[jfr t. optativ, eng. optative, fr. optatif; av nylat. optativus (jfr OPTATIV, sbst.)]
språkv. adj. till OPTATIV, sbst.Moberg Gr. 38(1815). Rätteligen är .. (presens konjunktiv) den optativa .. formen. Boivie SvSpr. 193(1820). Den optativa ändelsen -e, som Tegnér fritt brukar under hela sitt liv. Mjöberg Stilstud. 227(1911). jfr (†): En del (meningar) uttrycka en blott åstundan .. man nämner dem Optativæ. Borelius Sacy 81(1806).
