publicerad: 1950
O- ssgr (forts.):
ONYTTA, v., l. ONYTTAS, v. dep.; anträffat bl. i inf. [till onytt l. onytta, sbst.] (†) göra sådant som är onyttigt l. skadligt; ss. dep.: bli till ingen nytta, förspillas. Du (bör) försichteligen lämpa tit råd .. om du eljest icke vil all värkan af tin förmaning skall onyttas. Hermelin DuFour E 6 a (1683). Schenberg (1739). —
ONYTTARE, m. (v-) [till (onytt l.) onytta, sbst.] (†) odugling. (En del av krigsfolket) skickede siig (i sista kriget) som en hoop vnyttere. G1R 12: 117 (1538). —
ONYTTELIG, adj.; adv. = (BtFinlH 3: 36 (1534)), -a (OPetri Tb. 186 (1527), Nicander KonStyr. 9 (1760)), -en (Tegel G1 1: 245 (i handl. fr. 1529), PH 1: 202 (1720; rättat efter orig.)). (o- 1527—1760. v- 1539. -nytt- 1527—1760. -nött- 1597) [fsv. onytliker, motsv. nor. onytteleg; jfr mnl. onnuttelijc, mht. unnützelic (t. unnützlich); av o- 1 o. nyttelig, l. avledn. av onyttig] (†)
1) som icke är till gagn l. nytta, onyttig, gagnlös, värdelös; äv.: som icke är användbar, i oanvändbart skick, som icke duger för sitt ändamål; möjl. äv.: som är till skada (jfr onyttig 7). Alt thet hon gör thz är onytteligit och fordömdt. OPetri 1Post. 63 a (1528). Afläggia några onytteliga kyrkior och the, som hwarken funt eller kyrkogårdar hafwa. KyrkohÅ 1931, s. 219 (1540). särsk. ss. adv.: till ingen nytta. Tijdhen förlöper onytteligen. G1R 17: 158 (1545). Rålamb 8: 98 (1691). Schenberg (1739). särsk. [jfr motsv. anv. i fsv.] i sådana uttr. som bruka, förskingra, förskvittra, förslösa, förspilla, förtära ngt (äv. fördriva tiden, gå sin tid bort) onytteligen, för att beteckna gagnlösheten l. oförnuftet i det sätt varpå ngt förbrukas l. förspilles o. dyl. l. betecknande att ngt förbrukas l. förspilles till förfång för rättsinnehavaren o. dyl. l. utan att komma honom till godo. Ty forslosa the ther[es] husbønd[er]s godz onytteliga. OPetri Tb. 186 (1527). Ati (dvs. att I) icke vnytteligen schole geffue edre peninga wtt for humble. G1R 12: 146 (1539). Fålkett går sin thid bortt onytteligen (om handkvarnen avskaffas). RARP 4: 543 (1651). Nicander KonStyr. 9 (1760).
2) [jfr onyttig 2, 7] i fråga om yttranden, ss. adv.: anstötligt, oförskämt, obetänksamt o. lättsinnigt. The ther såå onytteliga tala om gudz ordh, lijka som thet wore en historia om Ditteric van bernden. OPetri 1Post. 18 b (1528). Haffuer han brwkat sin mwn mykit onyttelig. BtFinlH 3: 36 (1534). —
ONYTTERI, n. (-erij) [till (onytt l.) onytta, sbst., l. onyttig] (†) om olämpligt l. förargelseväckande l. självsvåldigt l. hämningslöst beteende l. tal o. d. Niels Bärieszon .. skall .. (ha) druckedt och slampampet, och brukat mykit onyttherij. G1R 16: 16 (1544). Sielsindt snack och annett onytterij. Därs. 689. Perlamente, buller heller nogot annatt onytterij. Schmedeman Just. 20 (1544).
Spoiler title
Spoiler content