (1638). På det att de som funno sig .. (i en viss skrift) något rörde måtte niuta den justitien att sig deröfver förklara. Rudbeck Bref 326 (1688). (Han klandrar) med så stor Försiktighet och så fint, at han snarare synes förebrå och lasta sig sielf, än röra sin vän. SedolärMercur. 2: nr 24, s. 5 (1731). Derföre kan ej heller någon Riksdagsman .. ohemult och ostraffad kränka Rikets lagar, eller missfirmeligen röra en annans ärliga namn och rykte. Oelreich 705 (1756). Friherre Kalling har af några af de brottslige blifvit rörd, och sig förklarat samt blifvit befriad. HSH 13: 307 (1756); jfr c. Den som syndar emot Guds barn .. rörer med det samma hela samfundet ..; ja, han rörer altså äfven .. Christus. Nohrborg 157 (c. 1765).
c) († utom i γ) i tal l. skrift behandla (ngt l. ngn); ta upp (ngt) till behandling, avhandla (ngt); redogöra för l. berätta om l. omtala l. säga (ngt); omnämna (ngn); beröra (se d. o. 3), vidröra; särsk.: i förbigående omnämna l. komma in på (ngt), (råka) nämna; stundom svårt att skilja från b; jfr III 4 f, 5 a. Eder (dvs. jämtlänningarnas) scrifwelse ok breff i hwilketh j röre at eder ecke swarligeth (dvs. försvarligt) ær ath j Sculle geffwa eder punne (dvs. under) Swerigis Crona. G1R 1: 47 (1523). Om wårena wille the taga före medh vpreesningen alffwarlige, som rördt warder her fram bäter. Svart G1 143 (1561). Desse ähre nu fuller dhe förnembste puncter, som i .. (giftermålskontraktet) röres skole. OxBr. 1: 142 (1620). Den 20 Januarii 1613, då om samma disput (gällande vapnet Tre kronor) så wardt förafskedadt, at den aldrig mera röras skulle. HC11H 1: 27 (1668). (Hon) War stadig til Humeur, war Tuchtig vti Tal, / Och aldrig någons Nampn med wrånga Läppar rörde. Runius (SVS) 1: 131 (1698). Hwad små reflexioner, som iag med ett och annat ibland kan giöra, blifwa (i breven) allenast rörde och icke af mig utförde. KKD 8: 228 (1706). Uti lilla Rimkrönikan är denna omständighet .. rörd. Lagerbring 1Hist. 1: 101 (1769). Cavallin (1876). — jfr AN-, VID-RÖRA. — särsk.
α) i p. pf. ss. attribut i best. form utan artikel: ovannämnde, förutnämnde, förut anförde, berörde; äv. i uttr. för detta rörde, förut nämnde. VDAkt. 1650, nr 49. Tå nödgades .. (biskopen o. konsistorium) af rördhe orsaker antaga Cl. M. Petrum Vlmerum .. till Vicarium Conrectorem. Därs. 1662, nr 203. K. Maj:ts för detta rörde, och nu på en tid hwilande Postulatum angående investituren. HC11H 4: 77 (1672). — jfr FÖR-, O-, OFTA-, OVAN-RÖRD.
β) andraga l. framdraga l. påtala l. framföra (ngt inför domstol l. myndighet). Ÿt[er]lige[re] rørde han och at pawal ski[n]na[re] war ho[nom] skÿldog[er] lx timber g[ra]werck. OPetri Tb. 8 (1524). Briister oc klagemååll som för oss rörde worde. G1R 6: 99 (1529).
γ) om yttrande l. skrift, betecknande att yttrandet osv. handlar om l. har avseende på l. gäller ngt; numera bl. (fullt br.) i anv. med anslutning till 11 a. De författningar, som röra förenämde båkafgift. PH 8: 112 (1766). Detta inkast rör hvarken Sturleson eller tideräkningen. Lagerbring 1Hist. 1: 24 (1769). Det memorial af Nils Persson .. som .. rörer Bränvinsfrågan. Liljecrona RiksdKul. 90 (1840).
δ) [jfr III 5 a] i uttr. röra ngt om ngt, yttra l. nämna l. säga l. tala ngt om ngt l. något beröra ngt; särsk. i uttr. icke röra ett ord om ngt o. d., icke yttra ett ord om ngt, icke med ett ord vidröra l. beröra ngt. Som wij tilförna nogot rörth haffua vtj vår scriffuelse tiil eder om en skalk oc vitherligh tiwff som æn parth vthaff dalarna, hylla .. så (osv.). G1R 4: 138 (1527). Om Jesum Christum .. rörer han (dvs. en jude) aldrig thet minsta ord. LPetri 1Post. a 4 b (1555). Ähr icke heller in pactis itt ordh rördt om Lijfflandh. RP 6: 538 (1636). Iblandh annan Discurs wij hadhe oss emillan, rörde wij någet om hennes galenskap. ManhaftLöjtn. 27 (1666; rättat efter hskr.). Änteligen måste jag något röra om sädens förvandlande til sämre slag. Boije Landth. 239 (1756). Livin Kyrk. 17 (1781).
11) ss. beteckning för ett inre samband med ngn l. ngt.
a) med saksubj.: ha sådant samband med (ngn l. ngt) att det föreligger anledning att befatta sig med honom resp. det l. lägga sig i l. bekymra sig för det l. att det är av betydelse l. relevans för l. invärkar på honom resp. det; ha med (ngn l. ngt) att göra; ha avseende på l. syfta på (ngn l. ngt); vidkomma; angå, gälla, beröra; jfr 10 c γ. Thet tigh intet rörer, ther om skalt tu icke trätta. LPetri Sir. 11: 9 (1561). Tyske Ständerne .. (ha ansett) sådant (dvs. upprätthållande av freden) röra och angå heela Romerske rijket. RARP 8: 178 (1660). En wisz Kyrckiolag och Ordning, wid Gudztienstens förrättande, och alt öfrigit, som i någon måtto rörer .. Kyrckiowäsendet. Kyrkol. 1686, Föret. s. 4 b. Skulle då vi, som denna saken (dvs. Kristi död) så nära rörer, vara utan upmärksamhet, utan omtanka, utan rörelse? Nohrborg 78 (c. 1765). Hvad fan rör det dig, valp! Cavallin Kipling Gadsby 19 (1897). Är den, för vilken tillfälle beretts att avgiva yttrande (angående en viss åtgärd), missnöjd .., har han att .. instämma den eller dem saken rörer. SFS 1932, s. 276. Det rör er inte. Det är min privatsak! Gierow HjLust 115 (1944). Den politiska debatten i Sverige under 1860-talets tidigare del rörde huvudsakligen representationsförslaget och den slesvigholsteinska frågan. HT 1953, s. 1. — jfr AN-, PÅ-RÖRA. — särsk.
α) övergående i bet.: intressera l. oroa l. bekymra (ngn); företrädesvis i negerade uttr. som beteckna att ngn icke bryr sig om ngt l. att ngn är likgiltig inför ngt, särsk. i uttr. det rör mig inte. Så weetn at migh inthet rörer / Dät som iagh äy hindra kan. Skogekär Bärgbo Wijs. B 5 a (c. 1635). Hvad folk tycka om honom, rör honom föga. KyrkohÅ 1941, s. 203 (1868). Hvad rör det mig, om tusenden bele mig! Fröding Guit. 76 (1891). De ha sannerligen .. nog med sina egna affärer ... Det rör dem i grund och botten föga, vem som hade rätt. Segerstedt Händ. 125 (1926). — särsk. mer l. mindre klart ordlekande, anspelande på bet. 7 l. 9.
α') i ordstäv. ”Det rör mej inte!” — sa' .. tiggarn, då hund' bet'en i träbenet. Schultz Ordstäf 7 (c. 1865). ”Det rör mig ej” — sa' åkarn, när märren bet honom i träbenet. Holmström Sa' han 10 (1876).
γ') (i Finl.) oeg., i talesättet det rör inte mina kalla kläder, det angår mig icke det ringaste o. d. Bergroth FinlSv. 277 (1917).
β) (numera bl. tillf.) betecknande att ngt (särsk. ngns heder) gm ngt sättes på spel: gälla (se GÄLLA, v.4 4); jfr 10 b. Schmedeman Just. 622 (1671). En beskylning .. hvilken alt för nära rörde min heder. Brelin Resa 76 (1758). Dalin (1854). — jfr ÄRE-RÖRANDE.
γ) (†) i negerat uttr. som betecknar att ngn icke beröres av en viss pålaga. Tullen rörer icke heller alle. RP 8: 15 (1640).
δ) (†) i uttr. vad ngt rör, vad ngt beträffar. Hvad den saken rör, jag nog en utväg känner. Kellgren (SVS) 2: 359 (1793). Nå, ändtlig är jag trygg, hvad våra skulder rör. Leopold 1: 302 (1814). Risberg Aisch. 28 (1890).
ε) i p. pr., med obj.; stundom utan bestämd avgränsning från RÖRANDE, p. adj. o. prep. II. En mig rörande angelägenhet. Lagerbring Skr. 112 (1753). Denna vigtiga, hela samhället rörande, omsorg. Kolmodin Liv. 2: 46 (1832). Post kallas hvarje i böckerna förekommande notering, rörande en affär eller transaktion. Smedman Kont. 3: 2 (1872). (†) I .. betrachtande att denne nöden och föreståande krigzfaran är allmenn rörandes hele fäderneslandet. RARP 6: 274 (1656).
b) (†) i uttr. som beteckna delaktighet l. inblandning i ngt, särsk. ngt olyckligt l. ofördelaktigt; närmande sig bet.: inblanda, dra in, implicera; stundom svårt att skilja från 10 b. VRP 13/7 1728. At .. (överste Silva) til sina propositioners bestyrkande brukat Cardinalen Fleurys namn, och Frankrike således här per indirectum (dvs. indirekt) röres. HSH 14: 250 (1737). Det säges .. at Utgifvaren af Dagligt Allehanda, är uti denna saken inveklad och nära rörd. Posten 1769, s. 1087.
c) (†) om egenskap: vidlåda (ngt). Som .. (Jordanes) förut anmärkt, at det är ovist, antingen Ostrogothi fådt sit namn af Konung Ostrogotha eller af öster: måste nödvändigt samma ovisshet äfven röra Visigothernas namn. Lagerbring 1Hist. 1: 554 (1769).
d) (†) betecknande personliga relationer; i sådana uttr. som med skyldskap röra ngn, vara släkt med ngn; nära röra ngn, stå ngn nära l. dyl.; jfr RÖRANDE, p. adj. I 7. Att hon med skyldskap rörer the förnämpste, som äre här j staden. HTSkån. 1: 225 (1659). Hvad som var nödigt för oss sjelfva, och dem oss närmast rörde, blef ansett såsom nödigt för hela människoslägtet. Boëthius Sedol. 27 (1782); jfr a α.
II. refl.
1) om levande varelse l. sak: utföra en handling resp. undergå ett skeende som innebär någon form av (total l. partiell) lägesförändring (t. ex. förflyttning, svängande, rotation, vridning, skakning), sätta sig l. befinna sig i rörelse (se d. o. 1); stundom liktydigt med: ändra läge l. ställning; ofta i negerade uttr. söm beteckna att ngn förhåller sig alldeles stilla l. i en viss situation förhåller sig passiv l. att ngt befinner sig i vila o. d. (se särsk. b γ); äv. i oeg. l. bildl. anv. med jämförelsevis nära anslutning till grundbet. (jfr 2, 3). Han lydde til (vid tältförhänget) om han (som låg o. sov i tältet) någhot rörde sigh. Judit 14: 13 (Bib. 1541). Ligg stilla som muren! rör dig intet! håll andan! Stenborg Jäg. 37 (1780). När en kropp en gång är i hvila och ingen ting värkar på honom utifrån eller utom hans yta, så förblifver han alltid i hvila; och om han började att röra sig, vore orsaken till hans rörelse utom honom. De Rogier Euler 1: 279 (1786). Långt borta rörde sig något svart på snön. Rydberg Vigg 4 (1875). Inte en gren rörde sig över hans huvud. Siwertz JoDr. 31 (1928). Löjtnant Jodl .. (sade till pojkarna:) Ge plats här. Ingen av de sittande rörde sig. Stiernstedt Attentat 10 (1942). De blanka (strump-)stickorna rörde sig häpnadsväckande snabbt. Siwertz Tråd. 186 (1957). — särsk.
a) opers. Jolin Barnhusb. 120 (1849). Det rörde sig under golvtiljorna. Hellström Malmros 89 (1931).
b) om kroppsdel l. kroppsorgan; ofta med särskild tanke på den specifika handling som utföres av respektive kroppsdel l. kroppsorgan l. den värksamhet som därigm utövas. O så röre sig alla hjertan och tungor till den Eviges ära! Wallin 1Pred. 3: 416 (1832). Mina fingrar har rört sig i takt med tankarna och knackat fram dem på Remingtons maskin. Wägner Norrt. 20 (1908). Plötsligt kunde han .. känna hur hennes läppar rörde sej, blev våta och mjuka. Fogelström BorgTr. 258 (1957). — särsk.
