OPULENS op1ulän4s l. ωp1- l. ω1- l. å1-, l. -ɯl-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. opulenz, eng. o. fr. opulence; av lat. opulentia, rikedom, ståt. — Jfr OPULENT]
(föga br.) rikedom, yppighet, prakt. Pfeiffer (1837). Sedan / levdes i stor opulens med hummer och ljuvliga drycker. Lundström Sjöfr. 56 (1929). —
