[efter t. orphismus, fr. orphisme, eng. orphism resp. eng. orphicism; till lat. orphicus (se ORFISK)]
rel.-hist. i det antika Grekland: mysteriebetonad religiös åskådning l. lära som enl. traditionen härrörde från den trakiske sagohjälten Orfeus; äv. om den religiösa rörelse l. sekt som omfattade denna lära. Nilsson PrimRel. 202(1911). RelBib. 1943, s. 31.