α) (†) i uttr. ngns fot rör sig, ngn förflyttar sig till fots (går o. d.); jfr f. Iagh .. skal icke låta Israels foot meer röra sigh jfrå thet land, som iagh theras fädher giffuit haffuer. 2Kon. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta Israel vandra flyktig).
β) (mera tillf.) i uttr. röra sig till ngt, gm en rörelse åstadkomma ngt. Nu spelar solen på .. (Buddabildens) anlete och jag tycker det är som rörde det sig till ett vemodigt leende. Nyblom Österut 91 (1908). Högberg Frib. 57 (1910).
γ) i negerade uttr. som beteckna att ngn förhåller sig alldeles stilla l. icke ändrar en min l. att ngn i en viss situation förhåller sig passiv l. icke ingriper o. d. TRudeen Vitt. 306 (1697). Exemplet var gifvet, huru långt konung Erik kunde gå i grymhet. Men ingen hand rörer sig. Svedelius i 2SAH 51: 248 (1875). Disponenten stod och såg i golvet, utan att en muskel rörde sig i hans ansikte. Lagerlöf Holg. 2: 349 (1907).
δ) (mera tillf.) oeg., i uttr. ngns pulsar röra sig, ngns pulsar slå, ngn lever; jfr 2 h. Prænumeranter hundra sju! / Er tackar jag at mina pulsar än sig röra. Lidner (SVS) 2: 176 (1783).
c) (numera bl. tillf.) om redskap l. musikinstrument o. d., med särskild tanke på redskapets osv. specifika användning. När .. orgeln rörer sig i ömsom ljuf och majestätlig gång, och (osv.). Wallin Rel. 1: 337 (1820, 1825). När .. (författarinnan) skulle skriva om detta, ville pennan inte röra sig. Lagerlöf Holg. 2: 414 (1907).
d) om luft, vind, fläkt o. d.; ofta i fråga om en rörelse hit o. dit l. en virvlande l. dallrande rörelse; stundom: fläkta; jfr f. När Västan sig rör. Stagnelius (SVS) 1: 149 (c. 1815). Inte en vindfläkt rörde sig. Dahllöf Storstygg. 45 (1911).
e) (†) om marken l. ngt som har sitt fäste i marken: skaka, bäva o. d.; äv. bildl. Jorden bäffuadhe och skalff, himmelens grundwalar haffua sigh rördt och giffuit sigh, tå han war wreedh. 2Sam. 22: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: himmelens grundvalar darrade). I Constantz har jorden (vid jordskalvet) så rördt sig, at monga husdörar icke mer kunna ypnas. Quensel Alm(Sthm) 1731, s. 30. Oxenstjerna fann äfven ganska väl, att marken rörde sig under hans fötter, samt att man måste vara ganska belåten, om man för framtiden kunde bibehålla, hvad som hittills blifvit eröfradt. Mankell Fältsl. 254 (1858).
f) om en total lägesförändring, innebärande ngns l. ngts förflyttning från en plats till en annan l. en viss sträcka l. i en viss bana o. d.: förflytta sig; jfr g.
α) om levande varelse; särsk. dels ss. en sammanfattande beteckning för olika slag av förflyttning (gång, språng, marscherande, simning, flygande), dels med tanke på det för varelsen normala förflyttningssättet (t. ex. en människas gång); stundom äv. med inbegrepp av förflyttning med hjälp av fordon l. fartyg; jfr b α, 2 i α. Gevaliensis Jos. C 2 a (1601). Iag haar så ont utj mitt been at iag migh eij röra kan. ÅgerupArk. Brev 1714. Det högtidliga tåget rör sig mot slottet. Thorén Oriml. 185 (1947). Åkerråttan rörde sig alltjämt ryckvis kring skylarna. Fridegård Offerrök 10 (1949). — särsk.
α') (numera föga br.) resa l. bege sig (från en plats). I skulle inthet haffva rördt eder uthur staden, för än Gen: Gouverneurn var ankommin. RP 8: 106 (1640). Från Borgå rörde han sig blott, när han besökte Helsingfors. Söderhjelm Runebg 2: 307 (1906).
β') ta en promenad för att få motion l. frisk luft, sträcka på benen, röra på sig, ta motion. Att befalla mig hvar dag, då väderleken så passar, att gå ut och röra mig. JPFalck (1763) hos Linné Bref I. 6: 36. Östergren (1937).
β) om en trupps l. annan militär enhets förflyttning: sätta sig l. vara i rörelse (se d. o. 2); ofta med inbegrepp av annan militär värksamhet. Fienden började röra sig. Ifrån alle orther höres att man röhrer sigh, men R. feltherren ligger altstadigt stilla. BrinkmArch. 2: 136 (1675). När då broen var färdig öfver Weixeln, begynte Regementerna röra sig hvart efter annat. Nordberg C12 1: 528 (1740). Malmström Hist. 3: 88 (1870).
γ) om sak. Planeterna röra sig kring solen. At Ljuset behöfver ungefär 8 minuter, at röra sig så långt stycke, som är emellan Solen och Jorden. Duræus Naturk. 105 (1759). Skenet af en lykta, som under mörka kvällar rörde sig från dörr till dörr utefter den stora tomten. Rydberg Vap. 98 (1891). Bolin KemVerkst. 181 (1942; om molekyler). — särsk. om fordon l. fartyg: fara, gå o. d. Carlavagnen (dvs. K. XV:s likvagn) sig framåt rör, / Men utan tindrande stång! CVAStrandberg 1: 304 (1872). Så rör sig fartyget åter ut i natten. Hedin Pol 1: 337 (1911).
g) i vissa (delvis oeg. l. bildl.) anv. o. uttr., med anslutning väsentligen till f.
α) i uttr. röra sig ur (äv. av) fläcken l. (numera bl. tillf.) ur fläck l. från stället, förr äv. av rummet l. från sin ort o. d., flytta sig från den plats där man befinner sig (l. ändra läge l. ställning o. d.); i sht negerat; se för övr. FLÄCK, sbst.1 3 b, RUM, sbst.3 4 b δ. The Engelske Doggar, som äre öfwade til Tiurejacht .. hålla .. (tjuren) så fast, så at han icke kan röra sigh aff rummet. Schroderus Urs. L 2 b (1626). Ja Bihang och hans Stalbröder voro så häpne, at de nästan icke rörde sig ifrån stället. Lagerström Bunyan 1: 158 (1727). ”Ned ned, general, er fara är vår,” / Skrek stormande hela hans corps. / Sandels han rörde sig ej från sin ort. Runeberg 2: 79 (1848). Folk pratar om att du .. sätter dig på en sten vid älfkanten och inte rör dig ur fläck på flera timmar. Lagerlöf Jerus. 2: 206 (1902).
β) i uttr. som beteckna att ngn behöver l. har till sitt förfogande ett visst utrymme för att förflytta sig l. utföra rörelser med sina lemmar l. ändra ställning o. d. De stodo så tätt packade i spårvagnen, att de knappast kunde röra sig. Lapparna ähre til wäxt medellmåttigt folk, wijge til kroppen, så att thee .. kunne sig j skogen på ett ganska lijtet rum röra och wända. Tempeus Messenius 111 (1612). Man måste kunna röra sig ombord i en småbåt. SvFl. 1939, s. 61.
γ) (†) i uttr. icke röra sig (till) att göra ngt, icke röra en lem l. röra sig ur fläcken l. flytta på sig l. dyl. för att göra ngt; äv. närmande sig bet.: icke bry sig om att göra ngt; jfr 2 e. Sadhe och Gunnarus, att han tillijka m[edh] Svenone stodh afsides, och icke en gångh rörde sigh att slåss m[edh] wachten. ConsAcAboP 1: 202 (1645). Then Diekne, som helsan hafwer och .. är icke medh på leekeplatzen, skal .. tiltalas, hwarföre han icke och öfwar och rörer sigh til at leeka. KOF II. 1: 455 (1659).
δ) i uttr. röra sig så l. så, vid sina rörelser föra sin kropp l. sina lemmar så l. så l. ha en så l. så beskaffad hållning, föra sig så l. så; ofta svårt att skilja från 2 f. Hon rörde sig med mycken grace. Vallare-mannen .. rörde sig höfviskt, såsom hade han varit den yppersta konunga-son. SvFolks. 105 (1844). När han går rör han sig som ett torn. Hagberg Shaksp. 1: 256 (1847). Han rörde sig med oefterhärmlig elegans. Hagberg VärldB 14 (1927).
2) oeg. l. bildl., om värksamhet l. tillstånd l. skeende av något slag, dels ss. beteckning för sådan värksamhet osv. som innehåller ett framträdande moment av l. i ngt avseende kan jämföras med fysisk rörelse (t. ex. utveckling, förändring, oro), dels ss. en allmän beteckning för (l. symboliserande) värksamhet osv. över huvud; jfr 3.
a) (i bibeln o. bibliskt spr.) om levande varelse, symboliserande all den värksamhet som en levande varelse utövar l. dess förmåga att röra sig (i bet. 1) o. handla l. livet; särsk. i uttr. leva och röra sig; i vissa fall svårt att skilja från i β. Genom .. (Gud) leffuom wij, och rörom oss, och haffuom wår warelse. Apg. 17: 28 (NT 1526; Bib. 1541: röroms; Bib. 1917: leva och röra oss). Det är i Gud, som vi lever och rör oss och är till, säger Paulus. FinT 1955, s. 60.
b) om person: vara (uppe o.) i värksamhet. Det var ljusan dag, men ingen människa rörde sig på gården. Lagerlöf Holg. 2: 476 (1907). Gustaf-Janson ÖvOnd. 99 (1957).
c) om fysisk rörelse, med tanke tillika på l. med inbegrepp av andra former av handling o. uppträdande, i uttr. som beteckna att ngn har resp. saknar handlingsfrihet i ett l. annat avseende, t. ex. röra sig fritt l. med stor frihet, icke våga röra sig; i vissa fall svårt att skilja från f. Han vågar ej röra sig för fadren. Dalin (1854). En af dessa unga fruntimmer som i nya verlden röra sig med en drottnings frihet. Samtiden 1872, s. 299. Det framgår af en flyktig antydning i ett af brefven att Cederhielm (i krigsfångenskapen) åtminstone tidtals har rört sig med rätt stor frihet. KKD 6: XI (1912). Svensken har privilegiet att inom vida gränser få röra sig fritt i naturen. TurÅ 1935, s. 19. — särsk. (mera tillf.) med tanke på ngns ekonomiska möjligheter. (Tack vare ett stort arv) har Du .. ifrån första början då Du geck in i verlden, haft bättre tilfälle än jag, at kunna röra Dig och komma på fötter. Posten 1769, s. 1098.
d) (numera föga br.) om ett kollektiv av personer (t. ex. ett folk l. samhälle), i fråga om upprorisk aktivitet hos l. oro l. jäsning o. d. i kollektivet: röra på sig (se III 2 b α); jfr h β. Andre landzendar wore än stilla .. till tess the finge höra att Dalekaraner begynte röra sigh igen och galnas. Svart G1 154 (1561). Paris rörde sig. En revolution låg så att säga i luften. Wieselgren Bild. 511 (1883, 1889).
e) (†) om en enskild person l. ett företag l. en stat o. d.: (börja) visa aktivitet, skrida till handling, vidtaga åtgärder, göra ngt, ingripa, handla, uppträda; vakna till liv; röra på sig (se III 2 b β); jfr 1 g γ; särsk. i sådana uttr. som röra sig mot l. för ngn l. ngt, om aktivitet som är riktad mot resp. är till förmån för ngn l. ngt; röra sig i saken, blanda sig l. lägga sig i saken, ingripa l. dyl. När Konung Johan döör och faller ifrån, / Då äre wi (dvs. riksråden) på wår rätte bahn, / Hwem will oss då förhindring giöre / Eller tör sig emot oss röre? Carl IX Rimchr. 53 (c. 1600). Unge Brovallius skall nu begynna röra sig i saken. CFMennander (1768) i MoB 3: 61. (Frihetstidens grundlag) trodde sig vara i sig sjelf så helig, att ingen skulle vilja röra sig deremot. Bergklint Vitt. 224 (1772). Ingen rörer sig för honom. MinnSvNH 6: 333 (1811). Hittills hafva de mägtigaste staterne Ängland och Ryssland icke rört sig i denna fråga (beträffande öresundstullen). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 202 (1856). Cederschiöld Riehl 2: 51 (1878).
f) om person, i uttr. som beteckna att ngn uppträder l. beter l. förhåller sig på ett visst sätt; jfr c o. 1 g δ. (Att vi tänka olika) har gjort, att jag ej kunnat röra mig helt och hållet fritt med Dig i alla stycken. AnderssonBrevväxl. 1: 88 (1841). Döden kallade .. redan i Juni 1690 .. (Lindschöld) från den föränderliga skådeplats, der han hade rört sig med så mycken lätthet och framgång. Carlson Hist. 5: 21 (1879). Unga och gamla (tillhörande de bildade klasserna i det gamla Ryssland) .. rörde sig bland varandra med en förtrolighet, som aldrig grumlades av beräkning och ceremoniell. Böök 4Sekl. 142 (1928).
g) (numera föga br.) om (fysiskt organ som symboliserar) psykiskt organ, t. ex. samvete l. hjärta: reagera, ge utslag; vara l. bli påvärkad; förr äv. i uttr. röra sig av ngt, hysa ngt. När annat slijkt (dvs. någon motgång) thet kommer för, / Hans (dvs. den ostadiges) hierta sigh ther aff strax rör, / Och icke weet besinna, / Affecter sin' at dämpa neer. Palmchron SundhSp. 155 (1642). Har ditt hjerta aldrig rört sig af annat än heliga tankar? Thomander Pred. 2: 432 (1849). Hans samvete rör sig. Auerbach (1913).
h) med (abstr. l. mer l. mindre konkret) sakligt subj., dels i anv. med jämförelsevis nära anslutning till den eg. bet., dels betecknande en viss utveckling l. förändring l. (med försvagad bet.) väsentligen bl. försiggåendet l. inträffandet l. föreliggandet l. förefintligheten av ngt; jfr g, i. Sturzen-Becker SvSkönl. 97 (1845). Bakom det lif, som rörer sig i officiella ord och handlingar, ligger partiernas inre och hemliga historia. Malmström Hist. 1: Förord (1855). Tiden står ej stilla, den rör sig. Cederschiöld Riehl 2: 29 (1878); jfr 1. En stämma (kan) blifva stillaliggande under det en annan rörer sig. Fröberg Harm. 70 (1878). Gåtan, som / rör sig i tomtens sinne. Rydberg Dikt. 1: 143 (1882). (Krymplingen brukade) krypa upp i fönstret för att få se något af lifvet, som rörde sig utom hans trånga kammare. LbFolksk. 14 (1890); jfr i ζ. Mildt och långsamt förtäljande rör sig rytmen i nästa sång (av ”Nadeschda”). Söderhjelm Runebg 2: 158 (1906). — särsk.
