OSSET ose4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er; äv. (föga br.) OSSER os4er, sbst. pl.
Ordformer
(osser, pl. 1926. osset 1825 (: Osseterna) osv.)
Etymologi
[jfr t. ossete, pl. osseten, äv. ossen, pl., eng. ossete, fr. ossètes, pl., ry. osetin(ets), ävensom OSSETIEN (georgiska Osethi, till owsi, osseter), namn på osseternas land; av ovisst urspr.]
(manlig) individ av ett i mellersta ryska Kaukasien (Nordosseternas autonoma område o. Georgien) bosatt iranskt folk; nästan bl. i pl., om (individer av) detta folk. Geijer Häfd. 378(1825). Osseterna .. (äro) ett indoeuropeiskt folk av ljus typ; deras språk tillhör den iranska stammen, och själva kalla de sig Iron. Nordenstreng EurMänRas. 281(1917). 2SvUppslB 1: 444(1947). —
Ssg: OSSET-BY. (mera tillf.) by bebodd av osseter. LfF 1902,s. 217. —
