SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORDONNANS or1donaŋ4s, äv. å1r-, l. -då-, stundom -an4s (ordonna´ns Weste; årrdånnángs Dalin), m. resp. (om sak) r. l. m. ((†) n. Lindfors (1824)); best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 5 o. 6) ORDONNANSIE, m. l. f., anträffat bl. i pl. -ier.
Ordformer
(ordenans 1708. ordnantz- 1710 (: ordnantz Corporal:n). ordo(n)nance 1629 (: rättegångs ordonnance)1857. ordonnancier, pl. 1781. ordonnans (-na-) 1707 osv. ordonansier, pl. 1632. ordonantze 1621. ordo(n)-nence 16971722. jfr ORDINANTIA anm., sp. 1163)
Etymologi
[jfr d. ordonnans, nor. ordonans, t. ordonnanz, eng. ordonnance; av fr. ordonnance, avledn. av ordonner, uppkommet gm ombildning i anslutning till donner (se DONERA) av ffr. ordener, av lat. ordinare (se ORDINERA). — Jfr ORDINANTIA]
1) hist. om ä., utländska förh.: viss slagordning; företrädesvis i uttr. spansk-ungerska ordonnansen, nederländska ordonnansen. NF (1888). 2NF (1914).
2) (numera bl. ngn gg i fackspr.) i fråga om ett byggnadsvärk, en anläggning l. ett konstvärk o. d.: anordning l. utformning enligt en viss plan l. i en viss stil, övergående i bet.: form, stil; komposition; förr äv. mer l. mindre konkret, om plan l. ritning till byggnad l. om utrustning l. utsmyckning av ngt i enlighet med viss plan l. i viss stil l. om parti av byggnad uppförd i viss kolonnordning. Josephson Tessin 1: 141 (cit. fr. 1699). Förnämligast vid Tårg, samt andre allmänne platzer, (böra) alla tilbyggande hus äga lika ordonance, på sine yttre faciater. PH 2: 1284 (1736). (För att rätt utsmycka en byggnad måste man känna) Faconer på Hörn-Spisars ordonance, runda och kantige. Carlberg SthmArchitCont. D 1 b (1740). Inuti Husen (böra vid festliga tillfällen anordnas) beklädningar, förbygde rum med tienlige Ordonancer af Skiänckar, Piramider, Upsatzer och Altaner. Därs. H 3 b. (Operan i Lissabon) är både rymlig, komod och superb till dekorationer efter Villets ordonans. Tersmeden Mem. 1: 257 (c. 1780). Ordonnancen är utan sammanhang. MoB 5: 80 (1784; i fråga om en målning). Lövträd .. växa på gräsmarken .. (i parken) i ännu skönjbar, skön ordonnans. SvTrädgK 1: 69 (1930).
3) (numera bl. om ä., i sht utländska förh.) hist. av myndighet fastställd bestämmelse, förordning, stadga, statuter; äv. konkretare, om den skriftliga handlingen; särsk. [med anslutning till motsv. anv. av fr. ordonnance, span. ordenanza] om visst slag av lagar l. förordningar i de romanska länderna (dekret). LMil. 4: 610 (1695). 1666 års Tull-taxa och Ordonance. 2RARP 10: 270 (1738). Vallagen (i Frankrike) förändrades genom en ordonans. AB 1831, nr 185, s. 2. Philip V:s (av Spanien) ordonnancer. KrigVAT 1843, s. 331. Grimberg VärldH 7: 66 (1936; om förh. 1357).
4) (†) kommendering, order. Tå han får ordonantze föllier han grefwens regemente. Gustaf II Adolf 257 (1621). Pfeiffer (1837).
5) (†) pänninganvisning. OxBr. 11: 597 (1632).
6) (†) (läkar)ordination. HdlCollMed. 1698, s. 1237. Acrells ordonance som alla qvällar föreskrifvit mig ett bad emot finnar som jag fådt i ansigtet. JGOxenstierna Dagb. 17 (1769). Bremer Brev 3: 441 (1856).
7) (†) direktion, ledning, styrelse. Directionen och ordonencen öfwer Kongl. Byggnader. CivInstr. 292 (1697).
8) (†) ordonnanstjänst; äv. i sådana uttr. som vara o. d. l. ha ordonnans, tjänstgöra ss. ordonnans (i bet. 9). LMil. 3: 312 (1693). Hr. Öfwersten, hoos hwilken jag hade ordonantz. KKD 1: 71 (c. 1710). I vaktmästare-rummet sitter en hästgardist på ordonnans. Liljecrona RiksdKul. 145 (1840). Hos Kongl. personer kommenderas alltid officerare på ordonnans. TjReglArm. 1858, 1: 54.