α) i uttr. som beteckna psykisk l. intellektuell aktivitet l. livaktighet o. d. hos en enskild individ l. hysandet av vissa åsikter o. d.; äv. med ett allmänt neutralt pron. ss. subj. Lidner (SVS) 1: 268 (1781; om känsla). En utomordentlig trotsighet rörde sig i det lilla hufvudet. Cederschiöld Riehl 2: 30 (1878). Om en tvekan rörde sig inom mig, / Snart den dock försvann. Wennerberg 1: 176 (1881). Konungen steg upp och ordnade sina kläder medan alltjämt glada tankar rörde sig i hans huvud. Fridegård Offerrök 45 (1949). Han går ett helt liv utan att ana vad som rör sej inom den som står honom närmast. Fogelström BorgTr. 108 (1957).
β) i uttr. som beteckna viss aktivitet l. utveckling l. förefintlighet av ett visst tillstånd l. vissa åsiktsriktningar o. d. inom ett samhälle l. inom en gren av samhällslivet o. d.; särsk. med ett allmänt neutralt pron. ss. subj.; jfr d. Allt hade länge stått stilla i samhället, men nu började det äntligen röra sig. Sturzen-Becker SvSkönl. 178 (1845). Bland Stockholms borgerskap rörde sig tänkesätt, som i viss mon närmade sig Dalkarlarnes. Malmström Hist. 3: 85 (1870). (Skalden) är påverkad av de tankeriktningar som röra sig i hans samtid. Vasenius Harm. 175 (1908). Han har visat sig äga ett mycket fint öra för vad som rör sig i tiden. SvTeolKv. 1939, s. 161. särsk. (†) om egenskap, övergående i bet.: göra sig gällande, spela in l. dyl. Denne Bonde-Idoghet (dvs. böndernas sysslande med olika hantvärk) har, på alla ställen, där den fått röra sig, hållit Folket krafftigt i orten qvar. Blix SvFinance 166 (1797).
i) om person l. sak, med särskild tanke på den plats l. miljö l. sfär inom vilken l. de allmänna förhållanden under vilka en värksamhet l. ett skeende försiggår.
α) i uttr. som beteckna att ngn under rörelse l. under utövande av en med rörelse förbunden värksamhet uppehåller sig l. vistas l. förekommer på en viss plats; jfr 1 f α. Ganska många riksdagsmän .. rörde sig i dag på förmiddagen uppe i klubbrummen. VL 1896, nr 11, s. 2. Människor med skarpskurna ansikten röra sig på trottoarerna. Engström Hemma 134 (1916). De skulle röra sig i samma farvatten (vid sina kryssningar). Siwertz Tråd. 241 (1957). — särsk. i uttr. röra sig (ute) i (stora) världen, vara ute på resor l. vistas på olika platser l. vara ute bland folk (i sällskapslivet) o. d.; jfr γ, j. Bremer GVerld. 3: 124 (1861). Kom så den dag då Percy var .. så pass återställd, att han ånyo kunde tänka på att röra sig litet ute i världen. Siwertz Sel. 2: 54 (1920). Hon är språkkunnig och har redan rört sig i stora världen. Furuhjelm Männ. 116 (1932); jfr γ.
β) i uttr. som beteckna att ngn stadigvarande uppehåller sig l. lever (o. värkar) på en viss plats l. i en viss miljö l. lever l. uppträder under vissa förhållanden l. har ett visst värksamhetsområde l. hör till en viss miljö o. d.; särsk. i uttr. leva och röra sig; jfr a. Jag känner huru det kan vara ett rikare lif att arbeta med lefvande menniskor än att blott röra sig ibland pergamenter och luntor. Svedelius SmSkr. 1: 102 (1868, 1872). Inom den väldiga fyrkanten (som Babylons ringmur utgjorde) lefde och rörde sig .. en befolkning af ett par millioner. Svensén Jord. 162 (1885). Detta är just ingen lysande skildring af det verksamhetsfält, där Adelcrantz såsom musikchef rörde sig under de nio år, hvilka föregingo realiserandet af Gustaf III:s dröm om en opera i Stockholm. Nyblom i 3SAH 5: 119 (1890). Ett myller av fint karakteriserade gestalter som alla rör sig i gränsskiktet mellan småborgerlighet och trasproletariat. VeckoJ 1957, nr 42, s. 34; jfr ε. — särsk. (†) i uttr. röra sig under en viss värksamhet, ha l. utöva l. klara att utöva en viss värksamhet. LfF 1863, s. 53.
γ) i uttr. som beteckna att ngn uppträder l. umgås i en viss krets l. ett visst hus o. d. Engelke Prästg. 8 (1905). Jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar. Strömberg GötebFl. 9 (1914). Diktare och målare rörde sig i borgen. Norlind AMusH 741 (1922). Röra sig bland noblessen. IllSvOrdb. (1955).
δ) i uttr. som beteckna att ngn med avs. på sina föreställningar l. tankar l. känslor o. d. befinner sig inom en viss sfär. Det begreppsområde, inom hvilket en Hobbes och Spinoza röra sig vid betraktandet af statslifvet. Bolin Statsl. 1: 65 (1868). Den känsloverld, i hvilken Gentile da Fabriano, Giovanni Bellini eller framför allt Fra Angelico da Fiesole lefde och rörde sig. Wirsén i 3SAH 2: 178 (1887).
ε) i uttr. som beteckna att (handlingen i) en (litterär) framställning o. d. förlägges l. är förlagd till en viss plats l. miljö l. tid l. sfär; jfr ζ. Theodoriks Sagokrets .. rör sig förnämligast bland de transbaltiske göterne. Wieselgren SvSkL 2: 464 (1834). En och annan myth rör sig blott på naturområdet. Wisén Oden 6 (1873). (Leopold tror) att den tragiska handlingen icke kan lika väl röra sig i kojan som i palatset. Nyblæus Forskn. I. 1: 185 (1873, 1879). Hammenhögs nya roman (Svar med amatörfoto) rör sig .. i småborgarskiktet av samhället och har .. sin styrka i miljöskildringen. TSvLärov. 1942, s. 10.
ζ) med subj. betecknande värksamhet, skeende, tillstånd, företeelse o. d., i uttr. som beteckna att ngt försiggår resp. inträffar l. förefinnes inom l. är knutet till ett visst område l. en viss sfär l. försiggår l. uppträder o. d. under vissa förhållanden; jfr ε. Wieselgren SvSkL 2: 314 (1834). Sjöfarten rörde sig (ännu vid slutet av 1600-talet) på ett område, som förekommer oss litet. Carlson Hist. 5: 105 (1879). Näringslifvet .. rörde sig (vid tiden för den gamla germanska rättens uppkomst) under förhållanden, som med den nyare industriens ej kunna jämföras. Forssell Stud. 2: 13 (1884, 1888). Förståndet rör sig alltid, säger .. (F. H. Jacobi) inom det ändligas och relativas krets. Nyblæus Forskn. III. 1: 12 (1886). Släktens tradition rörde sig inom kyrka och universitet. Weibull LundLundag. 214 (1891). Wägner Silv. 13 (1924).
j) [jfr i γ] (mera tillf.) vara i farten l. svängen l. dyl. (Den häktade hade) Förbindelser med kända poliskunder. .. (Han) var .. vida känd i kretsar som rörde sig. DN(A) 1931, nr 351, s. 14.
3) oeg. l. bildl. (jfr 2), i vissa stående prep.-förb.
a) om sak l. (mera tillf., se β) om person, i uttr. röra sig omkring l. kring ngt, kretsa kring ngt (ss. medelpunkt) o. d. Heidenstam Tank. 190 (1899). Språkundervisningen blir således .. den grundval, på hvilken .. (den dövstummes) undervisning hvilar, den kärna, kring hvilken denna undervisning rör sig. Nyström DöfstUndUtv. 48 (1900). Han hade fått för sig, att allt, hela världen rörde sig kring honom. Östergren (1937). — särsk.
α) om tanke o. d.: (ständigt) uppehålla sig vid l. syssla med ngt, kretsa kring ngt. Janson CostaN 2: 68 (1910). Hon hade haft ett fosterbarn, Eliza, som dött för henne, och kring denna unga flicka rörde sig nu alla hennes tankar. Krusenstjerna Fatt. 1: 58 (1935).
β) om muntlig l. skriftlig framställning o. d.: röra sig om ngt (se b β); äv. (mera tillf.) om person i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Järta 2: 3 (1823). Han rörde sig nu nästan endast kring huru gentilt han eller den och den hade det. Wetterbergh Penning. 327 (1847). Det är kring dessa Kants läror och deras förutsättningar, som Fremlings skrift rör sig. Nyblæus Forskn. I. 2: 149 (1875, 1879). Odhner G3 1: 350 (1885). Söderhjelm Runebg 2: 335 (1906).
γ) i uttr. röra sig kring så l. så mycket l. många, = b γ. De sakkunniga förklara sig ha kommit till den uppfattningen, att det årliga antalet av nyexaminerade folkskollärare tillsvidare bör röra sig kring talet 600. SvTidskr. 1931, s. 288.
b) i uttr. röra sig om ngt.
α) (numera bl. tillf.) om tanke o. d.: kretsa kring ngt. Norrmannen hade hennes tankar länge rört sig om. Strindberg Fagerv. 190 (1902).
β) om muntlig l. skriftlig framställning o. d.: uppehålla sig vid ngt; handla om l. avhandla l. behandla l. gälla ngt. Bordskonversationen .. rörde sig om det obetydligaste stadsskvaller. Cederschiöld Riehl 2: 25 (1878). Propertius' diktning rör sig mest om hans passion för en opålitlig skönhet, som han kallar Cynthia. Andersson Antol. 17 (1909). KyrkohÅ 1937, s. 125.
γ) i uttr. röra sig om så l. så mycket l. många, på ett ungefär uppgå till så l. så mycket l. utgöra ett så l. så stort antal. Cassel Dyrtid 119 (1917). Brödsädesskörden rör sig om bortåt 30 miljoner deciton. Langlet Ung. 379 (1934). Huru mycke (pängar) kunde det röra sej om ungefär? Sjögren TaStjärn. 95 (1957); jfr δ.
δ) allmännare: handla om l. ha avseende på l. gälla l. röra l. beröra ngt; vara fråga om ngt; oftast opers. Det rörde sig om stora summor. Det rör sig om din framtid. Fahlbeck Stånd 91 (1892). Därest anmärkning rör sig om belopp av ringa storlek .., må riksräkenskapsverket kunna låta saken förfalla. SFS 1939, s. 1350. Bröd (var) ett bra botemedel, när det rörde sig om trolldom. Arv 1953, s. 48.
c) i uttr. röra sig i ngt.
α) (numera knappast br.) i uttr. som beteckna att ngn i sitt uppträdande l. sitt liv o. sin värksamhet utmärkes av vissa handlingar l. ett visst (själs)-tillstånd o. d.; mer l. mindre klart liktydigt med: dväljas i l. hänge l. ägna sig åt ngt. Vårt syndiga kött och blod lådar .. vid oss, hvilket icke uphörer, at ända intil grafven röra sig uti onda lustar och begärelser emot Guds bud. Borg Luther 1: 522 (1753). Så skola vi mer och mer komma till att röra oss i idel verldsliga tankar och önskningar. Flensburg KyrklT 119 (1887). (Rydberg) rör sig helst i ljufligt drömmeri eller vemodsfull längtan. Rudin i 3SAH 11: 40 (1896).
