publicerad: 1951
ORÖRD ω3~rœ2rd, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf., Lilliehöök MaryAnne 115 (1933)); n. o. adv. orört.
Etymologi
[fsv. orördher, isl. úhrørðr; av O- 1 o. rörd, p. pf. av RÖRA, v.]
1) som icke satts l. varit i rörelse; som icke rör(t) sig; som man icke utför(t) rörelser med; äv.: som hålls stilla; äv.: icke rubbad (ur sitt läge); som är kvar på samma plats (hela tiden l. som förut); numera i sht övergående i 2. En tunn Sallva, som på .. stålet .. kan appliceras .., då det orördt skall förvaras. Rinman JärnH 56 (1782; jfr 2). (Höstlöven) lösas .. från sin stjelk, äfven orörda af vindens anda. Geijer I. 7: 130 (1830; jfr 2). Berlin Lrb. 174 (1876; om åkdon). Orörd .. (dvs.) orubbad. WoH (1904). Med orörd tunga och tigande strupe sjunger jag. Wulff 80År 118 (1926). Får mjölken stå orörd en längre tid, samlar sig fettet och flyter upp på ytan. Bolin VFöda 174 (1933; jfr 2). jfr (†): Turnus svara hörs, med blickar orördt ställda / På fruktansvärda mön. Wallin Vitt. 2: 285 (1805).
2) icke vidrörd; som man icke tagit på l. i; i sht övergående till att beteckna att ett föremål o. d. icke varit utsatt för ngt slag av behandling l. åvärkan; som man icke på ngt sätt gjort ngt åt; särsk. om ngt som icke blivit utnyttjat (i ett l. annat avseende) l. icke använt (för det ändamål det är avsett för l. på annat sätt); särsk. dels om pängar, betecknande att de icke tagits i anspråk, dels om skogar: där det icke huggits (ved l. virke) l. röjts för odling o. d.; äv. om mark: som icke varit föremål för grävning l. plöjning l. odling o. d.; äv. (t. ex. om natur): jungfrulig, oexploaterad (jfr d); ofta mer l. mindre bildl., i sådana fall där det icke är fråga om värklig beröring; stundom övergående i bet.: ograverad. Linc. Mm 6 a (1640). Så kunde om sielffve begraffnings monumentet göras itt skranckverck, at det bliffver orördt. OxBr. 12: 133 (1644). Schmedeman Just. 714 (1680; om pängar). Vinterqvarter i det rika, orörda Holstein. Fryxell Ber. 7: 239 (1838). Kommissorial-rätten lät saken ligga orörd. Malmström Hist. 3: 154 (1870). Samtiden 1873, s. 822 (om jord). Skogvakt. 1894, s. 96 (om oklippt häck). Orörda tomter. TT 1898, Byggn. s. 82. Ett stycke typisk norrländsk, orörd natur. SkogsvT 1903, s. 292. O-rörd timmerskog. Därs. 1905, s. 274. Han (lämnade) sina (läx-)böcker orörda. Siwertz JoDr. 7 (1928). Folk .. gladdes åt att ha sommaren orörd framför sig. Edquist OsynlStängs. 259 (1944). jfr (†): Om uti multiplicanten äro et eller flera noller emellan de gällande zifrorne, så gak de rummen orörda förbi. Palmquist Räkn. 33 (1750). — särsk.
a) om snö l. is o. d., för att beteckna att ingen rört sig i resp. på den (jfr d). VFl. 1906, s. 24. Han .. klev .. fram på den orörda snön. Hallström Händ. 225 (1927).
b) om mat l. dryck o. d., för att beteckna att ingen ätit resp. druckit därav; äv. om kärl o. d. vari dylik mat l. dryck förvaras l. serveras. Lucidor (SVS) 220 (1672). Mer än hälften af rätterna buros orörda tillbaka från bordet. Crusenstolpe Mor. 3: 210 (1841). Ännu vid midnatt stod somliga fat orörda. Arnér Knekt 194 (1945).
c) (†) för att beteckna att arbeten som pågått med ngt legat nere (en tid). Som Tornet Fars hatt war redan anlagdt och til en tid stått orördt, sökte jag at komma det åter i gång. HC11H 7: 170 (1715).
