SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORDONNATÖR l. ORDINATÖR, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(ordinna- 1797. ordona- 1773. ordonna- 17891904. -teur 17731819. -tör 17911904)
Etymologi
[av fr. ordinateur, ordonnateur, motsv. lat. ordinator (se ORDINATOR); jfr fr. ordonner, anordna, arrangera, föreskriva m. m. (se ORDONNANS)]
(†)
1) person som (vid tillställning av ngt slag) har hand om vissa arrangemang. Ordonnateurer af Studerande Corpsen besörjde placeringen (i kyrkan vid begravningen). SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 18. Ekbohrn (1868, 1904).
2) viss befattningshavare vid en teater, särsk. med uppgift att bestämma kostymerna för de teaterstycken som spelas. Kexél 1: 14 (1773). Bellman (BellmS) 6: 90 (1790). Calonius Bref 306 (1797). jfr KOSTYM-ORDONNATÖR l. -ORDINATÖR.
Spoiler title
Spoiler content