β) i uttr. som beteckna att ngt uppträder i l. har en viss gestalt l. form l. stil l. språklig dräkt o. dyl. l. att ngn i sin framställning använder viss form l. stil l. språklig dräkt o. d. I lättare, skönare verser (än i Oxenstiernas ”Disa”) har aldrig Svenskan rört sig. Tegnér (WB) 3: 226 (1819). Vi hafva .. erkänt, att menniskans själslif rör sig i samma allmänna grundformer som djurens. Rein Psyk. 2: 132 (1891). Gärna rör .. (C. V. A. Strandberg) sig i sonettens form. Sylwan SvLit. 317 (1903). Barnets och den primitiva människans fantasi rör sig i hyperboler. Wrangel Dikten 120 (1912).
d) i uttr. röra sig med ngt, i sitt liv l. sin värksamhet l. vid utförandet av ngt på ett l. annat sätt ha att göra med ngt, särsk. ha ngt till sitt förfogande l. använda ngt (ss. material l. medel o. d.); laborera l. arbeta med ngt o. d. CJLAlmqvist i DA 1839, nr 62, s. 2. Karl XII rörde sig ej med talrika härar. Beskow i 2SAH 43: 271 (1867). Den ekonomiska värdeläran måste röra sig med talrika abstraktioner. EkonS 1: 17 (1891). Författaren (H. Key-Åberg) rör sig gärna med ämnen ur häfd och saga. PT 1912, nr 22 A, s. 2. Leclercq rör sig med ett ofantligt källmaterial. HT 1925, s. 378. — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ngn har så l. så mycket pängar l. så l. så stora tillgångar av ngt slag till sitt förfogande o. d. Modée HåkSmulgr. 30 (1738). Att marinförvaltningen i allmänhet rör sig med små anslagsmedel. VFl. 1935, s. 180. För det mesta hade han numera ytterligt litet pengar att röra sig med. Krusenstjerna Pahlen 6: 193 (1935).
β) (numera föga br.) syssla l. hålla på med ngt; i tal l. skrift uppehålla sig vid ngt; jfr γ. Käre Gunnar, nu ä' det regnigt och duskigt ute, du kan gunås hvarken röra dig med hö eller råg. Knorring Torp. 1: 275 (1843). (I en predikan ägnar Franzén sig åt) hänförda .. framställningar öfver naturens skönhet och ändamålsenlighet. Än rör han sig med stjernsystemet, än prisar han myggan. Wirsén i 3SAH 2: 795 (1887).
γ) (numera mindre br.) i uttr. röra sig så l. så med ngt, (ha förmågan att) behandla l. hantera ngt så l. så l. umgås så l. så med ngt; äv. övergående i bet.: behärska ngt så l. så. Du rör dig så flinkt med tärningar och flickor. Börjesson Solen 50 (1856). En man, som väl kände flera af de lefvande språken och rörde sig ledigt med dem äfven skriftligen. Nyblom i 3SAH 5: 113 (1890). Ingen finns i vårt distrikt / Förutom mären, som så kvickt / Som jag sig rör med juridiken. VLitt. 2: 332 (1902).
δ) i uttr. röra sig med stora planer o. d., umgås med l. välva l. ha stora planer o. d. Auerbach (1913). IllSvOrdb. (1955).
e) (†) i uttr. röra sig vid ngt, uppehålla sig vid l. syssla med ngt l. dyl. Vår ombudsman måste mer röra sig därvid (dvs. vid inkasseringen av skulder). JAlströmer (1757) i HT 1917, s. 108.
III. intr., i vissa stående prep.-förb. o. (utom i 3 numera bl. mera tillf.) i motsv. abs. anv.
1) i uttr. röra på (ngt), röra (ngt) o. d.; i sht med tanke på att rörelsen pågår l. varar en viss tid l. upprepas; jfr PÅ I 56 a. — jfr PÅ-RÖRA. — Anm. I vissa fall motsvaras en hithörande förb. av verb o. obetonad prep. i Finl. av en särsk. förb. (med obetonat verb); se Bergroth FinlSv. 57 (1916).
a) motsv. I 1, i fråga om fysisk rörelse särsk.
α) motsv. I 1 a. Knorring Cous. 2: 66 (1834). Om man kommer in till en sjuk, skall man giva akt, om han rör på huvud eller fötter först: rör han på huvudet, dör han. Landsm. VIII. 3: 13 (1898). Hans rörde på läpparna utan att säga något. Oljelund GrRidd. 21 (1926). — särsk.
α') (vard.) i uttr. röra på benen (jfr β') l. pinnarna l. påkarna o. d., sätta fart på benen, gå l. springa; ofta (i sht i uttr. som innehålla en uppmaning) liktydigt med: rappa på, skynda sig; se vidare under resp. sbst. Cavallin (1876). Nå, rör på edra lata ben! Aminoff RySkald. 56 (1887). Han räckte ynglingen en sedel och bad honom barskt att röra på benen och telegrafera en rumbeställning till ett visst hotell i Hamburg. Bergman LBrenn. 245 (1928). Rör på påkarna. Trenter Spring. 148 (1958).
β) i vissa uttr. som beteckna att ett föremål sättes i rörelse l. flyttas o. d., med särskild tanke på syftet; jfr γ.
α') (†) i uttr. röra på nyckeln, vrida om nyckeln (för att låsa upp l. öppna en dörr). Han .. rörde, efter mycket betänkande, på nyckeln. CFDahlgren 4: 127 (1831).
β') (†) i uttr. röra på tappen, lossa på tappen till en tunna för att tappa vin l. öl o. d. ur tunnan o. hälla upp därav. Rör på tappen, drick igen. Bellman (BellmS) 2: 3 (1769, 1791).
γ') (vard. l. arkaiserande) i sådana uttr. som röra på glaset l. glasen l. stopet l. ölkannan, icke låta glaset l. stopet osv. stå (oanvänt), pokulera (flitigt), dricka o. d.; se vidare under resp. sbst. (Isl.) Hvirfingsbræder .. (sv.) Lustig sälskap som röra på Öhlkannan. Verelius 127 (1681). Rör på stopet. Bellman (BellmS) 1: 165 (1773, 1790). Gubben tog pipan fram och rörde / ett tag på sitt glas. Melin Dikt. 2: 189 (1904). Greven ville .. förmå gubbarna att röra på glasen. Nilsson FestdVard. 38 (1925).
δ') (†) i uttr. röra på hatten o. d., lyfta på hatten (till hälsning). ConsAcAboP 7: 451 (1694). I behöfwen intet röra på Hatten för en Åkare Piga. VDAkt. 1703, nr 145.
γ) (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande; se dock β' slutet) motsv. I 1 c; utom i α' o. β' numera nästan bl. med avs. på sträng(ar). Hvar (orgelpipa) låter, när ther på röres, effter sina stemmo. Swedberg Lefv. 458 (i handl. fr. 1723; i bild). Då börja Phœbi Barn på Sorge-Lutor röra. Nordenflycht QT 1748—50, s. 19 (1742). Rör på strängen, / det är vår. Fröding Stänk 122 (1896). — särsk.
α') i uttr. röra på trumman l. trummorna, slå på trumma, låta trummorna gå, trumma; se för övr. TRUMMA, sbst.; jfr I 1 c δ. Brahe Kr. 40 (c. 1585). Gåsen blef födh, när klåka slog 9, rät som di rörde på ala trumerna i staden til prädika. Horn Beskr. 104 (c. 1657). Lind (1749).
β') i uttr. röra på spelet, (börja) spela, spela upp; röra spelet (se I 1 c ε); se för övr. SPEL. Kerstin dansar: rör på spelet. Bellman (BellmS) 2: 67 (1773, 1791). Weste 2: 852 (1807). (Han) gaf piparen och trumslagaren tecken att röra på spelet. Lidforss Dante 2: 427 (1892). Rör nu på spelet, knäpp och sjung. Bergman TrAllt 40 (1931). särsk. (vard., fullt br.) bildl.: sätta fart på benen, gå l. springa; ge sig i väg, skynda l. rappa sig o. d.; förr äv.: (skyndsamt) företaga sig l. göra ngt l. ta itu med ngt. Weste 2: 852 (1807). Kanske du vill ligga här en dag eller par tills jäntan hunnit ner till Sandusky eller så, innan du rört på spelet? Callerholm Stowe 85 (1852). ”Rör på spelet, för fan!” skrek Bouroche till sjukvårdssoldaterna. Lundquist Zola Grus 316 (1892). Fogelqvist ResRot 177 (1926).
γ') (†) i uttr. röra ngt på ngt, gm att spela på ngt frambringa ngt; anträffat bl. i bild, i fråga om diktning; jfr I 6 e. Juv'naler (dvs. skalder som Juvenalis) ständigt krig med hela verlden föra, / Och spotska thoner på Satyrisk giga röra. Strand Tidsfördr. 2: 81 (1763).
δ') [möjl. äv. anslutet till b] (†) i det bildl. uttr. röra på en viss sträng, = 4 a β α'. Hwad Knechteskrifningen anlangade .. så kunde han fuller icke ogilla R(idderskapets) och Adelens gottfinnande, om han icke wiste huru betänkeligit thet wore att nu äfwen röra på then strängen, och gifwa allmogen tillfälle tilläfwentyrs till oppositioner. RARP 6: 7 (1656). Så länge dessa 3 .. medlemmar äro .. (sjuka), vill man ej gerna röra på strängen om ledigheter i Akademien. Beskow (1837) i 3SAH XLVII. 2: 126.
b) (numera bl. tillf.) = I 7. At .. (vissa personer) kunnat läkia och heela dhem som bleffue stuckne aff Ormar .. allenast dhermedh at dhe rört på Sååret. RelCur. 61 (1682). (Den sjuka) Modren rör på lakanen i bädden och det låter som när det prasslar i skogens snår. Strindberg SvÖ 3: 238 (1890); jfr a. Östergren (1937). — särsk. (†) i uttr. röra på ögonsten, vidtaga en mycket känslig åtgärd l. dyl. (Ryssens) hufvud operationer .. (riktas) altid mot Kymene gräntzen, et godt land, der han kan föda sin trouppe ..; Att således från denne gräntz förse Savolax med lifsmedel, vore att röra på ögsten. BtVLand 3: 89 (c. 1795).
c) [i bildl. anv. av a (l. b); jfr I 6 e (o. I 9 b)] (numera bl. tillf.) i uttr. röra på saker och ting, sätta fart på saker o. ting, åstadkomma att det rör sig l. dyl. Sådana karlar som Gustaf Adolf och Napoleon, de röra på saker och ting här i verlden. Topelius Fält. 1: 121 (1853).
d) (†) ge sig på l. angripa (ngt), röra vid (ngt); ta upp (ngt) till debatt l. behandling; vidröra (ett ämne); jfr I 10 b, c. Han hade föreslagit att röra på ämnet (dvs. frågan angående öresundstullen) i tidningarne. Liljecrona RiksdKul. 92 (1840). Den som har .. en bläcksudd till svåger .. fast det är sannt, vi ska inte röra på det kapitlet. Blanche Våln. 415 (1847). Gustaf T(rolle säger om Luther:) Det är en bra karl! Erik T(rolle svarar:) Efter Ert sinne! Men om han börjar röra på aflatshandeln? Strindberg SRidd. 94 (1908).
e) (†) med saksubj., i uttr. röra på ngns ära, vara kränkande för ngn l. dyl.; jfr I 10 b, 11 a β. Oqwämdz ordh .. Szåsom är horensonn eller skökiesonn, thz och enss mandz äro rörer opå. Skråordn. 236 (1545).
f) (†) i uttr. ngt rör icke på ngt, ngt har icke med ngt att göra l. har icke avseende på ngt l. dyl.; jfr I 11 a. Hwar nw the som befalningen haffua til at predica, icke bliffua widh thetta gladeligha bodhskapet (dvs. evangelium), vtan tagha sich noghot fore epter theres eghit eller annars sinne, som icke rörer på thet bodhskapet, thå göra the wijdt offuer theres befalning. OPetri 3: 219 (1530).
2) i uttr. röra på sig, röra sig o. d.; i sht med tanke på en pågående l. upprepad rörelse; jfr PÅ I 56 a.
a) motsv. II 1. Nordforss (1805). Skellefte elf höll i måndags på att röra på sig (dvs. bryta upp). Malmbgt 1894, nr 29, s. 2. Man klättrade upp i granen, ända upp till boet, utan att den ruvande honan rörde på sig. Rosenius SvFågl. 2: 81 (1921). Rullgardinen rörde på sig. Hedberg Räkn. 276 (1932). Ann-Christin började röra på sej. Fogelström BorgTr. 208 (1957). — särsk.
α) motsv. II 1 f α. Wulff Leopardi 132 (1913). Rör på dig, du hindrar trafiken. Edqvist SvartSyst. 6 (1961). — särsk.
α') pregnant: förflytta sig snabbt, sätta fart på benen, skynda sig. Holmberg 2: 950 (1795). Titta de (dvs. de svarta bärarna) är viga. De kan röra på sig när de vill. Edqvist SvartSyst. 20 (1961).
