OSTRAKON os4trakon, n.; best. -et; pl. ostraka -ka.
Etymologi
[av gr. ὄστρακον, musselskal, skärva av bränd lera, ostrakon m. m., besläktat med ὄστρεον (se OSTRON)]
hist. o. arkeol. i det forntida Grekland o. i de hellenistiska områdena: skärva av bränd lera l. (kalk)sten, varpå skrift anbragtes; jfr OSTRACISM. Boëthius HistLäsn. 1: 124 (1895).
