SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORFISM orfis4m, äv. ORFICISM or1fisis4m, r.; best. -en.
Ordformer
(ngn gg -ph-. orficism 19111950. orfism 1912 osv.)
Etymologi
[efter t. orphismus, fr. orphisme, eng. orphism resp. eng. orphicism; till lat. orphicus (se ORFISK)]
rel.-hist. i det antika Grekland: mysteriebetonad religiös åskådning l. lära som enl. traditionen härrörde från den trakiske sagohjälten Orfeus; äv. om den religiösa rörelse l. sekt som omfattade denna lära. Nilsson PrimRel. 202 (1911). RelBib. 1943, s. 31.
Spoiler title
Spoiler content