β') vara ute o. färdas, resa o. d. Beskow (1842) i 3SAH XXXVII. 2: 128. Det är begripligt, att far ibland måste få komma ut och röra på sig. På sina resor upplevde han mycket. MinnGPrästh. 2: 183 (1925).
β) om trupp o. d., motsv. II 1 f β. Vid samma tid började .. den fiendtliga armén röra på sig. Mankell Krigsm. 1: 205 (1865). VFl. 1933, s. 100.
γ) om sak, motsv. II 1 f γ, särsk. slutet. Vid 1-tiden börja sillbåtarna röra på sig i Varbergs hamn. TurÅ 1933, s. 179.
b) i oeg. l. bildl. anv., motsv. II 2.
α) motsv. II 2 d, om ett kollektiv av personer (t. ex. ett folk l. en folkgrupp l. ett samhälle): befinna sig i ett tillstånd av oro l. jäsning l. upprorisk aktivitet o. d. Strindberg SvÖ 2: 129 (1883). Allmogen rörde på sig. SvH 3: 15 (1903).
β) motsv. II 2 e, i fråga om handling(ar) av en enskild person l. ett företag l. en stat o. d.: (börja) visa aktivitet (särsk. fientlig aktivitet), skrida till handling, vidtaga åtgärder, göra ngt, ingripa, handla; vakna till liv. Hos Rosenstein har jag .. varit på uppvagtning. .. Han tyckes denna gången vilja alfvarligen röra på sig för mitt bästa. Geijer Brev 203 (1815). Den utländska pressen börjar röra på sig — och kanske kommer unionsstriden att afgöras i utlandet. Billing AntRiksd. 270 (1905). De underkuvade furstarna i Asien började röra på sig. Funch Resk. 104 (1928); jfr α.
a) (†) i uttr. röra i en klocka, ringa i l. med en klocka, ringa; jfr I 1 c β. 1677 22/8 Confereradhes medh .. Inspectore om Exercitiernes begynnelse i Gymnasio aldenstund daghen tilförende begyndte röras i Scholeklockan. ÅbSvUndH 68—69: 341 (1677).
b) åstadkomma en omflyttning av beståndsdelarna l. enheterna i (en massa l. vätska l. en blandning av vätska o. fasta ämnen l. en hög av föremål o. d.) gm att sticka ned l. tränga ned med ngt (t. ex. handen l. en pinne l. ett särskilt redskap) däri (o. föra det därigenom, särsk. runt l. av o. an o. d.); äv. abs.; jfr I 2. (En flygande fågel) rörer och slår vthi letta wädhret, driffuer och klyffuer thet medh sina sweffuande wingar. SalWijsh. 5: 11 (öv. 1536; Apokr. 1921: piskar). (Sälen) rörer uti vaken, med enthera af framskräflorne, vid hvilken han ligger, på thet then icke må tilfrysa. Broman Glys. 3: 568 (c. 1740). Det är ej rådeligt at ofta röra i henne (dvs. myllan), emedan hon derigenom förlorar mycken must. SamlRönLandtbr. 3: 43 (1779). De ä som att röra me en käpp i en myrstack. Östergren (1937). — särsk.
α) om bearbetning av en massa l. vätska l. blandning som tillredes för särskilt ändamål, särsk. till maträtt; ofta med obj. betecknande kärl för massan, t. ex. gryta; jfr I 2 a. Man måste röra i gröten, annars bränns den vid. Hon hade en stor slev att röra med. Tagh .. Harans Blodh .. och refvin Pepparkaka, och lät så siudhat och rör väl ther i, så thet icke löper i hoopa. Kockeb. B 4 b (1650). Under kokningen måste man ofta röra i (sago-)soppan, ty sagogrynen vilja gerna klimpa sig och fastna vid bottnen. Langlet Husm. 184 (1883). Man bör vänja sig att (vid rörning av biskvismet) röra i takt. Grafström Kond. 181 (1892). När man rör i såsen, bör man ej använda visp, utan trubbig träslef. HemKokb. 213 (1903). Daniel rörde en stund under tystnad i sin kaffekopp. Oljelund GrRidd. 67 (1926). Anunciata .. rörde i grytan. Edqvist AngelTer. 192 (1953).
β) om bearbetning av elden l. bränderna i en brasa l. askan på en spiselhärd o. d. med en eldgaffel l. spiskrok l. dyl.: röra om l. raka i (eld l. aska). Serenius Tt 1 a (1734). Auerbach (1913). — särsk. (numera knappast br.) bildl., i uttr. röra i askan, betecknande att ngn är en stackare som ingenting gör o. ingenting duger till annat än att sitta hemma vid spisen; jfr ASKA, sbst. 1 f α, ASK-BLÅSARE 1 c, ASKFIS 2, ASKEPOTT m. fl. En Hampus eller En Pankaka ok Mors Grijsz, / Som uti Askan röör widh Moer sins Köke-Spijs. Lucidor (SVS) 238 (1672).
γ) om omrörning av l. petande l. rotande i avföring l. annan orenlighet; särsk. i ordspr., oftast med bildl. bet.; jfr I 2 c. Iu mer man rörer j träcken iu mere luchtar han. SvOrds. B 3 b (1604). Soo rörer gerna j skarne. Därs. C 2 b. Ju mer man rör i smutsen, dess mer luktar den. Östergren (1937).
δ) (†) i uttr. röra i blod, bildl.: utgjuta blod, döda. At röre och squalpe j oskyldigt blodh. Svart Gensw. G 6 b (1558). Atte kong hetter min fader, / han rörde i kiämpa blod. Visb. 1: 261 (c. 1620).
ε) om oordentlig omflyttning av l. rotande bland föremålen i ett förvaringsrum l. en förvaringsmöbel l. låda l. korg o. dyl. l. i en hög l. mängd av föremål. (Arvingarna ha) satt låss för he[n]nes Ca[m]mar .. och rördt vdj he[n]nes fållebord. UpplDomb. 3: 99 (1541). Det klingade och rasslade, när han rörde i kistan bland smycken och silfvertackor. Heidenstam Folkung. 1: 40 (1905).
c) (†) i uttr. röra i sanden, om fartygsköl: stöta mot (sand)bottnen. Kiölen på skepe rörde reda i sanden. Ekeblad Bref 1: 410 (1655; rättat efter hskr.).
d) bildl.: utsätta (ngt) för en ingående l. närgången undersökning, forska l. rota l. gräva i (ngt); äv.: ta upp (ngt) till debatt l. behandling o. d.; numera nästan bl. (ngt vard.) i sådana uttr. som röra i saken l. i det. Swedberg Lefv. 60 (1729). Så länge Kungen etc. är bårtta, är väl ej värdt at röra i saken mot Mennäis. Porthan BrCalonius 405 (1797). En matematiker kan förvisso också hafva annat att beställa, än att röra i vetenskapens principer! PedT 1890, s. 266. Predikanten syntes inte alls vilja röra i saken. Strindberg Hafsb. 214 (1890). Schück VittA 4: 71 (1935).
e) (†) bildl.: lägga handen vid l. ta befattning med (ngt). I groft och grant jag måste röra: / Ty alt går ut på at förstöra, / Om jag ej med i all ting går. Lenngren (SVS) 1: 17 (1775).
4) i uttr. röra vid (ngt), röra (ngt), vidröra (ngt). — jfr VID-RÖRA. — Anm. Accentueringen av lederna i den här behandlade förb. är växlande o. utan fast regel, o. det är icke möjligt att i varje enskilt fall avgöra, huruvida en förb. av ett verb o. en obetonad prep. l. en särsk. förb. (med huvudtonen på vid) föreligger; samtliga fall av en förb. av röra o. vid ha därför behandlats här nedan.
a) = I 7. Linc. (1640). Röör intet wedh Gietingebillan (dvs. getingboet). Grubb 565 (1665); jfr c. (Skottet mot G. III avlossades) på så kort afstånd, at mynningen af pistolpipan rörde vid Konungens kläder. PH 15: 248 (1792). Man kyssa vill hans (dvs. Stenbocks kurirs) händer / Och röra vid hans rock. Snoilsky 2: 68 (1881). Hon .. rörde vid hans mantel. Mark. 5: 27 (Bib. 1917; NT 1526: toogh på). Jag sträckte ut min hand och rörde vid honom. Lindgren Mio 127 (1954). — särsk.
α) betecknande att ngt sträcker sig l. gm förflyttning kommer så långt l. är så placerat l. har sådan utsträckning att det helt når fram (upp, ned) till l. kommer i kontakt med l. berör ngt; äv. om geografiskt område: gränsa till (ngt). De många Städer och Byar (i Fenicien), som nästan röra vid hvarandra. Ehrenadler Tel. 100 (1723). Hufvudet rörde vid taket. Sundén (1888). (Svalorna) flögo så lågt, att deras vingar rörde vid vattenspegeln. LbFolksk. 29 (1890). (I drömmen) svävade hon fram liksom åkande utan att röra vid marken. Aronson FjärdeVäg. 86 (1950).
β) mer l. mindre bildl.; jfr b—h. Detta var nu andra gången, at Jesus .. med mycken saktmodighet rörde vid Jude samvete. Bælter JesuH 6: 38 (1760). Brisen / rör lätt vid hans lockar ibland. Österling Död. 67 (1908). Inne i drömmen och i glömskan av det närvarande livet fann Hans den tjusning som rörde vid hans innersta nerv. Krusenstjerna Pahlen 1: 127 (1930); jfr α' o. β'. Lungsoten gick omkring och rörde vid folk och nickade till dem och menade som så: Följ med. Johnson Nu 111 (1934). — särsk.
α') i uttr. röra vid en viss sträng, sätta en viss (känslo)sträng i dallring, anslå en viss ton; behandla ett visst tema; vidröra ett visst (känsligt, ömtåligt) ämne o. d.; se vidare under STRÄNG, sbst.; jfr I 1 c ζ o. III 1 a γ δ'. Under-Officerarne och de Gemene af Borgare-Corpsen (i Utrecht) påstå nu, at alla 9 Pastorerne (som vägrat att använda ett visst böneformulär) skola afsättas, men Öfver-Officerarne afråda detta steg ej mindre än några Ledamöter af Magistraten, som säga, at man ej bordt röra vid den strängen. GT 1787, nr 43, s. 2. Nu rörde han vid den patriotiska strängen! Hedberg Sardou 36 (1866). Hembygdsskildring i egentlig mening kan man väl icke kalla Harry Blombergs historiska roman Babels älvar, men den behandlar ett ämne, som rör vid samma strängar. NordT 1929, s. 247.
β') i uttr. som syfta på beröringen av en öm l. ömtålig l. känslig kroppsdel o. d.; t. ex. röra vid ngns ögonsten, vidröra l. angripa vad som är kärast l. dyrbarast för ngn l. ngt som ngn är mycket rädd om; röra vid en öm l. känslig punkt o. d., vidröra l. angripa en öm l. känslig punkt (se d. o. 8 b slutet); röra vid en böld, vidröra l. angripa ngt mycket ömtåligt (jfr BÖLD a); äv. (numera knappast br.) röra vid ngns ömma sida, angripa ngn på en öm l. känslig punkt. Then Bölden (dvs. de påviska villfarelserna) tordes ingen röra widh, så framt han icke wille vndergå Dödzfahra. Schroderus Os. 2: 666 (1635). (Att beskylla G. I för svaghet o. räddhåga) var att röra vid hans ömma sida. Fryxell Ber. 3: 68 (1828). Den som rör vid eder (dvs. judarna), han rör vid hans (dvs. Guds) ögonsten. Sak. 2: 8 (Bib. 1917; Bib. 1541: rörer min ögnasteen). Inte var det alldeles av en slump som hon förde detta på tal nu, medan saknaden ännu var öm att röra vid och man kände hur man behövde varandra. Boye Ast. 201 (1931).
γ') [med syftning på sagans berättelse om att allt vad den frygiske sagokonungen Midas vidrörde förvandlades till guld] i uttr. allt vad ngn rör vid blir guld l. tjänar han pängar på l. dyl., ss. beteckning för att ngn gör förtjänst på allt vad han företar sig; jfr c. Affärsman var han och allt han rörde vid tjänade han pengar på. Schulze BöndSvFinl. 111 (1935). Allt han rörde vid blev guld. Harlock (1944).
δ') (†) i uttr. röra vid målet av sina dagar, nå l. komma till sina dagars l. sin levnads slut. Dalin Hist. 2: 853 (1750).
b) = I 9 a α. (Farao) gaf befallning vt, at then oss (dvs. Abraham o. Sara) rörde vid, / Han skulle vänta straff. Kolmodin QvSp. 1: 14 (1732). Deras historia förklarar inte varför mrs Wilsons kläder var i oordning. .. Bägge bedyrar att de inte rörde vid henne. Edqvist SvartSyst. 277 (1961). — särsk. i uttr. röra sin hand vid ngn, se I 9 a α δ'.
c) = I 9 b. Nu knapt den narrn (dvs. en besökare som på ett okunnigt sätt berömt en tavla) vid dörren rörde, / Förrn Målarn i ett ögnablick, / Med svampen Taflan öfvergick. Bellman Gell. 95 (1793). Näste spelare, som rör vid bollen (efter avspark) kan naturligtvis sparka bakåt eller (osv.). ReglFotb. 1903, s. 11. Han var .. så stocklat, att han aldrig gitte röra vid en läxbok. Palmborg SvårhBarn 20 (1935). — särsk.
