OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(II 1 c) OMÄGA, r. l. f. (om- 1635—1736. um- (vm-) 1538—1729. -åg- 1538 (möjl. felaktigt). -äg- 1538—1736. -ög- 1690 (sannol. felaktigt)) [fsv. umägha] (†) utjord, utmark, utäga o. d.; äv. med anslutning till om, prep. o. adv. III 11, om mark som tillhör en gård o. d.; vanl. i pl. Itt mitt godtz .. medt allom synom tillagom och vmägon. BtFinlH 3: 88 (1538). Be(mäl)te gårdar äre lijka stora så i omägor, som j Åcker och Engh. GullbgDomb. 17/10 1648. FörarbSvLag 1: 250 (1690). Bohlbyen är Principale och umägor äro accessoriæ. Nehrman InlJurCiv. 108 (1729). Broman Glys. 1: 238 (1736).
