SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORIGENIST -is4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. origenist, fr. origéniste; jfr ORIGENISM]
kyrkohist. anhängare av origenismen. Bäckström Benzelius 183 (1734).
Spoiler title
Spoiler content