ONEIROMANTI onäj1rωmanti4 l. ω- l. å-, l. -rå-, l. -ro-, l. 101—, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr eng. oneiromancy, fr. onéiromancie; jfr äv. gr. ὀνειρόμαντις, drömtydare; ytterst till gr. ὄνειρος, dröm, o. μαντεία, spåkonst m. m. (jfr MANTIK, NEKROMANTI)]
(i fackspr., mindre br.) konsten att tyda drömmar, drömtydning. Oneiromantien, Eller Konsten at tyda Drömar. Nordenskjöld (1783; boktitel). SvUppslB (1934).