d) övergående i bet.: som icke förändrats, oförändrad; i samma skick som förut; i ursprungligt skick; äv. om tillstånd l. skick: ursprunglig; förr särsk. i fråga om påvärkan av ett ämne på ett annat o. d., i sht för att beteckna att ett ämne icke undergått en viss kemisk förändring (jfr ORÖRLIG 4). Ägge-hvitan coagulerades af kokningen, men mjölken var orörd. VetAH 1772, s. 46. Guldet lemnas orördt (av saltsyran). Rinman 1: 376 (1788). I hela riket finns måhända icke en enda orörd byggnad från medeltiden. Heidenstam Tank. 9 (1896, 1899). (Pindaros') fyra böcker epinikia hafva i det närmaste orörda öfvergått till vår tid. Schück VLittH 1: 109 (1899). I orördt skick. Wrangel TessPal. 3 (1912). särsk. (enst.) om naturföremål, i uttr. stå orörd, vara l. finnas kvar (i oförändrat skick). Rudbeck Atl. 1: 887 (1679).
e) (†) om militärt förband: som icke lidit förluster (därför att det icke varit i strid), intakt. Mankell Fältsl. 363 (1858). Tingsten FormTakt. 18 (1889).
f) (mera tillf.) med abstrakt huvudord, närmande sig bet.: som icke rönt menlig invärkan (av ngt), icke ofördelaktigt influerad (av ngt); äv.: oberörd; förr särsk. dels om värkan, närmande sig bet.: ohämmad, ohindrad, dels om ngns lycka, betecknande att vederbörande fortfar att vara framgångsrik o. d.; jfr ORÖRLIG 5. Huru högt ther lågh macht vppå at Gudz Ordz .. Wärkande blefwe orörd och oomkulslaghen. Schroderus Os. III. 1: 86 (1635). Det lyckades .. Svante Sture att .. behålla .. sin lycka orörd. 2SAH 51: 168 (1875). Hans unga sinne låg så slutet nyss, / Så orördt som hans mun af kvinnokyss. Snoilsky 5: 111 (1897). Jag finner hos Baby .. en orörd .. ömhet. Wägner Norrt. 47 (1908).
3) (numera bl. mera tillf.) i fråga om renhet l. oberördhet i sexuellt avseende; om (ngt hos) en kvinna: jungfrulig, intakt. Victor III .. förlät sijn troolofwade Brudh orörd, och .. begaff sigh vthi Clostret Cassin. Schroderus Os. 2: 609 (1635). Är en Flicka kysk, hon blifver ock orörd. Posten 1769, s. 768. Moberg Rosell 351 (1932). jfr: En ödemark, som sträcker sig flere mil i orörd jungfrulighet. Hortling DabUggl. 40 (1924; jfr 2).
4) (†) om person: (lämnad) i fred; icke angripen; särsk. för att beteckna, att ngn lämnas l. är i okvald besittning av sin egendom o. d. Rudbeckius KonReg. 223 (1615). At Hans Hustru .. effter Hans dödh skall af des Arfwingar blifwa omolesterat och orörder. ArvskifteSthm 12/8 1671. Orörd .. (dvs.) ej angripen. Lindfors (1824). Sändebudets rätt att färdas / Orördan åter. Hedberg Bröll. 66 (1865).
5) (†) icke berörd (i tal l. skrift), som man icke yttrat ngt om l. tagit upp till (närmare) behandling (i tal l. skrift); i sht i sådana uttr. som låta, lämna ngt orört. Phrygius HimLif. A 3 a (1615). I detta ämnet wore mycket at säga, som för vidlyftigheten skull måste lemnas orördt. Nohrborg 1006 (c. 1765). PH 9: 285 (1770). — särsk. om fråga o. d.: som icke tidigare diskuterats l. debatterats o. d. (De tre ofrälse stånden nämnde icke) 1655 års beslut ... De togo frågan såsom en orörd sak och begärde reduktion. 2SAH 21: 369 (1841).
6) (†) om person l. ngns sinne l. hjärta o. d.: oberörd (av intryck l. angenäma l. oangenäma underrättelser l. egna l. andras lidanden o. d.); äv.: icke rörd; äv.: kall, likgiltig; jfr ORÖRLIG 6. Lagerbring 1Hist. 2: 167 (1773). Lika jämn och orörd .. / I alla ödens ebb och flod. Kellgren (SVS) 2: 171 (1782). Med orördt bröst du ser den ånger-qvalde gråta. Lidner (SVS) 2: 378 (1784). Kalla och orörda hjertan! Lantingshausen Young 1: 93 (1787). Barmhertigheten .. lär oss, att icke orörde gå uslingen förbi. Lehnberg Pred. 2: 277 (c. 1800). Hon .. som .. går orörd in i helgedomen, oupplyftad derifrån ... Hon har ingen grund att hvila på. Wallin Rel. 3: 108 (c. 1830). Geijer I. 8: 182 (1838).
Avledn.: ORÖRDHET, r. l. f. särsk. till 2. LfF 1906, s. 29. En doft av dammig orördhet. Ossiannilsson Slätt. 245 (1909).
Spoiler title
Spoiler content