SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
O- ssgr (forts.):
OSKARP.
1) om kniv o. d.: icke skarp, ovass. Östergren (1934).
2) oeg. l. bildl.: oklar, dimmig, suddig o. d.
a) om kontur, gränslinje, bild, för blicken framträdande föremål o. d.; äv. i utvidgad anv., om inställning av (del av) optiskt instrument: som ger en suddig bild. Nyblæus Fotogr. 32 (1874). Närsyntheten (kännetecknas) av, att långt bort belägna föremål synas oskarpa och otydliga. Thunberg KroppByggn. 99 (1907). (Fotografier) kunna (bl. a.) vara skarpa eller oskarpa. Kroon Reprodukt. 74 (1935).
b) (mera tillf.) i annan anv., t. ex. om blick l. uppfattning l. invändning. Uppfattningen af ett ämne eller en fråga är ofta oskarp. LbInternMed. 2: 327 (1916). Några oskarpa .. invändningar. Östergren (1934).
OSKATTAD, p. adj.
1) (†) icke taxerad, icke värderad. PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 10. Oskattad egendom. Murberg FörslSAOB (1791).
2) (†) skattefri, befriad från skatt. Thulin Mant. 1: 38 (cit. fr. 1567). Klockare skola ock niuta oskattade sina Klockare bord, huus och gårdar. KOF II. 2: 336 (c. 1655). Schultze Ordb. 4306 (c. 1755).
3) (mera tillf.) om bikupa: som icke skattats på honung (o. vax). Gullander SvarVetA 114 (1773). EconA 1807, nov. s. 123.
OSKATTBAR3~02, äv. ~20. som icke kan uppskattas, vars värde icke kan bestämmas; numera bl. om ngt värdefullt: som icke kan skattas nog högt, ovärderlig, utomordentligt värdefull; förr äv. om förlust: som icke kan nog beklagas, utomordentligt stor, oersättlig. Den förmedelst Ed. Kongl. Maj:ts högstbeprislige Herr Faders alt för tidiga död, tagne stora och oskattbara förlusten. HC11H 15: 36 (1697). Prag (hade) .. blifvit eröfrat, theräst (dvs. varest) the segrande Swenska .. ett oskattbart Byte ärhållit. Rüdling Suppl. 322 (1740). Hvad bör icke en värkelig Patriot hoppas, under en så uplyst som god Regent, vi nu hafve den oskattbara lyckan äga. EP 1792, nr 45, s. 4. Däremot är (Strindbergs Klostret) .. oskattbart ur självbiografisk synpunkt. 3SAH LIII. 2: 49 (1942).
Avledn.: oskattbarhet, r. l. f. Möller (1790).
OSKATTLAGD3~02, p. adj. (förr) kam. om jordegendom (torp o. d.): icke skattlagd; äv. i utvidgad anv., om innehavare av jord: befriad från att erlägga grundskatt. RP 7: 583 (1639). RARP V. 2: 161 (1655). Minnesskr1734-Lag 2: 186 (1934).
OSKATTLIG, adj.; adv. = (†, Lucidor (SVS) 282 (1673)). (-skatt- 16731887. -skatte- 16341640) [fsv. oskatteliker] (numera knappast br.) = oskattbar. HSH 32: 127 (1634). Rydberg KultFörel. 5: 317 (1887).
OSKEDD, p. adj. (i vitter stil, mindre br.) icke skedd; ogjord. Lind (1738; under ungeschehen). Hvem förmår det skedda oskedt göra mer! Palmblad SophSorg. 479 (1841). Topelius Planet. 2: 69 (1889).
OSKICK. dåligt skick l. uppförande o. d.; jfr o- 2.
1) (†) dåligt skick l. tillstånd; olag. HB 2: 344 (1599). Ofta hender at efter en tids blåsning ugnen faller i ett oskick, therföre at vatnet öpnat sig väg til trumman. NoraskogArk. 4: 202 (1719). (G. M. Sprengtporten) emottog Savolax Brigaden i det mäst bestämda oskick. KrigsmSH 1798, 1: 108. (Ett gammalt) cylinderur i oskick. BoupptVäxjö 1878.
2) dåligt uppförande; klandervärt beteende; dålig vana, oart(er), olat(er). Rudbeckius KonReg. 35 (1614). Huru han .. för oliud, oskick och tumult på tårget .. bleff i Rådstugun insatt och fängslat. BraheBrevväxl. II. 1: 111 (1658). All Otijdigheet och oskick .. i dhet Vngkarlerne sigh seent och druckne pläghe på Bröllopen inställa, wari alldeles förbudin. StadgExcess. 5/10 1664, s. B 2 a. Hvad är det då för ett oskick att bli borta från skolan en hel förmiddag. Nordensvan Pens. 77 (1883). Den pojke, som blifvit uppskrifven i ”kladden” för ”oskick”. Kamraten 1893, s. 306. jfr Söderberg Mörkn. 113 (1907).
OSKICKAD, p. adj.
1) olämplig, icke skickad (att göra ngt o. d.). Du får .. se efter i Guds ord hvad det är, som gör din själ oskickad till att blifva en Guds boning. Schartau Pred. 179 (1821). Förmodligen var han i Kristinehamn lika oskickad för gymnastik som (osv.). Hellberg FrödingM 93 (1925).
2) (†) som uppför sig oskickligt; ohyfsad, plump. Han skickar sigh som Koo i knästöflar .. (dvs.) Han är plumper och oskickad. Grubb 299 (1665). Ekblad 287 (1764).
OSKICKELSE. (†) dåligt tillstånd, dålig ordning, oordning; jfr o- 2. Edert closter ær wthj mykin oskickilsze kommith. G1R 2: 128 (1525).
Spoiler title
Spoiler content