publicerad: 1950
ORIGINAL or1igina4l l. or1iji- l. å1r-, l. 0104, l. or1gi- l. or1ji- (origina´l Weste, orijinál Dalin), n. ((†) m. UrkFinlÖ 2: 23 (c. 1605)); best. -et (ss. m. -en); pl. = (G1R 29: 645 (1559) osv.), äv. (numera ngt ålderdomligt) -er (KOF II. 2: 250 (c. 1655), Östergren (1934)) ((†) -ier RP 2: 125 (1631), VDAkt. 1736, nr 182). Anm. I ä. tid användes ordet stundom med lat. böjning. BtFinlH 4: 246 (1564: originalia, pl.). Schück VittA 2: 137 (i handl. fr. 1674: lijka lydandes medh originali).
Ordformer
(orgin- 1686—1935. orien- 1792. origen- 1619. origin- 1559 osv. orign- (orrign-) 1658—1687. orin- 1771. -al 1559 osv. -all 1564)
Etymologi
1) (†) om ngt till vilket ngt annat leder sitt ursprung; upphov; föregångare. Det är vist att Sverige .. får i alla tider heder för dem de utsändt, och Sverige har varit där uti första orginalet. Linné Bref I. 2: 344 (1773; bet. oviss). (Antager han) att syndafloden förstörde endast de vilda originalerne till våra kultur-växter, eller hela vegetationen? BotN 1855, s. 81. (Det finska ordet ”kania”) anses .. vara originalet till (verbet) kan .., gå med upplyft huvud. Landsm. XI. 3: 135 (1897).
2) dokument l. skrift som utgör den ursprungliga (auktoriserade l. av upphovsmannen egenhändigt nedskrivna l. undertecknade o. därför tillförlitligaste l. betydelsefullaste) versionen av en text, huvudskrift; motsatt dels: kopia, avskrift, reproduktion, dels: koncept; stundom äv. om var o. en av flera likvärdiga dylika versioner av en text. Kopian överensstämmer fullständigt med originalet (i sht förr äv. med sitt original). Originalet till (förr äv. av l. på) testamentet har förkommit. G1R 29: 645 (1559). Twenne originaler af S. Oloffs Chrönika. Schück VittA 1: 250 (i handl. fr. 1668). Affskriffterne wara eenlige med sina originalier, attesterar (osv.). VDAkt. 1718, nr 127. Ett löst dokument .., ovisst om koncept, original eller avskrift. SannK12Död 79 (1941). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. själva (förr äv. rätta) originalet o. d., om originalhandling. Denne copia stemmer öfverens ordh ifrån ordh medh det rätta originalet. RA I. 2: 91 (1563). Såsom sielfue Originalen utwijser. UrkFinlÖ 2: 23 (c. 1605). Östergren (1934).
b) abstraktare, i uttr. i original, för att beteckna att ett dokument är en originalhandling. Betyget skall insändas i original jämte två vidimerade avskrifter. Snellman o. Osterman (1903). SFS 1936, s. 505.
3) (numera nästan bl. i a o. b) ngt som ngn gör (l. framställer) en mer l. mindre exakt motsvarighet till l. avbildning av (jfr 2); förebild; modell; ngt som har en avbild l. som spelat en mera väsentlig roll vid formandet l. gestaltandet av ngt annat. Originaler, eller modeller af jern. Rinman Jernförädl. 156 (1772). Notre Dame i Paris sæges vara original till Upsala Domkyrka. Murberg FörslSAOB Bih. (1791; jfr a). Almqvist Pal. 44 (1838; om ngt som har en spegelbild). — särsk.
a) om konstvärk (äv. byggnad) o. d. i motsats till reproduktioner därav; äv.: konstvärk som är en direkt avbild av sitt föremål l. som är konstnärens egen, ursprungliga skapelse (icke en kopia av ett annat konstvärk med samma motiv). Kongl. M:tz Conterfeij af Copierat och originalet försändt åth Gåttdorph. KlädkamRSthm 1654, s. 84. (Museet) innehåller en .. samling avgjutningar av skulpturer .., men .. också .. förnämliga fornegyptiska original. SvD- (B) 1927, nr 184, s. 8.
b) om person, djur, natursceneri osv. ss. föremål för direkt avbildning (gm målning, skulptering osv.); äv. om förebilden till en figur i ett diktvärk. Oelreich 243 (1755). Originalet (till porträttet) var svensk till födseln. HLilljebjörn Hågk. 2: 126 (1867). Originalen till flere af gestalterna i (Bellmans dikter). Tegnér Armfelt 1: 17 (1883). jfr: (Don Quijote) har denna tiden sådane likar, at man ej vet hvilkendera är Original eller Copia. Dalin Arg. 2: 322 (1734, 1754).
