publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OSED. (o- 1525 osv. w- 1525. -sed (-ee-, -dh) 1528 osv. -sedher, sg. 1526 (ovisst)— 1571. -sidher, pl. 1525. -säd (-dh) 1593—1637) [fsv. osiþer (i bet. 2); jfr isl. úsiðr]
2) dålig l. förkastlig sed l. vana, ovana; förr äv. om förkastlig handling i allm.; jfr o- 2. Paa thet ath slighe wsidher motthe aff komma (dvs. komma ur bruk). G1R 2: 244 (1525). Dett ähr een sleem oseed, att intett vele I lida andre, som (osv.). RP 7: 475 (1639). På thet then Oseeden, at komma seent uti Kyrkian, och at gå therutur, förr än Gudztiänsten är ändad, må hämmas. StadgEed. 1687, 2: 7. En omild (läsare) söker mina fel. Det vore af mig en osed, at dem bestrida, om de med foglighet visas. Martin Bensj. Föret. 12 (1782). Hellström Malmros 286 (1931). —
1) som icke ses; äv. (i sht i vitter stil): som icke kan ses, osynlig; numera i sht ss. predikatsfyllnad, särsk. ss. predikativt attribut: utan att ses. Jag sökte mig en plats på operan, der jag skulle se och vara osedd. GMArmfelt (1784) hos Tegnér Armfelt 1: 136. Knappt var det sagdt / förrn osedd makt / vid köln sig hakar / på Helges drakar. Tegnér (WB) 5: 106 (1825). Dimman skyddade honom, så att han kunde springa osedd vart som helst. Lagerlöf Holg. 1: 131 (1906). (Utpressaren kunde) osedd .. smita ut köksvägen. Hellström Malmros 260 (1931).
2) (utom i a o. b numera knappast br.) som ngn l. människorna i allm. (i en viss tid l. inom ett större l. mindre område) ännu l. före en viss tidpunkt icke sett l., allmännare, icke stiftat bekantskap med l. upplevat o. d. Om allt osedt, ohördt, oförsökt icke någon gång komme att ses, höras, försökas. Lagerbjelke ANEdelcrantz 15 (1821). De flesta af stadens märkvärdigheter äro ännu af oss osedda. Dalin (1855). särsk.
a) (i vitter stil) om ngt framtida. Den dagen är ännu osedd då etc. Nordforss (1805). Allt detta hör den osedda framtiden till. DagbrKongo 257 (1911).
b) i uttr. förut l. dittills l. hittills o. d. osedd, förut osv. okänd l. aldrig skådad o. d.; numera företrädesvis med abstrakt huvudord. Stiernhielm Arch. B 2 a (1644). Nye och för thetta ohörde och osedde Species Insectorum. Lindestolpe Matk. 10 (1714). En förut osedd mängd af löfmaskar. Dalin (1855). Dagen derpå, den 4 Nov. firades, med en hittills osedd prakt, konung Carl den tionde Gustafs begrafning. Carlson Hist. 2: 165 (1856). Fornv. 1909, s. 61.
c) (†) övergående i bet.: enastående, oerhörd. En osedd illbragd har han (dvs. Aias) under denna natt / Mot oss (dvs. argiverna) begått, om verklig han föröfvat den. Palmblad SophSorg. 76 (1812, 1839). Atterbom Minnest. 1: 306 (1844).
3) i fråga om köp av en vara utan att köparen sett den: obesedd; ss. predikativt attribut (särsk. till ett neutralt ord) l. ss. adv.; särsk. i uttr. köpa l. ta(ga) ngt osett. EkenäsDomb. 1: 259 (1660). Kjöpa något osedt. Lind (1749). Östergren (1934).
OSEDIG. (-sed- (-ee-, -dh-) 1638 osv. -sid- (-sidh-) 1536—1619. -ig (-gh) 1541 osv. -ug (-gh) 1536—1732) [fsv. osiþugher; jfr isl. úsiðugr] (†; se dock slutet) som har dåliga seder; självsvåldig, ouppfostrad; ohyfsad; stundom särsk.: otuktig, osedlig, omoralisk. En osidhugh dotter. Syr. 22: 4 (öv. 1536). The Ungarer, på then tijden (dvs. på 800-talet) itt grymt och oseedigt Folck. Brask Pufendorf Hist. 298 (1680). O-seedugt lefverne. VRP 7/6 1732. Att jag icke inser, hvarföre Thalia skulle vara mera osedig, än de öfriga Sång-Gudinnorna. 2VittAH 10: 277 (1816). Osediga barn. Dalin (1855). särsk. (numera i sht ålderdomligt) om häst: som har oarter. Sahlstedt (1773). Östergren (1934).
Avledn.: osedighet (ose´dighet Weste), r. l. f. (†; se dock slutet). Verelius 219 (1681). Murbeck CatArb. 6: 41 (c. 1750). särsk. (i sht ålderdomligt) i fråga om häst. Auerbach (1913). Östergren (1934).
Spoiler title
Spoiler content