OSKIPAD, förr äv. OSKIPT, p. adj. (-ad 1791—1934. -t 1807) om lag l. rätt o. d.: icke skipad; nästan bl. i ordspr. Murberg FörslSAOB(1791). Oskipt lag, klåcka utan kläpp. Rhodin Ordspr. 106(1807); jfr Östergren(1934). —
OSKIRA, v. (v-) [jfr fsv. oskirder, p. pf.] (†) vanhelga, oskära; jfr o- 2. The vskira tins nampns booning j grunden. Psalt. 74: 7(öv. 1536; Bib. 1541: oskäära; Bib. 1917: oskärat). —
OSKIRAD l. OSKIRD, p. adj. (†) om vissa ämnen (t. ex. talg, vax, honung): som icke renats gm smältning. 2 t(unn)or oskirdt hannog. VaruhusR 1539, s. 66 a.Dalin 2: 162(1853). —