γ) = I 9 b β slutet. Snoilsky 1: 7 (1869). (Flickan satt) utan att röra vid maten. Wägner Norrt. 79 (1908). Så länge som magister Frykstedt satt vid middagsbordet, rörde han knappast vid vinet. Lagerlöf Troll 2: 13 (1921).
d) (†) ge sig i kast med (ngt) l. dyl.; jfr e. 2 Maccab. håller .. (J. D. Michaelis) ej för mödan värdt at öfversätta, besinnar sig ock mycket, om han skall röra vid Salomos Höga visa; han tviflar om den är Canonisk. Porthan BrSamt. 28 (1779).
e) ge sig på l. angripa (ngt) för att ändra om det, icke låta (ngt) vara i fred, fingra på (ngt), ändra på (ngt); nästan bl. i negerad l. villkorlig l. därmed jämförlig sats; jfr I 10 a. Rosenstein 2: 382 (1789). En af hans fordringar .. var, att man icke skulle röra vid biskoparnas myndighet. De Geer Minn. 2: 77 (1892). Vådligt syntes honom (dvs. G. I) att röra vid den romerska kyrkans läromeningar och kyrkobruken. Rundgren i 3SAH 8: 173 (1893).
f) ta upp (ngt) till (muntlig l. skriftlig) behandling, yttra ngt om (ngt), (om)nämna (ngt); beröra (se d. o. 3), vidröra; (i tal l. skrift) komma l. gå in på (ngt); äv. (tillf.) med saksubj. betecknande pänna o. d.; jfr I 10 c, III 5 a. Wiljom wij ordsaken wetta, / Til thenna hunger och nödh, / Så skal ther ingom förtreta, / Om Pennen thet rörer wedh. PolitVis. 350 (1650). (Jag) vil .. här allenast korteligen röra vid det, som uthi inga böcker .. är at igenfinnandes. Polhem Invent. 57 (1729). Jag får straxt närmare röra något vid den saken. Annerstedt UUH 1: 236 (1877). Minoritetsfrågorna bli alltmer brännande, men man vågar knappt röra vid dem. NordT 1931, s. 519; jfr e.
g) (†) med saksubj.: psykiskt påvärka, oroa, störa l. dyl. Den i och utom sig har frid, / Kan ingen oro röra vid. Nordenflycht QT 1745, s. 62.
h) (†) i uttr. röra vid ära och heder, med saksubj.: beröra ngns heder o. ära; jfr I 11 a β. Dhe lythe (dvs. beskyllningar) som intet röra wedh ähra och heeder, dhe kunna snart vthstryckas och glömmas. Grubb 399 (1665).
a) = I 10 c. OPetri 1: 43 (1526). Hernith, Konungen i Rysslandh, om hvilken tillförende rördt är. LPetri Kr. 6 (1559). Efter .. Sven Anderson .. vet E. H. berätta, huru här tilstår .., behöfvas inthet, at jag ther om uthi min schrifvelse rörer. OxBr. 12: 157 (1613). At man Christi Lekamen och Blodh offra skal, ther om hafwer hwarken Christus eller Apostelen Paulus rördt medh itt Ord. Schroderus Os. III. 2: 124 (1635). Emedan jag kommit til at röra om desse Svenske Regenter öfver Ryssland, lär ej Läsaren finna illa, om jag något lämnar Sverige. Dalin Hist. 1: 540 (1747). Björnståhl Resa 1: 206 (1771). — särsk.
α) = I 10 c β. Sam[m]a dagh stod .. Cnwt erics[on] for sitiend[es] rættin och rørde om xc marc som laange niels .. haffde inne m[edh] sich aff ho[nom]. OPetri Tb. 7 (1524).
β) om yttrande l. skrift, = I 10 c γ. Den 14: Articklen (i landshövdingeinstruktionen) förmähler och Rörer om Cronans inkombster och Regalibus Fisci her j höfdingedöömet. HSH 31: 460 (1662). 2RA 1: 405 (1723).
γ) i uttr. röra ngt om ngt, se I 10 c δ.
b) handlägga l. behandla (ett ärende). 9. Martij. Rördes om en twistigh saak emellan (vissa till olika familjer hörande personer med namnet Stråle). RARP 4: 206 (1649).
c) med saksubj.: gälla (ngt) l. dyl.; jfr I 11 a. Det experiment som rörer om den swängande kuhlan under wattnet .. har .. några fleera omstendigheter med sig, som wed samma tillfelle borde förklarass, men (osv.). CPolhem (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 244.
6) [jfr HÄRRÖRA] (†) i uttr. röra av (ngt), med saksubj.: härröra från l. ha sin grund i l. förorsakas l. utgöra en följd av (ngt); stå i samband med (ngt). Grönberg svarade deeras klagan röra aff tollen. RP 1: 178 (1629). Denne ortens .. watulöszhet rörer egenteligen deraf, at watnet af jordswelljar .. vpslukes. Hiärne 2Anl. 58 (1702). Utom de Syslor som rörde af hans Profession, måste han kännas vid många andra, .., efter han var den enda Medicus uti Stor-Furstendömet Finland. Bäck ÅmVetA 1749, s. 21.
IV. (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) dep.: röra sig o. d.; utom ngn gg i Finl. o. i vissa trakter av Sv. numera bl. med subj. betecknande sak l. djur.
1) = II 1. Så fructade iach och wel for jtt löff som röres j skoghen. OPetri 2: 120 (1528). När the satte .. (magneten) åt röreth som hëngde på väggen, ta (dvs. då) rördes bössan. Bureus Suml. 20 (c. 1600; rättat efter hskr.). Intet ljud hördes i den ensamma nejden, och ej ett blad rördes på de omgifvande träden. Gosselman Col. 2: 1 (1828). När denne hörde dörren röras, / Såg sin vän från fordna dagar komma, / Sprang han upp. Runeberg 2: 23 (1835). Visarn ej röres, / åldriga klockans tick tack ej höres. DForstén hos Larin Dikt. 19 (1908). — särsk.
a) = II 1 b. EOxenstierna (1646) hos Horn Lefv. 187. (Hennes) läppar aldrig ses förutan andackt röras. Bellman Gell. 66 (1793). Fåfängt skola mina armar röras och mina händer beflita sig, om icke du (dvs. Gud) betraktar verket med gunst. Almqvist Arb. 13 (1839). Tungorna röras. Österling Död. 49 (1908). Händerna löste sig åter och började röras. Gyllensten Senat. 55 (1958). — särsk. (†) om ngns hjärta: slå; särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som beteckna att ngn lever l. att ngt förorsakar sinnesrörelse hos ngn. Än .. finnes månge, hwars hierta leer och röres i kroppen, när the höra och märckia något slagzmåhl wara förhanden. Isogæus Segersk. 819 (c. 1700). Om jag ej kan uppoffra .. (kärleken): om den skal brinna i detta hjertat, så länge det röres; skal jag dock (osv.). Ekelund Fielding 402 (1765). Rosenstein 1: 381 (1810).
b) om kroppsvätska; dels om blod: pulsera (livligt); börja pulsera livligare; särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som beteckna att ngn lever, förr äv. att ngt förorsakar sinnesrörelse hos ngn; dels (†) om galla, i uttr. som betecknar att ngn kommer i affekt; jfr GALLA, sbst.2 4 a. Snart warder hon ock wred, och hennes galla rörs. Runius (SVS) 1: 227 (1712). Så länge då som blodet i mig röres / Och af och an i sina ådrar föres / .. Så skal (osv.). Brenner Dikt. 1: 14 (1713). Ni tilstår sielf, at så offta ni hör nemnas Herr Loos, rörs bloden i Edra ådror. Kommer det af högaktning för honom eller af kiärlek (?) Lindahl Tanckef. 33 (1740). Lidforss Balaguer 15 (1894).
c) om sjö l. hav o. d.: gå i vågor, krusas o. d. Det renaste vatten, om det stode stilla, skulle förderfvas och förruttna; derföre röres det oupphörligt i vågor. Agardh BlSkr. 2: 303 (1844). Vattnet rörs och vinden spelar. Bergman Marionett. 76 (1903). Likt ett jättesegel / av bepurprat siden / röres vikens spegel / för en landbris sakta an och av. Eliasson Hav 65 (1925).
e) lossna från sitt fäste, rubbas ur sitt läge. Inte lyftes den stenen af två personer; till och med fyra starka karlar hafva haft svårt att få den att röras. Hertzberg Päivärinta 3: 118 (1886).
f) (†) = II 1 e. Tå the bidhit hadhe, rördes rwmet ther the vthi församladhe woro. Apg. 4: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: skakades platsen). Tu! Alsmäktige Gud, .. / .. Jorden bäfvar och rör's, / när Du Dig låter Oss höra. Frese VerldslD 19 (1715, 1726). Atterbom SDikt. 1: 283 (1810, 1837).
g) = II 1 f.
α) = II 1 f α. Alt thet som kräker (dvs. krälar) och röres på iordenne. Hes. 38: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: alla kräldjur som röra sig på jorden); jfr 2 a. Alt hwad i wädret rörs, alt hwad som hafwer wingar. Lucidor (SVS) 145 (1671); jfr 2 d. I luftens blånad rörs en hök i långsam krets. Jensen Mickiewicz Tad. 40 (1898). De dra sin revolver på fläcken, om i gräset det rörs en reptil. Ossiannilsson Hedn. 69 (1901; i bild). — särsk.
α') i uttr. som beteckna att ngn är på benen, är uppe l. ute o. går o. d.; jfr 2 d α. Wallerian (som skadat sitt ben) låter hälsa: han lär nu kunna börja röras. Porthan BrCalonius 20 (1793). (Jag blev) snart färdig igen efter min åkomma och jag rörs nu både inne och ute, men Fredrika ligger. JLRuneberg (1859) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 293.
β') vara ute o. färdas, röra på sig (se III 2 a α β'), resa o. d. (Under julferierna) ha vi alltid resande och eljest rörs folk jul- och nyårstid än mera än vanligt. FrRuneberg (1850) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 165.
β) = II 1 f β. Ryssarna hafva uppkastat batterier .., att skjuta konungen i grund, om han vågar röras. Ekman Dagb. 216 (1790).
γ) = II 1 f γ. The himmelske kråppar hafua allenest på theres rums wägne Motum localem, thet är Rumligh Rörelse, ther the röras ifrå itt rum till itt annat. Forsius Phys. 34 (1611). Plötsligt sågs ett stoftmoln röras, / En kosackhop kom. Runeberg 2: 85 (1847). Ej ett snöstoft röres. Fröding Guit. 116 (1891). TT 1895, K. s. 34.
h) i uttr. röras ur fläcken, röra sig ur fläcken; jfr II 1 g α. Ingen rördes ur fläcken. Topelius Fält. 4: 158 (1864).
i) = II 1 g β. Här (på Österbottens slätter) hade vän och fiende utrymme att röras. Finland 46 (1893).
2) = II 2.
a) (numera bl. i religiöst spr., med anslutning till ordets anv. i ä. bibelövers.) = II 2 a; särsk. i uttr. leva och röras. Alt thet som röres och leffuer. 1Mos. 9: 3 (Bib. 1541; äv. hos Melin HelSkr. 1859). J honom leffue wij, röroms, och haffue warelse. Apg. 17: 28 (Därs.; NT 1526: rörom oss). At allt, hvad rörs, med fadersmakt / Du daglig föda mäter. Geijer I. 3: 242 (1812); jfr Ps. 1937, 406: 2. I dig, o Gud! / Vi lefve och vi röras. Ps. 1819, 5: 3; jfr Ps. 1937, 351: 3. Fahlcrantz 1: 150 (1846, 1863). — särsk. [jfr II 2 a] (†) i uttr. sig röras. Tacken honom alt thet som lefwer och sig röres. Rosenhane FörklDav. 68 (1666, 1680).
b) i rörelser l. allmänt uppträdande förhålla sig så l. så; jfr II 1 g δ, 2 f. Se Gumman: hur hon rörs beställsam! Franzén Skald. 4: 45 (1810, 1832).
c) = II 2 h. Tegnér (WB) 5: 9 (1822). Ditt öra, fast orörligt, gör / Till sitt hvart ljud som röres. Runeberg (SVS) 4: 94 (1857). Det lif, som rördes dernere (i ”kung Rococos” slott), hvad var väl dess mål? Snoilsky 4: 139 (1887). — särsk. = II 2 h α. Odödlighetens önskan, det ädlaste begär som röres i hvarje menniskas bröst. Lehnberg Pred. 1: 146 (c. 1800). Säg, kan hans (dvs. den sjukes) längtan röras efter något, / Som nekas? Hallström GrAntw. 48 (1899). särsk. [jfr I 5] (†) opers., i uttr. det röres i ngn, ngn blir rörd l. upprörd l. dyl. Med alt detta såg Crediten ömkelig ut, så at det rördes uti mig hvar gång jag honom betraktade. Dalin Arg. 1: 106 (1733, 1754).
d) = II 2 i.