9) person som står till en överordnads förfogande för att utföra vissa uppdrag o. tjänster åt denne, särsk. överbringande av tjänstemeddelanden, budsändning o. d., i sht förr äv. personlig uppassning; företrädesvis (o. numera nästan bl.) i fråga om dylik tjänst vid militärt förband l. förband med liknande organisation (t. ex. inom civilförsvaret); förr äv.: ordonnansofficer. Beriden ordonnans. KKD 10: 111 (1708). Under sitt vistande i Sevilla hade vår kapten från Centa tagit till tjenare och stöfvelborstare, ordonnans som det kallas, en soldat Curro. Lundgren MålAnt. 1: 345 (1870). De hos konungen och drottningen kommenderade vakthafvande kaptener och ryttmästare tjenstgöra äfven såsom ordonnanser. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 280 (1879). Han (fick) anställning vid kungl. operan som ordonnans, hvars uppgift det är att löpa staden kring och kalla de olika kårerna till tjänstgöring eller meddela ändringar i repertoaren. Hellander Teat. 54 (1898). Hemskydd. 63 (1939). — jfr CYKEL-, MOTORCYKEL-, POST-, VELOCIPED-ORDONNANS.
10) [efter motsv. anv. i fr.] i ssgn ORDONNANS-KOMPANI 2.
Ssgr (i allm. till 8, 9, i sht mil.): ORDONNANS-AVDELNING~020.
1) militärt förband (tillhörande stabsförband) med uppgift att bestrida ordonnanstjänst; äv. om förband för utbildning av ordonnanser. 2NF 37: 819 (1925).
2) om polisavdelning; jfr -polis. PT 1910, nr 15 A, s. 2.
-DAG. (förr) dag då ngn hade ordonnanstjänst. KrigVAT 1837, s. 7.
-GRUPP. jfr -avdelning 1.
-HÄST. använd vid ordonnanstjänst l. riden av ordonnans. PT 1908, nr 251 A, s. 3.
(jfr 9) -KARL. (†) = ordonnans 9. LMil. 3: 311 (1693). KrigVAT 1839, s. 460.
(jfr 9) -KNEKT. (†) = -soldat. LMil. 3: 204 (1692).
-KOMPANI.
1) (förr) till 8, 9; jfr -avdelning 1. IllMilRevy 1898, s. 118.
2) [efter fr. compagnie d'ordonnance] (förr) till 10; benämning på vissa franska kavallerikompanier som icke hörde till ngt visst regemente. Geijer I. 1: 87 (1818). SvUppslB (1934).
(jfr 9) -KORPRAL. (†) korpral tjänstgörande ss. ordonnans. KKD 10: 133 (1708). Därs. 11: 137 (1710).
(jfr 9) -OFFICER, äv. -OFFICERARE. [jfr t. ordonnanzoffizier, fr. officier d'ordonnance] subalternofficer beordrad till viss tjänstgöring hos kunglig person (prins); förr äv. om officer vid de högre staberna, med tjänstgöring motsvarande en stabsadjutants. Ordonnance-Officerare hos H. K. H. Kron-Prinsen. Hofcal. 1814, s. 88. SvStatskal. 1939, s. 267.
(jfr 9) -PERSONAL. ArtillRegl. 1940, 2: 38.
-POLIS.
1) polisman som tjänstgör ss. ordonnans åt polisman i befälsställning.
2) i vissa större städer: särskild avdelning av polisvärket med uppgift att handlägga vissa (särsk. administrativa) ärenden som icke lyda under kriminal- l. ordningspolisen (t. ex. delgivning, fattigvårdsärenden); jfr central-polis; äv. om enskild polisman tillhörande dylik avdelning. GHT 1895, nr 290 A, s. 3. SFS 1938, s. 1260.
(jfr 9) -RYTTARE. (†) beriden ordonnans. LMil. 4: 742 (1695). Tingsten AnvTakt. 51 (1887).
(jfr 9) -SOLDAT. [jfr t. ordonnanzsoldat] (†) soldat tjänstgörande ss. ordonnans. Atterbom Minn. 578 (1819).
(jfr 8) -TJÄNST. [jfr t. ordonnanzdienst] tjänst ss. ordonnans; äv. om den organisation som uppbyggts för dylik tjänst. Lefrén Förel. 1: 138 (1818). SFS 1941, s. 1152.
(jfr 8) -TJÄNSTGÖRING~020. tjänstgöring ss. ordonnans. Lefrén Förel. 1: 137 (1818).
-TROPP, förr äv. -TRUPP. jfr -avdelning 1. PT 1902, nr 171 A, s. 3.
(jfr 9) -TRUMPETARE. (†) trumpetare tjänstgörande vid en ordonnansavdelning, med uppgift att blåsa signaler o. d. DA 1825, nr 216, s. 2.
(jfr 9) -UNDEROFFICERARE. [jfr t. ordonnanzunteroffizier] (†) underofficer tjänstgörande ss. ordonnans; jfr -officer. KrigVAT 1850, s. 485.
Spoiler title
Spoiler content