SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OSENBRYGGESK, adj.
Ordformer
(ausen- 1577. odzmundz- 1599. osen- 1560. osom- 1569. osten- 1590. osum- 15691571. vnsen- 1576. vssen- 1576. ånsen- 1577. åsen(n)- (åzen-, -in-) 15771604. åssen(n)- 15341599. åsum- 1571. östenn- 1558. -brigges 1536. -brighgest 1586 (i bet. b). -brygelst 1592 (i bet. a). -bryggersk (-ij-) 15581599. -brygges 1577. -bryggesk (-ẏ-, -ÿ-) 1534 (: åssenbrygg(esk)), 15601577. -bryggis 1604. -bryggist(h) i bet. a 15891599, i bet. b 1589. -brygiesth 1591 (i bet. a). -brygist(h) i bet. a 15911597)
Etymologi
[jfr ä. d. osenbryggers(t); av ett mlt. os(s)enbrüggesch, motsv. t. osnabrückisch, adj. till t. stadsnamnet OSNABRÜCK (mlt. Os(s)enbrügge); med avs. på neutrumformen -esk (i bet. b) jfr GÖRLISK; formen -ist o. dyl. ss. personbinamn torde bero på inflytande från tygnamnet]
(†) som kommer l. härstammar från Osnabrück i Hannover i Tyskland; anträffat bl.
a) ss. binamn på person. SkrGbgJub. 6: 150 (1589). Därs. 503 (1604).
b) i n. sg., substantiverat, om lärft från Osnabrück. TullbSthm 1534—36, s. 2 a. Otta aln[n]a åssenbrighgest. SkrGbgJub. 6: 3 (1586). KlädkamRSthm 1599 A, s. 22 a.
Ssg: OSENBRYGGESK-LÄRFT. (†) lärft från Osnabrück. TullbSthm 1536, s. 61 b.
Spoiler title
Spoiler content