α) = II 2 i α; jfr 1 g α. Han tillbragte sin tid med oupphörligt studerande, utan att någonsin röras utom porten. Runeberg ESkr. 1: 120 (1836). Sjödin Undret 41 (1910). särsk. betecknande uppträdande på olika platser l. i olika kretsar. På Munkviken, och för öfrigt hvar hon rördes, reciterade moster Fredrika .. åter och åter Tegnér. Lagus Pojk. 10 (1904).
β) = II 2 i β. Att Sverges och Norges söner lika med sjöfåglarne ansågo sjön för det element, der de skulle röras och verka. Franzén Minnest. 2: 378 (1831). Hvem, då ej du mer rörs i den rymliga stugan, skall väcka / Pigorna opp till rock och till väf, hvem pyssla med katten? Runeberg (SVS) 3: 97 (1832). Masken, som i gruset rörs, / På sin lott ej klaga hörs. Sätherberg Dikt. 1: 141 (1862).
e) (†) i uttr. nejden röres uti välljud, nejden befinner sig i ett hav av välljud l. simmar i välljud l. dyl. Sätherberg Blom. 2: 13 (1844).
V. (†) i p. pr. o. ss. vbalsbst., i vissa anv.
a) [jfr II 1 b, IV 1 a] om tunga: som rör sig. H varder pronuntierat med öppen hals, ganska litet rörande eller nästan stilla liggande tunga. Salberg Gr. 32 (1696).
b) [jfr I 1, II 1, IV 1] i substantivisk anv., i uttr. det först rörande, ”primum mobile”, ”första rörelsen” (se RÖRELSE 1 a). (Världen) war (enligt Ptolemaios) .. allestädes omgifwen med det först rörande eller Primo Mobili. Rålamb 4: 103 (1690).
2) [jfr II 1, IV 1] ss. vbalsbst. -ande, rörelse (se d. o. 1). Tå fiskaren .. märka kan af fiskarnas framlöpande stråens rörande. Broman Glys. 3: 582 (c. 1740).
3) [jfr II 1, IV 1] ss. vbalsbst. -ning, i pl.: förhållandet att ngt rör sig l. att det känns oroligt l. dyl. i buken. (Den sjuka kvinnan) hade .. känt rörningar i magen, af modren el(le)r fleen. Broman Glys. 1: 436 (1731).
1) till I 2 a: röra till (ngt). Rör an en massa enligt plumcakes-receptet. Grafström Kond. 223 (1892).
3) till I 7: vidröra. Träder här til och rörer Swerdet an medh edra lekamliga Finger. Girs G1 177 (c. 1630).
4) till I 9 b β slutet: röra (ngt), dricka något av (ngt). Fast han (dvs. Tantalus) medh Watnet sigh, tilfyllest Läskia kan, / Han smächtas för aff Torst, än han thet rörer an. Palmchron SundhSp. 234 (1642).
5) till I 11 a: angå, gälla, vidkomma, röra. G1R 4: 224 (1527). Detta rörer saken intet an. RP 11: 360 (1646). —
RÖRA AV. (†) till I 2 a: röra, röra till l. dyl. Vaniljglass .. Röres af så, som om gräddglassers afrörning är sagdt. Grafström Kond. 127 (1892). jfr avröra. —
RÖRA FRAM10 4.
II. refl., i uttr. röra sig fram.
1) till II 1 f. En stilla bäck sig rörer / i gröna mossan fram. Fröding Guit. 173 (1891). TurÅ 1910, s. 281 (om människa).
2) (i vitter stil, mera tillf.) till II 2 h, om ngns liv: flyta fram, förflyta l. dyl. Hellström Kusk. 166 (1910).
III. (numera bl. i vitter stil, tillf.) dep., till IV 1 g, = II 1. Lidforss Dante I. 1: 28 (1903). —
RÖRA I10 4. till I 2 a: gm l. under omrörning blanda i (ngt i ngt); jfr iröra. Sundén (1888). jfr: Om .. (soppan) warder för tun, rör litet Miöl der vthi. Salé 10 (1664). —
RÖRA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, l. (numera bl. bygdemålsfärgat) IHOPA040, äv. 032. [y. fsv. röra til hopa] jfr hopröra.
I. tr., till I 2.
1) till I 2 a: gm l. under omrörning blanda (olika ämnen o. d.) med varandra l. blanda (ngt med ngt); gm blandning o. omrörning av olika ämnen l. gm omrörning av ngt tillreda (ngt); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet). (Leviatan) gör, at diwpa haffuet siwdher såsom een gryta, och rörer thet j hoop såsom man blandar ena saluo. Job 41: 22 (Bib. 1541). Kockeb. A 5 b (1650: i hoopa). Sockret röres med en stålvisp ihop med äggen i en .. vispkittel. Grafström Kond. 150 (1892). Han .. rörde ihop kornmjölssmet. Johnson Nu 202 (1934). särsk. bildl.: sätta l. ”koka” ihop (skrift). (Jag) bad .. Bror at prænumerera på Gjörvells så kallade Testamente. .. (Jag) vill .. se, hvad gubben nu rör ihop för saker. Porthan BrCalonius 509 (1798). Att spendera fjorton dagar på att röra ihop en ”shillingshocker”. Steffen ModEngl. 396 (1893).
2) till I 2 f β: gm omrörning blanda samman (olika föremål) så att de komma att ligga om varandra i en hög o. d. Här inne på gården är en hög, uti hwilken gull, silfwer och mull .. til hopa rördt är. Peringskiöld Hkr. 1: 622 (1697). särsk. bildl.
a) utan ordning o. reda l. urskillning blanda (olika mer l. mindre abstrakta ting) med varandra. Nordforss (1805). Plautus hade obesväradt rört ihop grekiskt och romerskt. Schück VLittH 1: 361 (1899). KyrkohÅ 1933, s. 55.
b) förblanda, förväxla, hopblanda. CVAStrandberg 2: 329 (1865). Ofta händer det, att inlandsbor, som komma till hafvet, ”röra ihop” måsar och tärnor. Ericson Fågelkås. 2: 164 (1907).
II. (†) intr., till III 7, med pluralt subj.: röra vid varandra, stöta samman. Som både nycklarne och reglarne, där de komma at röra tilhopa, få en liten nötning, så är .. härdning nödig. Polhem Test. 94 (c. 1745). —
RÖRA IN10 4. till I 2.
1) (numera bl. tillf.) kok. till I 2 a: gm l. under omrörning blanda i (ngt i ngt). Slå thet gula aff Egget vthi Wijnätticka, rör dhet in i Soppan. Salé 29 (1664). Grafström Kond. 129 (1892). jfr inröra.
2) till I 2 f β, bildl.
a) (ngt vard.) blanda l. draga in (ngn l. ngt i ngt); inveckla (ngn i ngt). Nordforss (1805). Orimligheten af att röra in ekonomiska brott och förseelser i detta sammanhang. Thyrén Sedl. 37 (1915). Ju mer vi röra in arbetare och bönder i politiken ju värre blir det. Månsson Rättf. 2: 147 (1916).
b) (†) i uttr. röra in sig i en släkt, träda i (en intim, trasslig) förbindelse med en släkt gm att gifta in sig i den. Gustaf var för klok att röra in sig i en fattig slägt. Wetterbergh Penning. 264 (1847). —
RÖRA NED10 4. i sht kok. till I 2 a: gm l. under omrörning blanda i (ngt i ngt). Nordforss (1805). jfr nedröra. —
1) i uttr. röra om (ngt), blanda om beståndsdelarna i (ngt) l. bearbeta (ngt) gm att röra i det; särsk.
a) med avs. på massa l. vätska l. blandning som tillredes för särskilt ändamål, särsk. till maträtt; jfr röra, v.2 I 2 a, III 3 b α. BOlavi Föret. A 4 b (1578). Först rörer Smältaren väl om hela Massan, som i Degelen står. König LärdÖfn. 6: 139 (1747). Rör då och då om såppan. Warg 7 (1755). Grafström Kond. 157 (1892).
b) med avs. på (elden i) en brasa l. tobaken i en tobakspipa o. d.; jfr röra, v.2 III 3 b β. Röra om brasan. Geijer Brev 43 (1809). (Pipan) hade .. en klumpig jernkedja hängande ned från hufvudet, med en jernten .. att röra om tobaken .. med. Nyblom Twain 2: 60 (1874). Han rörde om sin eld. Lindström Besegr. 34 (1927).
c) (numera bl. tillf.) gm skyffling o. d. bearbeta (säd o. d.) för att vädra o. torka den o. hindra den att gro l. brinna samman, kasta (se kasta, v. I 1 e β); jfr röra, v.2 I 2 d. Då war der en piga, som .. höltt (ljuset), medenn hon rörde om sädenn. 2SthmTb. 8: 71 (1589).
d) (†) röra om l. rota i (ngt) för att leta efter något l. dyl.; jfr röra, v.2 III 3 b ε. HFinlÖ 411 (c. 1730).
2) i uttr. röra om i l. ibland (ngt) o. i abs. anv.: röra i (ngt) resp. röra; särsk.
a) = röra, v.2 III 3 b α. Valleria Hush. 20 (c. 1710). Att brud och brudgum .. gingo ut i köket och rörde om i grötgrytan. LfF 1901, s. 31. särsk. bildl. Psykologi .. är .. Ett skedblad filosofi, ett skedblad hjärnfysiologi, ett skedblad psykiatri! Och så rör vi om ett tag! Siwertz JoDr. 67 (1928).
b) = röra, v.2 III 3 b β. Strindberg SvÖ 3: 227 (1890; i bild). Hon rörde om i elden med en .. trädgren. Lagerkvist Sibyll. 44 (1956).
c) om oordentlig omflyttning av l. rotande bland föremålen i ett förvaringsrum l. en förvaringsmöbel l. låda, korg o. dyl. l. i en hög l. mängd av föremål; äv. med saksubj.; jfr röra, v.2 III 3 b ε. Holmberg 1: 898 (1795). Vinden rör om i de torra kastanjelöfven. Strindberg TrOtr. 2: 26 (1883, 1890). Röra om i en låda. Sundén (1888). Vem har rört om i mina papper? Wassing Dödgr. 157 (1958). —
1) (†) till I 1: flytta l. föra (ngt) runt. (Passaren) vändes .. omkring så, att den förra foten i medelpunkten icke flyttas, men den andra röres omkring tills den återkommer på sin första plats. Almqvist Geom. 12 (1833).
2) (numera bl. tillf.) till I 2 (o. III 3 b), i uttr. röra omkring i (ngt) l. i abs. anv.: röra om; särsk.
b) = röra om 2 c. Flickorna Westberg rörde tankfulla omkring i brefhögen. Hedenstierna FruW 15 (1890). —
RÖRA PÅ. (†) till I 11 a: angå, beröra. Förmerkia wij wäl att theen sak rörer oss her I Stocholms stad altt szom mäst på. G1R 7: 529 (1531). jfr påröra. Anm. Se äv. anm. angående prep.-förb. röra på under röra, v.2 III 1. —
1) till I 2 a, = röra ihop I 1. Salé 148 (1664). (De) refvo och rörde färgerna samman. AntT XIV. 1: 6 (1899).
RÖRA SÖNDER10 40. (numera bl. tillf.) till I 2 a: röra om (ngt) så att det går sönder (o. blandas). Palmchron SundhSp. 296 (1642). Äggulorna, saltet och senapen röras sönder i en skål. HemKokb. 223 (1903). jfr sönderröra. —
1) till I 2 a: gm omrörning tillreda (ngt) l. tillreda smeten till (ngt). Nordforss (1805). När de hade rört till pannkakan, lade de den i stekpannan. Lagerlöf Liljecr. 102 (1911).
RÖRA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. röra up]
I. i uttr. röra upp (ngn l. ngt) o. i motsv. abs. anv.
1) (†) till I 1 c: spela på (ngt). Nu spelar lustigt på Orgor Regaler / .. rörer upp Sittror, Harpor och Fijoler. Sydow Godafton 141 (i handl. fr. c. 1650).