4) grundtext; motsatt: översättning l. bearbetning av densamma; äv. (numera bl. mera tillf.) om självständigt litterärt värk (utgivet på det språk varpå det författats), originalarbete; motsatt: arbete som är en översättning l. bearbetning av en annan författares värk. Botvidi 3Pred. 52 (1621, 1627). Är Originalet (till en översättning) här i Riket författat och uplagt, bör (osv.). PH 5: 3298 (1752). I morgon lämnar jag 16 psalmer, alla originaler, på trycket. Geijer Brev 139 (1812). Översättning från originalets andra upplaga. Foerster Relig. Titelbl. (1928).
5) (†) om person: mönster (att efterlikna); jfr 6. Brenner Dikt. 1: 177 (1709, 1713). Han är ett original för ämbetsmän. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Ett original af dygd. Nordforss (1805). Meurman (1847).
6) (†) om person (l. sak) betecknad ss. ett renodlat l. typiskt exempel på en viss sorts människor (resp. föremål osv.), urtyp (jfr 5); i uttr. originalet (ut)av (äv. till) några o. d., urtypen för några. Dhese bege prinsar äre rät orrignal uthaf pultroner. HH XVIII. 2: 29 (1687). Sisla är .. ett original af alla äreskänderskor. Livin Kyrk. 32 (1781). Knorring Ståndsp. 2: 157 (1838).
7) (†) om ngt särpräglat l. självständigt (jfr 4); äv. närmande sig bet.: ngt som är ensamstående i sitt slag l. saknar motstycke. (Kännare) finna, at .. (Klingenstjernas) tankar äro .. originaler. Strömer ÅmVetA 1768, s. 56. Mounthly Rewiever .. berömmer .. hans resa (dvs. L. Sternes bok A sentimental journey), såsom ett fullkomligt original. Ekmanson Sterne 1: 3 (1790). — särsk. övergående i bet.: självständighet, originalitet. Det man kallar Original i Caracteren, nemligen, at den är oblandad och utan främmande tilsatser. Lanærus Försök 81 (1788).
8) (numera bl. mera tillf.) person som icke liknar o. icke söker efterlikna andra; person med självständighet o. egenart; särsk. om självständigt skapande vetenskapsman, tänkare, diktare l. konstnär o. d. Dalin Arg. 2: 399 (1734, 1754). (Bellman) är ett värkeligt snille, ett original i Poesie. JGOxenstierna Dagb. 75 (1769). Wergeland är en egendomlig Ande, är helt och hållet ett original. SthmFig. 1845, s. 240. Att alla .. (Kafkas) epigoner betrakta sig som original. SvD(B) 1948, nr 25, s. 7. jfr (†): Profess(or) Klingenstierna .. är sielf ett original att tänka, fatta och sluta. Linné Bref I. 1: 124 (1744). — särsk. (enst., †) om (självständig) författare i motsats till översättare. En annan författare, hvilken visserligen .. aldrig uppträdde som Original, var Erik Schroderus. Hammarsköld SvVitt. 1: 107 (1818).
9) säregen l. besynnerlig l. excentrisk människa; person med lustiga l. bisarra egenheter; ”kuf”. Han är ett riktigt original (tillf. äv. original till, förr äv. av gubbe). Att det är allenast originaler förbehållit, att opåtalt säga plumpheter. Kellgren (SVS) 6: 8 (1770; möjl. till 8). (Han var) et verkeligt original. Fischerström Mäl. 11 (1785). Ett original af fruntimmer. HLilljebjörn Hågk. 1: 87 (1865). SvD(B) 1943, nr 287, s. 14.
10) [utvecklat ur 1] (†) om levande djur av en typ som givit upphov till en viss sorts fossil; jfr ORIGINAL-SNÄCKA. Wallerius Min. 377 (1747). De djur hvars qvarlefvor upgräfvas i et land, och hvilkas originaler icke nu för tiden .. lefva där. VetAH 1802, s. 277.
Ssgr (Anm. Hit kunna äv. hänföras vissa av de under original, adj., uppförda ssgrna): A (till 2, 3, 4): ORIGINAL-TROGEN. om kopia, reproduktion, översättning o. d.: trogen mot originalet. Meyer Stud. 18 (1930). —
Spoiler title
Spoiler content