[sannol. av ett (m)lt. ossel; jfr lt. ösel, glödande veke, ljusskare, mlt. osele, ossele, glödande aska l. veke, askmörja, ä. t. üsel, ösel, nössel (mht. üsel(e), usel(e)), glödande aska, i ä. t. äv.: kaka av vid saltkokning erhållet salthaltigt sediment; jfr äv. sv. dial. ysle, aska efter halm, nor. dial. usle, kolstoft, isl. usli, glödande aska, feng. ysle, (glödande) aska, till en ieur. rot eus-, brinna, som bl. a. föreligger i lat. urere, brinna, gr. εὔω, sveder. — Jfr HYSSJIG]