2) till I 1, särsk. d o. e (o. I 2, särsk. b): försätta (luft l. vätska l. massa o. d.) i rörelse; ofta med tanke på att rörelsen åstadkommes gm omrörning l. skakning l. dyl.; äv. med obj. betecknande den formation l. dyl. som bildas gm en sådan rörelse; vanl. med saksubj.
a) komma (vattnet i) en vattensamling att gå i vågor o. d.; ofta med obj. betecknande våg(or); äv. bildl. Tijden som i begynnelsen gemenligen rörer vp stora wågar skall fuller åther settia detta werkedt. AOxenstierna Bref 4: 423 (1647). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 20 (1947; bildl.).
b) (numera knappast br.) försätta (kroppsvätska o. d., särsk. blod) i rörelse; särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som beteckna att ngn råkar i affekt. Röra up vätskorna i kroppen. Widegren (1788). Han, den hemske, rör upp mitt blod. Rydberg Faust 97 (1876). jfr: At .. (krämporna), sedan man en Dag 4, 5, eller 6. (gånger) druckit (av medevivattnet), pläga kännas wärre; hwilket skeer i det, at Watnet rörer op allestädes, der Siukdomen sitter. Hiärne Underr. 25 (1702).
c) försätta (luft o. d.) i virvlande l. orolig rörelse; framkalla (storm, yrväder); äv. bildl. Vinden rörde upp yrväder. Lagerlöf Länk. 231 (1894). Hon ägde en enastående förmåga att .. röra opp stormar av hänförelse och indignation. Siwertz JoDr. 191 (1928).
d) komma partiklar av (något finfördelat ämne, t. ex. damm l. slam) att flyga upp o. fara virvlande omkring i luften resp. flyta upp från bottnen av en vätskesamling o. flyta omkring i vätskan; riva upp (dammoln o. d.); äv. bildl. Det dammoln som af vagnen röres upp. Oscar II 2: 141 (1861, 1887). Icke heller oppositionen gör för närvarande mycket väsen af denna sak, som på sin tid rörde upp så mycket damm. LD 1906, nr 230, s. 2. Den bottensats av de lägsta mänskliga drifter, som alltid rörs upp .., när samhällen välvas om. Hallström Händ. 48 (1927). Hans stövlar rörde upp rykande mull. Lo-Johansson Stat. 1: 45 (1936).
e) grumla (vätska, särsk. vattnet i en vattensamling) gm att röra upp en bottensats av slam l. dyl. Han tittade en stund ner i vattnet, som hjulskoflarne rört upp till en enda sörp. Strindberg Hems. 90 (1887). Auerbach (1913).
f) [jfr röra, v.2 I 2 c, III 3 b γ] (†) röra i (avföring l. annan orenlighet) så att det stinker därav l. dyl.; äv. bildl. Föör .. (den sjuka hästen) öfwer en Fåår-Dynghögh .., rör honom opp att Ången kan slå honom i Lijfwet och Näsan. Rålamb 13: 156 (1690). Röra op gammal träck. Lind (1749; bildl.).
3) till I 2 (o. III 3 b).
a) (numera föga br.) till I 2 a α, i uttr. röra upp ngt med ngt, under l. gm omrörning blanda upp ngt med ngt, röra ut ngt med ngt. Rör up den rifna kalf-dansen med 3 a 4 skedblad söt grädda. Warg 515 (1755). Grafström Kond. 8 (1892).
b) (numera föga br.) i uttr. röra upp i glöden, röra om glöderna; jfr röra, v.2 III 3 b β. Söderberg tog eldrakan och rörde upp i glöden. Geijerstam FattFolk 2: 4 (1889).
c) (†) till I 2 e: med spade l. plog l. annat redskap röra i o. bearbeta (jorden på en åker). Det är ej eller nog, at en eller annan gång röra up jorden. Chydenius SvarVetA 54 (1762).
4) i vissa oeg. l. bildl. anv. av 2 o. 3.
a) (numera bl. mera tillf.) röra i (ngt) o. därigm åstadkomma oreda l. förvirring däri; åstadkomma oro l. omvälvningar l. dyl. i (ett samhälle o. d.); äv. med saksubj. Detta partie (som önskar ändra den sv. successionsordningen) arbetar ännu med den största verksamhet; det rör opp allt; det vill hafva inbördes oreda. HH XXVII. 2: 156 (1809). Dessa för Frankrike efter 1870 karakteristiska våldsamma kriser, som rörde upp samhället ända till botten. Almquist VärldH 8: 484 (1938).
b) (†) i uttr. röra upp och ned på ngt, vända upp o. ned på ngt. Crusenstolpe Ställn. 13: 36 (1848).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. röra upp i ngt, riva l. rota l. röra i ngt; jfr röra, v.2 III 3 d. Kanske klokast vore icke röra opp i den der skitstriden om Wirsén! Strindberg Brev 4: 102 (1884). Det är onödigt att röra upp i detaljerna. Dahlbäck Åb. 108 (1914).
5) = röra, v.2 I 5; numera nästan bl. (föga br.) i fråga om framkallandet av sedlig harm l. förtrytelse l. indignation över ngt lågt l. skamligt l. över en oförrätt o. d.: uppröra (ngn, ngns själ o. d.). JWidman (1690) hos Noreen SmDiktLejonk. 92. Röra opp till vrede. Nordforss (1805). Hon lade sina ord så fint, så väl, / Hon nära var att röra upp mitt hjerta. Jolin UHansDr 75 (1860). Så hade du rört upp mig med din ömkan. Wulff Dante 167 (1897). (Blicken) var underligt sorgsen, förtviflad .. den rörde upp hans själ till dunkla aningar. Hallström Than. 56 (1900).
6) till I 6 d.
a) till I 6 d α: försätta (ett kollektiv av personer, t. ex. ett land l. samhälle) i aktivitet l. (särsk. orolig l. jäsande) rörelse, uppvigla; uppägga; sätta i gång; numera bl. (tillf.) i anv. med anslutning till 2 l. 5; jfr 4 a. Så rörde hela Grekeland / Han (dvs. Menelaos) upp, och for till Trojas strand / Att ta igen Helena. Almqvist Hect. 4 (1814). Fru Märtha .. rörde upp både slott och stad. Topelius Fält. 1: 271 (1853).
b) [numera väsentl. uppfattat (o. möjl. delvis uppkommet) ss. bildl. anv. av 2 l. 3] (i sht vard. o. i vitter stil) till I 6 d β, i uttr. röra upp himmel och jord, uppbjuda alla krafter l. göra allt vad man kan l. sätta alla krafter i rörelse (för att nå ett mål); ställa till mycket väsen l. bråk o. d.; jfr himmel 1 f α slutet. Jag skal försöka alt; jag skal röra opp himmel och jord. Björn Vestind. 20 (1791). Jag rör ej upp himmel och jord, om en pojke blir kär och bär sig dumt åt, bara han ej bär sig gement åt. Wetterbergh Sign. 98 (1843). Han hade rört upp himmel och jord för vännens skull gång efter annan. Lo-Johansson Stat. 1: 214 (1936).
7) [numera väsentl. uppfattat o. delvis uppkommet ss. bildl. anv. av 2] (i sht vard. o. i vitter stil) till I 6 e, med avs. på ngt mer l. mindre abstr., särsk. värksamhet l. tillstånd o. d.: komma (ngt) att (på nytt) blossa upp; riva upp (ngt); väcka (ngt) till liv, framkalla (ngt); (på nytt) sätta i gång (ngt). (Satan) rörer up alla Kiöttsens Lustar. Fernander Theatr. 376 (1695). Några helt nya Skrifter ser jag också vilja röra up gamla trätor. Posten 1769, s. 806. Rör ej opp det gamla! Glömdt är glömdt. Palmblad Nov. 4: 171 (1845, 1851). Bullret omkring oss, bullret vi själfva röra upp hindrar oss att höra och förstå. Hellström Kusk. 165 (1910).
II. till II 1, i uttr. röra sig upp.
1) (†) resa sig l. stiga upp l. dyl. (Påven ärar icke konungen) ty han wårdar sigh icke till (dvs. bryr sig icke om) att röra sigh en gång up när nån Konungh kommer till att kysza hans fötter. Rudbeckius KonReg. 101 (1614).
2) till II 1 f: förflytta sig upp. —
I. till I 2 a, i uttr. röra ut (ngt), röra om (ngt) så att det får önskad konsistens l., särsk. i uttr. röra ut (ngt) med ngt, så att det på önskat sätt blandas med ngt. Ribbing BarnFostr. 81 (1892). Jästen röres ut med saltet. SvD 9/7 1927, Bil. s. 4. De rörde ut kaffepulvret i kopparna. Edqvist AngelTer. 287 (1953).
II. refl., till II 1 f, i uttr. röra sig ut, förflytta sig ut; särsk. (†) om (enskild) person: gå l. bege sig ut. ConsAcAboP 4: 297 (1675). Staden var i fruktan, ingen tordes röra sig ut. Eneman Resa 1: 218 (1712). —
Ssgr (i allm. till I 2 a, III 3 b α): A: RÖR-APPARAT, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr) tekn. o. kok. apparat använd för att därmed röra om ngt l. hålla ngt i roterande rörelse. SFS 1900, Bih. nr 47, s. 5. —
-HAKE. [jfr t. rührhaken] (numera föga br.) hakliknande redskap l. redskap försett med hake, använt för omrörning av ngt. VetAH 1754, s. 192. Heinrich (1828). —
-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). [jfr t. rühreisen] (numera bl. tillf.) järnredskap för omrörning av ngt. Dalin (1854). Björkman (1889). —
-LUTA, r. l. f. (†) ett slags redskap för omrörning av ngt; jfr luta, sbst.1 2 a. Möller (1807). JernkA 1828, 1: 405. —
(I 1, II 1, IV 1) -LÖS. (†) orörlig. JWidman (1691) hos Noreen SmDiktLejonk. 101 (om en människas kropp). —
(I 1, 2) -MASKIN, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). tekn. o. kok. jfr dels -apparat, dels visp-maskin. Wetterdal Grufbr. 343 (1878; för användning vid vaskning). Praktisk Visp- och Rörmaskin av glas med skruvlock. KatalNK 1916—17, s. 42. —
-SKED, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). [jfr t. rührlöffel] kok. o. tekn. jfr -slev. VRP 25/8 1731. —
-SLEV. (rör- 1738 osv. röre- 1712) [jfr t. rührlöffel, rührkelle] kok. o. tekn. slev använd för omrörning av ngt. Spegel 380 (1712). —
-SPADE, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). kok. o. tekn. spadliknande redskap för omrörning av ngt. Lind (1738; under rühr-löffel). StKokb. 441 (1940). —
-SPIK. (†) Rörspik, eller ränsspik, är et litet hvasst spett med träskaft. Tjenar på några orter vid rostbruk at lösbryta färskor, som fästa sig uti härden. Rinman 1: 832 (1788). JernkA 1833, s. 608. —
-STAKE, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). i sht tekn. stake o. d. använd ss. redskap för omrörning av ngt. Aken Eldsl. 44 (1797). —
-STICKA, r. l. f. i sht tekn. sticka använd ss. redskap för omrörning av ngt. HantvB I. 1: 140 (1934). —
(I 1 a) -STRÄNG, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). (rör- 1778. röre- 1736—1746) (†) rörelsenerv. Den fierde (delen av anatomien kan kallas) Nevrologia eller läran om kiänne- och rörestrengar. Rosenstein Comp. 5 (1736). Aken Reseap. 107 (1746). —
-STÅNG, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). [jfr t. rührstange] i sht tekn. jfr -stake. Rinman 1: 263 (1788). Dalin (1854). —
-TRÄ, n. (rör- 1640 osv. röre- 1640) [jfr t. rührholz] (i sht i vissa trakter) träredskap för omrörning av ngt. Linc. (1640; under rudicula). Hanna rörde om i blodet med ett rörträ. Martinson Nässl. 87 (1935). —
-VINGE. tekn. vingliknande l. med vingar försett redskap för omrörning av massa. Ambrosiani DokumPprsbr. 380 (1923). —
(I 1, 2) -VÄRK, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr), n [jfr t. rührwerk] tekn. jfr -apparat, -maskin. JernkA 1827, s. 285 (för användning vid vaskning). Den stora cirkelrunda bassängen med rörverk. SvGeogrÅb. 1947, s. 15. —
B (†): RÖRE-SLEV, -STRÄNG, -TRÄ, se A.
C: RÖRNINGS-REDSKAP~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) redskap för omrörning av ngt. LB 3: 491 (1905).
Avledn.: RÖRARE, sbst.2, m.||ig., om sak r. l. m. [fsv. -rörare (i bet. 1 b) i ssgn kalk-, kalkarörare; jfr dan. o. nor. rører, t. rührer]
1) om person o. d.
a) till I 1: om det (personliga) väsen (den Gud) som en gång satte de livlösa, orörliga tingen i rörelse, ”primus motor”; numera bl. ngn gg i framställning som återger en äldre tids föreställningar. All tings första rörare. Lind (1749; under urreger). Gud själv är den oföränderlige — Aristoteles' orörde rörare. Fehrman DiktDöd. 57 (1952).
b) till I 2 a, III 3 b α: person som rör om l. ut ngt l. bereder ngt gm omrörning; utom tillf. bl. i ssgn kalk-rörare.
2) till I 2 a, III 3 b α: redskap (l. redskapsdel) för omrörning av ngt. Linné Sk. 354 (1751). Hvarje gång, då mjölkstäfvan tömmes i transportspannarna, skall mjölken omröras några gånger med en rörare af förtennt jernbleck. LAHT 1900, s. 324. Smith OrgSyntes 17 (1935). jfr krut-, ost-rörare. —
RÖRBAR, adj. [jfr t. rührbar] (†) till I 1 j, II 1 f β; om truppstyrka o. d.: rörlig. Rörbart manskap. 2RARP 4: 355 (1727). LfF 1876, s. 194. —
RÖRERSKA, f. [jfr rörare, sbst.2 1 b] till I 2 a, III 3 b α: kvinna som rör om l. ut ngt l. bereder ngt gm omrörning o. d.; utom tillf. bl. i ssgn kalk-rörerska.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content