1) ss. bestämning till ett adj. med bet. ’lik ett visst föremål', för att beteckna likheten ss. gällande under förutsättning att föremålet i fråga tänkes vara vänt upp och ned (l. i ett läge som är motsatt dess vanliga l. naturliga); i sådana uttr. som omvänt äggrund, hjärtlik, pyramidformig (förr äv. skrivet omvänt-äggrund osv.) o. d.; jfr OMVÄNDA 2. Omvändt-äggrund, .. kallas äggformen, om den breda ändan befinnes vid spetsen och den smala vid basen. Marklin Illiger 13(1818). (Ett ringspänne) med omvändt pyramidformiga knoppar. Fornv. 1909, s. 249.
2) på motsatt sätt, tvärtom, vice versa o. d.; äv.: med omkastning av ordningsföljden; jfr OMVÄNDA 5 b.Schroderus Modersch. B 2 a(1642). Weste(1807). Äro dessa paralleler riktiga, så tarfvas det .. knappast något bevis, att det är folkkaraktären, som bestämt språkets skick, och icke omvändt. UVTF 26: 45(1880). särsk.
a) (mat. o. i från matematiken utgående fackspr.) i uttr. omvänt proportionell; jfr OMVÄNDA 5 b δ.
α) i fråga om det förhållande som i en analogi vars ena led (proportion) är inverterat råder mellan å ena sidan talen i det icke inverterade ledet o. å andra sidan talen i det inverterade. Haglund Alg. 43(1879).
β) i omvänt förhållande (till ngt). Vara omvänt proportionell mot ngt. (Dragningskraften mellan två masspartiklar) är proportionell mot de två massornas produkt och omvänt proportionell mot avståndets kvadrat. Strömgren AstrMin. 2: 22(1927).
b) om man vänder på saken l. satsen l. förhållandet o. d., å andra sidan. Nordström Samh. 2: 92(1840). (En äldre tids filologer) skulle väl också ansett det som en paradox, om man sagt dem att visserligen spika vore bildadt af spik, men att omvändt neutret spring vore bildadt af verbet springa. 3SAH 6: 440(1891). Bolin KemVerkst. 189(1942).
